Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - S:t Nikolaus. Dominikanerkloster-kyrkan i Visby. C. J. Bergman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
107 -
De genom sin allvarliga ordens-författning, sin
kraftfulla och kloka styrelse samt medlemmarnas
ödmjuka subordination strängt sammanhållne och genom
sitt ifriga arbete utmärkte Dominikanerne voro af
påfvarne högeligen värderade och gynnade, och hos
universiteterna stodo de för sina lärda studier och
sin skolverksamhet i stort anseende. Det heter om dem
i ett gammalt, särdeles vältaligt påfvebref: »Denna
munk-ordens ädla plantering har frambragt blommor
och frukt af riklig fromhet och dygd, och genom sin
berömliga um-gängelses vidt utspridda doft hafva de
bevekt Kristi ståthållare på jorden, att med välvillig
ynnest bereda åt dessa sina älskade söner trygghet och
stora fördelar.» - Enligt sina ursprungliga stadgar
skulle de vara förpligtade till fullständigt armod:
de skulle icke få ega några jordagods, icke samla
några rikedomar, utan lefva för dagen af de frommes
allmosor. De visade sig också i början omgifna utaf
glansen af apostoliska dygder. Men redan år 1265
förunnade påfven dem rättighet att besitta egendom,
att genom vanliga for värfssät t vinna inkomster och
att dermed på bästa sätt styra och ställa. - För sin
andliga verksamhet hade de till hufvudsaklig uppgift
att utbreda och försvara den enda saliggörande
läran och genom predikande omvända kättare, af
hvilken anledning de erhöllo det ofvannämda namnet
»Predikare-bröder»». De skötte äfven i Norden sitt
åliggande med nit och kraft: de gingo till fots och
med nakna fötter, de besökte hvarje hus och klappade
på hvarje dörr, de trängde sig in såsom lärare och
biktfäder hos både höga och låga. I en till påfven
vid början af 1300-talet från förre rektorn i Upsala,
sedermera påfliga ombudet Mls Sigvarsson afgifven
rapport heter det, att de här i landet äro mycket
nyttige och att de underkasta sig de hårdaste
försakelser. - Att de stränga ordens-reglorna
sedermera ofta och mångenstädes föga iakttogos,
och att de föreskrifna apostoliska dygderna, armod
och ödmjukhet, efterhand fördunklades af helt och
hållet verldsliga tankar, af maktlystna, äregiriga
sträfvanden, är af historien allmänt bekant.
Att emellertid dessa »Svartbröder» (såsom de kallades
af den svarta, med karpus försedda kåpa, som de
buro öfver sin hvita kjortel) äfven på Gotland
utvecklat mycken verksamhet, och i synnerhet,
såsom äkta »tiggaremunkar», varit outtröttlige med
åstadkommandet af gåfvor och testamenten till deras
kloster, derom har säkerligen sjelfva klosterbyggnaden
och dess innandöme vittnat, liksom än i dag ruinen
af klostrets annex, kyrkan S:t Nikolaus, derom bär
ett omisskänligt vittnesbörd.
Men angående »Dominikanerhusets» i Visby storlek,
inredning och utseende torde man förgäfves i norra
Europas arkiver söka underrättelser. Finnas sådana
att få, så äro de förmodligen att hemta uti Bom i
Yatikanens gömmor.
När Lybeckarne år 1525, den 13 Maj, pingstdagen,
stormade och eröfrade Yisby, dervid norra delen af
staden blef ödelagd, brändes och förstördes äfven
dominikaner klos tre t och dess kyrka. Ruinen af
den väldiga kyrkan qvarstår; men alla ofvanjordiska
lemningar af klostret hafva längesedan blifvit
nedbrutna och troligen använda till enskilda
byggnader. I fall kloster-arkivet med dess
Annales (årsböcker) och Necro-logium (döds- och
begrafnings-lista) samt öfriga handskrifter icke
ofvannämda år eller sedermera gått förlorade,
så äro dessa historiska skatter troligen, såsom
nyss antyddes, att söka på andra sidan Alperna. -
Så mycket är härstädes bekant, att klostret legat
söder om kyrkan: ofantliga grundmurar fler est ädes
i jorden och hvälfda källarrum med stora nischer
i väggarna samt gångar under gatan äro troligen
derstädes lemningar af de forna klosterbyggnaderna.
Om man af den storhet, som utmärker den med sidomurar,
pelare och några hvalf qvarstående klosterkyrkan,
och af den templets herrlighet, som sjelfva ruinen
låter oss ana, får sluta till beskaffenheten af
klostret, så måste detta hafva varit synnerligen
stort och praktfullt.
