Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett fosterländskt Bildergalleri. XLV. Anna Maria Lenngren. Axel Krook
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ett
Bildergalleri.
XL V. Maria
vi erkänna
det, vi ha
föga eller, rättare sagdt, intet nytt att mala om
den frejdade skaldinnan, den »»främsta af sitt
kön», som - enligt svenska akademiens sanna och
vackra inskrift på sin minnespenning öfver henne -
"ju mindre hon sökte äran, ju mera vann den». Anna
Maria Lenngren sökte i tiden ifrigt att undandraga
sig all yttre uppmärksamhet. Föga buller gjorde hon
af sin personlighet, och om hon än, enligt madame
Ehrenströms anteckningar, ofta citerades för sina
snillrika infallen, var det likväl blott inom nära
vänners krets, som hon lät dem spela. Häraf kom sig
väl ock, att hennes sam-tidas memoirer haft föga
att om henne anföra, hvarför äfven nästan allt, hvad
man känner om den frejdade skaldinnan, redan förut
i tryck åter-gifvits. Läsaren torde
derför öfverse med oss, om vi icke kunna berätta något
nytt, utan endast vilja här söka i minnet återkalla
bilden af den qvinna, som samtiden nämde med aktning,
nutid och eftertid skola nämna med beundran.
Född i Upsala den 18 Juni 1754, hade hon till
föräldrar extra ordinarie professorn i filosofiska
fakulteten Magnus Malmstedt och dennes hustru Märta
Flo-rin. Fadren, som var en outtröttlig undervisare
i Romas tungomål och vitterhet, var hjertligt älskad
af den studerande ungdomen och ansedd af alla f ören
man med mycken kunskap och flerfaldig förtjenst-,
men för verldens ögon var han glömd af lyckan, som
ej varit honom huld med yttre håfvor, men i stället
gifvit honom tvenne gåfvor, dem han sjelf ställde
högst af alla: ett muntert sinnelag och en älskad
maka. »Ännu vid den tidpunkt då jag blef student»,
säger Atterbom, »hörde man i Upsala berättas månget
drag af denne mans ovanliga förmåga att se allt
i ljust och rosenfärg-, bland annat, huru han,
förtjust i sin husliga säll-het, oaktadt all dermed
förknippad fattigdom, hade för sed att tillråda hvar
och en student, som kom till honom bekymrad för sina
omständigheter och utsigter: »Gift er, gift er, gubbe
lilla!» Kort sagdt, han hade funnit hemligheten att
med de mest inskränkta till-
Sv. Fom.-Journ. 1875.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
