Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mörbyleken - En jättebro öfver en jätteflod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Mörbyleken. *)
På Mörby gård går dansen glad,
I leken alla stimma,
Och juleljusens långa rad
Så klart i salen glimma.
Der dansar hela slägten kring,
Ett femtiotal, i brokig ring;
Der är ett skratt, ett stoj, ett spring
I julens glada timma.
Beata Trolle, husets fru,
För an de stolta magar,
Med grånadt hår, men rask ännu
Hon fram i dansen tågar.
Herr Gabriel Oxenstjerna tar
Sonhustrur fagra; som en karl
Han svänger kring med en och hvar
Fast gikten honom plågar.
Och barnabarnen följa med
Som knoppar små i kransen,
Ty så är Mörbylekens sed:
De måste in i dansen.
Der trippa fötter, ystra, små,
Der lysa ögon himmelsblå,
Och de som än ej kunna gå
Få dock sin del af glansen.
Bland dessa små man ser en pilt
Med lockar, nordiskt gula,
Hans blåa öga ler så mildt
Fast han är blyg en smula.
Förvånad ser han farfars språng
Och farmors sirligt raka gång
Och dansens rad, så bugtigt lång,
Han är ej van att jula.
Men som han yngst i slägten är
Han ställes midt i ringen
Med tärnan som den lille bär,
Och alla dansa kring’en.
Och farfar nickar, farmor ler,
En slängkyss fadren honom ger,
Och mamma ömt på gossen ser –
Så rar är ändå ingen! –
Men gossen växte och blef stor,
Han blef en man, den lille,
Och hedrade sin far och mor
Med hjerta och med snille.
Snart stod han i en större ring,
Der ock blef buller, stoj och spring
Och furstar lyddes rundt omkring
Till minsta ord han ville.
*) Mörby slott i Upland (Fasterna socken, Sjuhundra härad och Stockholms län), numera förvandladt till den ruin vår illustration framställer, uppbyggdes 1570 af riksmarsken Gabriel Oxenstjerna, som var för dygd och gudsfruktan aktad af menniskor och af Gud välsignad med lång och lycklig lefnad samt många barn. En gång – förmäler sägnen – hade han jemte sin hustru, fru Beata Trolle, samlat omkring sig sina sex söner och fem döttrar med deras män, hustrur och barn samt andra af närmaste slägten, att fira julen på Mörby, och vid detta tillfälle anställde de gamla makarna, innan barnakretsen skildes åt, en dans, som sedan kallades "Mörbyleken" och hvilken skalden här ofvan besjungit.
Bro öfver Mississpippi vid S:t Louis.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
