Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fornlemningar på Öland. Herm. H-g. - Några bilder från Petersburg och Moskwa. K. W.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148
Det är alls icke ovanligt att yngre folksägner
tillägga bönekors till åminnelse af Hvite Krist,
som de nya bekän-
det helgon, åt hvilket en kyrka varit invigd,
äran af den- narne endast fingo tillbedja,
sammas uppbyggande. Så är förhållandet äfven
med St. Birgittas kapell vid Sikehamn. Enligt
en tradition, som för Öfrigt saknar all grund
i den nordiska sier skans temligen väl kända
lefnadsförhållanden, skall hon hafva uppbyggt kyrkan
innan hon på Öland gick ombord på ett skepp, för att
anträda sin pilgrimsfärd till den heliga grafven.
Icke bättre bestäldt är det med sägnen om det
prydliga stenkorset, som befinner sig ett stycke
från ruinen. Enligt densamma skall ett förnämt
fruntimmer på ett fartyg, som strandade vid Sikehamn,
vid olyckstillfället förlorat lifvet samt blifvit
begrafvet på udden och det stora korset rest till
hennes åminnelse. Gamla handlingar och öfriga
omständigheter visa eljest kl ärligen att korset
haft ett helt annat ändamål, eller att det varit ett
»bönekors ».
Som bekant är, begynte de
Stenkors i närheten af "Sankt Birgittas kapell"
på Öland.
(Teckning- af C. S. Hallbeck.)
engelska missionärerna sitt omvändelseverk i Sverige
med att gifva ea yttre kristen prägel åt de gamla
hedniska offerbruken. De samlade sina lärjungar,
der hedningarna plägade kors. Dylika kors finnas
många på Öland och Gotland.
I de heliga källor, der hedningarna brukat vattenösa
sina barn och blota till gudar och elfvor, undfingo
de nykristne dopet och vanligtvis uppsattes nära
intill ett bönekors, vid hvars fot de bedjande nedlade
sina gåfvor.
De kors, som voro mer enkom afsedda for den kristna
offertjänsten och vid hvilka man, innan ännu kyrkor
hunnit mer allmänt uppbyggas, efter hedniskt skick
höll gudstjenst under bar himmel, omgärdades med
en stensättning eller lägre stenmur. I allmänhet
upprestes korset på alla sådana ställen, som man ville
särskildt utmärka såsom kristna och der man begärde
sina trosbröders förböner och offer. Härigenom uppkom
bruket att uppresa kors på de af-lidnes grafvar, för
att sålunda påminna de förbigående till förböner för
den j ordade, emedan den döde på detta sätt snarast
troddes blifva befriad ur skärselden.
I synnerhet var man angelägen om att på det rum,
der någon vådligen omkommit, helga stället genom
ett upprest
Huin af "Sankt Birgittas kapell" på Öland.
(Teckning af C. 8. Hallbeck.)
sammankomma för att offra under bar himmel.
Här fingo de nyomvände förrätta sin andakt
och här uppsattes ett
Sådana döde ansågos framför andra vara i behof
af själa-messor och förböner, emedan de fore
sin död icke kunnat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