I gamla handlingar förekomma namnen på flere priorer
och subpriorer, äfvensom på många ordensbröder,
som tillhört detta kloster. Bland dessa torde några
förtjena att omnämnas.
När det vid ett år 1246 i Ribe hållet provincialmöte
blifvit beslutadt, att denna munk-or den skulle
införas i Estland och att ett kloster i Reval skulle
anläggas, finnes bland de från flere kloster till
denna kolonisation utsedda munkar äfven brodern Daniel
från Visby. I det nya klostret blef han sedan utvald
till »prior och prelat».
Då danske konungen Erik Plogpennings fjortonåriga
dotter Agnes år 1263 i dominikaner kyrkan i Roeskilde
gjorde sitt klosterlöfte såsom augustiner-nunna, var
brodern Herman från Visby, påfvens »poenitentiarius,
kapellan och nuntius», utsedd att mottaga hennes
löfte och att derom utfärda det officiella beviset.
Ar 1283 blef Petrus de Dacia prior i
Visby-klostret. Han var född i Visby, hade i sin
ungdom ingått i klostret, och sedan han der studerat
de lärda språken, teologi och andra vetenskaper,
reste han åter 1266 först till högskolan i Köln
och sedan till Paris, der han för sin stora lärdom
och sina i aritmetik, matematik och astronomi
författade skrifter vann sådant anseende, att han
valdes till rektor vid högskolan derstädes. Det var
der han antog tillnamnet »de Dacia». I dominikanernas
provincial-indelning af Europa var Dacia namnet för
Danmark, Sverige och Norge, hvilka länder utgjorde en
»provincia». Efter återkomsten till Norden anställdes
han såsom lektor vid det nya lärosätet i Skeninge-,
efter nya utländska resor blef han år 1280 lektor vid
klostret i fädernestaden, och år 1283, såsom nämdt är,
prior derstädes. Han dog 1288. Det heter om honom,
att han var en af tidehvarfvets lärdaste män.
Till detta kloster hörde äfven en ordensbroder
Gerhard, om hvilken vi dock ej hafva annat att
anteckna, än att hans vackra signet år 18^5 blef på
Candia händelsevis funnet af en skeppare från Visby
och dit återfördt, om hvilken romantiska händelse
vi kanske blifva i tillfälle att en annan gång
omständligare berätta.
Dessa drag, så få och spridda de än äro, torde dock
antyda, att doniinikanerklostret i Visby haft anseende
i Europa, och att flere af dess medlemmar genom
lärda resor samt officiella uppdrag och beskickningar
flerestädes gjort sig bemärkta.
För de talrika testamentariska och andra gåfvor,
som äfven från orter utom Gotland, samt mången
gång från furstliga personer, tillföllo klostret,
och om hvilka anteckningar finnas, förbjuder oss
utrymmet att redogöra. Vi nämna här endast såsom ett
enskildt bidrag till kännedomen om tolfhundra-talets
åsigter angående en resa till Gotland, att när
Linköpingsbiskopen, hertigen af Finland Bengt,
Birger Jarls yngste son, år 1287 i Juli skulle i
visitationsärende begifva sig till Gotland, som då
hörde till hans stift, ansåg den trettiotre-årige
biskopen det rådligt, att, innan den vanskliga
sjöresan anträddes, göra sitt testamente. Och han
gjorde det med minnesgod omständighet och stor
vidlyftighet, ihågkommande, bland annat, hvarje
kloster och hvarje hospital i riket med en gåfva af
två mark silfver. -
Men vi lemna nu det i grund förstörda klostret för
att taga i betraktande den kyrka, åt hvars uppförande
desse »tiggaremunkar» offrat en del af sina skatter,
och i hvars former de utpräglat sina ofta stolta
tankar.
Sankt Nikolaus har af Visby 16 kyrkor varit den
till längd och inre höjd betydligaste. Troligen
anlagd mot slutet af 1200-talets förra hälft, var
denna kyrka ursprungligen uppförd i ren romansk
eller rundbågs-stil; men har sedan i många delar
blifvit i götisk eller spetsbågs-stil omgestaltad,
så att hon nu företer en blandning af dessa båda
stilar. Hon består af ett aflångt fyrkantigt långhus
(församlingens plats), som genom tvenne pelar-rader
är deladt i trenne s. k. »skepp» (eller gångar),
af hvilka mellanskeppet är nära dubbelt bredare
och något högre än sidoskeppen - samt af ett nästan
qva-dratiskt kor med tresidig altarvägg. Koret (de
vid mossan tjenstgörande munkarnes plats) har samma
bredd och höjd som mellanskeppet. Långhusets inre
bredd är i vester nära 63 och i öster nära 66 fot;
dess längd är vid pass 173 och korets 25 fot: kyrkans
hela längd således omkring 198 fot.
14*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
