Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Till våren. -a-B-c. - Axel Oxenstjernas lärare. Berättelse af C. Georg Starbäck. V. Vid Luthers graf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till
, " vårens timslag knäpper ’:’Alltre’n i fjerran hörs
Och bort till Rysslands stepper
Af vestan vintern körs.
Hnr svenska solen biter
Får drifvan pröfva på:
Ur vägen, moskoviter!
Friskt mod, I - sippor blå!
Och åter är det Ijufva All verldens envåldsmakt. Till
skänks får hvarje tufva En nyfödd blomsterprakt. Och
minsta gräs förklara Att det är långt till höst,
Och rymdens lärkor svara På lärkan i mitt bröst!
Jag blir ett barn, får lyfta Mig fri ur vinterns
ok. Ett bo mig ger hvar klyfta, Hvar äng en
bilderbok. Konvaljerna på renen Bli målet för min
stig. Den svajande syrenen Slår ut sin plym för mig.
Jag lyss till dansmusiken Af böljor kring ett näs
Utmed den lugna viken, Som kysser doftfullt gräs. Bli
fjärdens vindar svåra, Just dit min båt tar språng,
Och hvila får min åra Och eko får min sång!
Nog vet hvart barr i skogen Hvem högst jag håller
kär, Hvar våg nog vet hur trogen Mitt hjertas hem jag
är. Dock fin s ej stund i lifvet Så outsägligt skön
Som vårens tecken, gifvet På nytt till kärleks bön.
Hur ljuft att falla neder Yid fjerran klockors sång
Bland djupa skogens leder Vid svala källans språng,
När vestan lyfter vingen Och molnet delar sig, Och
hviska, störd af ingen: Mitt land, jag älskar dig!
-a-B-c.
Oxenstjernas lärare*
Berättelse af C. Georg Starbäck.
V.
"Vid
Carpus var förtjust. Men förtjusningen varade tyvärr
icke länge. Husbonden hade knappt hunnit hem, förr
än det första ord, som Carpus hörde från Gertruds
läppar, rörde den fördömda svensken, och när han
någon tid derefter åter vågade sig fram med sitt
frieri, blef han lika tvärt afvisad som någonsin
förut. Han brann af grämelse. Så väl svensken som
Gertrud skulle erfara hans hämd. Hans h j erna hade
också snart spunnit färdig den tråd, hvarmed han
hoppades kunna snärja den ene och till slut knyta sin
lyckas valknut med afseende på den andra. Sedan han
en dag genomgått åtskilliga af husbondens räkenskaper,
fann han nödvändigheten
graf»
af en resa till Wittenberg, och husbonden fann
det ock. Det var fråga om indrifvandet af några
gamla fordringar.
Jonas hade en dag nyss kommit hem från en af professor
Rungii föreläsningar, då han öfverraskades af ett
alldeles oväntadt besök. Det var Carpus, som vänlig
och Ödmjuk steg genom dörren in i hans rum. På frågan
hvad som vållade besöket, antog Carpus sin allra
vänligaste uppsyn och fram-lemnade en räkning. Den
upptog en mängd utgifter, som köpman Caspar haft
för hans skull, men som han äfven nödgat honom att
betrakta som vängåfvor och aldrig mera tala om. Summan
var icke obetydlig, och för Jonas omöjlig
Sv. Fam.-Journ. 1875.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
