Svenska Familj-Journalen / Band 14, årgång 1875 / 84 (1869-1885) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carlsborg. J. M.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Carlsborg

Finland hade 1809 gått förloradt, kanhända för
alltid. Visserligen gaf föreningen med Norge
1814 Sverige den fred i ryggen, som det i så många
århundraden saknat. Men den mäktige östra grannen hade
i stället fått i sitt våld Sveriges förmur i öster,
det brödraland, hvars förlust Sveas söner så länge
begråtit, och med detsamma Sveaborg jemte de mindre
finska fästningar, hvilka kunnat bryta hans första
påtryckning. Rysslands gränser hade genom Ålands
besittning kommit på obetydligt afstånd från rikets
hufvudstad, och dess planer att begagna nämda ö såsom
en brygga till Sverige syntes framgå af Bomarsunds
anläggande. Å denna sida hade Sverige numera blott
den lilla svaga skärgårdsfästningen Vaxholm, hvilken
allrahögst kunde spärra ett af inloppen till sjös till
den för öfrigt blottade hufvudstaden. Alla Sveriges
öfriga fästningar, hvilka till större delen voro små
och förfallna, lågo i rikets sydliga och vestliga del,
med hufvudsakligt afseende på försvar mot Danmark,
en granne, som efter Norges förlust till större delen
förlorat förmågan att skada.

Sverige behöfde således ett alldeles nytt
befästningssystem, med hufvudsakligt afseende fästadt
vid försvaret mot Ryssland. De närmaste åren efter
Finlands förlust var riket emellertid
inblandadt i de krig som under Napoleons senare
period skakade Europa. Och sedermera förgingo några
år att bota krigets följder. Först 1819 nedsattes en
komité, bildad af landets dåvarande yppersta militära
förmågor, hvilken skulle uppgöra ny plan till ordnande
af Sveriges befästningsväsende. Komitén föreslog, att
landet skulle bibehålla sina trenne sjöfästningar,
nemligen Vaxholm, Carlskrona och Marstrand, hvilka
dock borde ombyggas. Af de mot Danmark belägna
landfästningarna fingo de flesta förfalla; några
bibehöllos, hvilka dock senare äfven utdömdes.

Men hvad som i främsta rummet erfordrades, var en
landfästning mot Ryssland, i hvilken arméns förråder
kunde blifva skyddade och på hvilken den kunde, stödja
sina operationer. Att lägga denna fästning invid eller
nära kusten, syntes emellertid vådligt, emedan armén
då af den förväntade, öfverlägsne fienden möjligen
kunde afskäras från sin förråds- och stödjepunkt. Bäst
ansågs derför att lägga den på någon fördelaktig
punkt längre in i landet, som vore mindre utsatt för
fiendens första anfall och med hvilken förbindelsen
lättare kunde bibehållas. Men hvar finna denna punkt?

Långt ifrån alla stråkvägar till lands eller sjös
utsköt i Vettern Vanäs udde, lågland, skogbeväxt och
ödslig. Under

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>