Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Några bilder från Petersburg och Moskwa. K. W.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
—— 150 ——
bikta och undfå aflösning. På många orter i Sverige
iakttages ännu bruket, att på det ställe, der någon vådligen
slutat sina dagar, uppresa ett litet kors eller ock uppkasta
ett stenrös eller en rishög vid vägen.
Hvad det ifrågavarande munumentet vid Sikehamn
beträffar, utgöres det af en enda stor kalkhäll, formad till
ett kors af elfva fots höjd ofvan jord och med en bredd
af nära sju fot öfver korsarmarna. På vestra sidan invid
foten af korset har legat en lång kalkskifva till pall vid
knäböjandet.
Enligt ritning och beskrifning, föranstaltad af kyrkoherden
Rhezelius under förra hälften af 1600-talet, var korset på
hans tid omgifvet af en rundel eller ringmur af vid pass
fyrtio fots tvärmått med in- och utgångsöppningar i norr och
söder. Midt i denna stenkrets stod korset, hvarå finnes
ett hål, der fordom varit fästad en »stålväska» eller fattigbössa,
i hvilken sjöfarande haft för sed »att offra till de
armas behof, sedan de inom ringmuren hållit sina böner till
Gud och hvarandra önskat vind och godan bör i Jesu namn
och hamn i samma namn».
Som af vår teckning synes, reser sig omedelbart invid
stranden ett torn (af jern och under något af de senare åren
uppfördt) – »Kapelluddens fyr» – hvars strålande låga
sålunda äfven i vår tid förlänar åt stället, fast på ett annat
sätt än minnet från medeltiden, betydelsen af en för
sjömannen ledande stjerna.
Herm. H–g.
*
Några bilder från Petersburg och Moskwa.
I vår tid, då de geografiska afstånden förminskas af
ångkraften och försvinna för telegrafen, eger ett
motsvarande närmande äfven i andligt hänseende rum
mellan de skilda folken. Sekelgamla fördomar försvinna,
slägternas hat fördunstar, århundradens skiljemurar ramla, och
der ännu en afundsam täflan om öfvermakten, en ohämnad
förödmjukelse, en icke förlåten oförrätt, eller farhågor för
eget sjelfbestånd hindra en kärleksfull förbrödring, skall man
i alla fall medgifva att det är lika vigtigt att lära känna dem,
som möjligen kunna blifva ens fiender, som dem, om hvilka
man eger en fast förhoppning att de för all framtid skola
förblifva ens vänner.
Ur båda dessa synpunkter riktas svenskarnes blickar
mer och mer mot Öster, der den forna fienden väl numera
betraktas utan blindt hat, men der den öfvermäktige grannen
säkert ännu länge skall ses med misstro. En önskan att
träda i närmare fredliga förbindelser med det ryska folket
skall allt mera gifva näring åt försonliga känslor, och de
snabbare kommunikationer, som snart genom jernvägen till
Åbo förkortar afståndet mellan de båda ländernas hufvudstäder
till två beqväma dagsresor, skall gifva anledning till
talrika gästbesök, hvilka i sin mån komma att bidraga till
inledande af ett önskvärdt varubyte.
Vår illustration gifver oss emellertid frikort till en resa,
snabbare än både ångbåtar och jernvägar, nemligen med
inbillningskraften, och vi förflytta oss sålunda ögonblickligen
till den stora kejsarstaden vid Newans stränder. Detta sätt
att resa ålägger oss dock för tillfället ett ledsamt tvång, en
försakelse, som gränsar till armod, ty om vi icke vore
nödsakade att hålla oss till dessa fem små illustrationer, de
öfversta på planschen, hvad skulle man icke kunna förevisa
och berätta från denna i sitt slag såsom monumental skapelse
ensamstående stad. Nu få vi icke tala om Isakskyrkan, icke
om Eremitaget, icke om – ja, hvad är det lönt att uppräkna
hvad man icke får tala om.
Men om Newan få vi i alla fall tala, och det går för
öfrigt alls icke an att tala om Petersburg utan att tala om
Newan. Bland alla verldens städer äro säkert Petersburg och
Stockholm de mest gynnade med afseende på rinnande
sötvatten. Visserligen bör menniskoslägtet med tacksamhet erkänna
att en all vis försyn »floder öfver allt placerat, der stora städer
stryka fram»; men hvad vattnets beskaffenhet angår, finnes
det icke någon jemförelse mellan Ladogans eller Mälarns klara
flöden och de strömmar, som utgöra andra hufvudstäders lycka
och stolthet I färgrik vexling erinra de mera om hafresoppa,
ölsupa, kaffe eller choklad än om vatten.
Det öfverväldigande intrycket af Europas mäktigaste flod,
sådant man erfar det, då man på en af Petersburgs bryggor
försjunker i betraktelse, återgifves mästerligt af Zacharias
Topelius i ett skaldestycke, hvarur det må tillåtas att här
återgifva några strofer:
Hur mäktigt lugn du syns med silfveryta
Igenom ljungbevuxna hedar glida,
Tilldess du hör kanoners åskor ryta
Och ser palatser glimma vid din sida.
Halt, ensling från den undangömda norden!
Du famnar en af verldens metropoler,
Titanen, som beherrskar halfva jorden,
Betraktar dig med gyllene kupoler.
Du stannar ej? Du binds med bro och boja,
Du läggs i nyttans ok med last och flotta,
Och menskoskarorna på stranden stoja,
Liksom för att ditt finska lugn bespotta.
Och isen fjettrar dina fria vågor,
Och hästens hofvar trampa på din panna,
Omkring dig stråla qvällens tusen lågor,
Men intet, intet bringar dig att stanna.
Makt, ära, hot och hån, förakt och lystnad,
Glans, storhet, guld från alla jordens grufvor,
Allt speglar du med samma stolta tystnad
Som nyss du speglat ödemarkens tulvor.
Men vi få icke dröja längre vid detta storartade skådespel.
Det är tid att vi orientera oss så långt tillfället
medgifver. Den mellersta af de fem illustrationerna från
Petersburg framställer Alexanders-kolonnen, välbekant såsom den
moderna verldens största monolith. Pelarens skaft, af röd
finsk granit, ett enda stycke, mäter i höjd 84 fot och hela
monumentet 154 fot. För att i den petersburgska
sumpmarken få säkert fotfäste för kolossen har man ueddrifvit
pålar till ett djup af sex lager på hvarandra. I bakgrunden
se vi Amiralitetet. Der vi stå hafva vi till höger
Vinterpalatset och till venster Generalstabens palats.
Täflan öfverst till venster visar oss Kasanska kyrkan samt
Kasanska bron öfver Catharina-kanalen. Den väg, som leder
öfver bron, är ingen mindre än Newsky-prospekt, en af verldens
mest berömda gator. Den halfcirkelformiga kolonnaden, en
härmning af Peterskyrkans i Rom, framträder i synnerhet från
vår låga synpunkt alltför mycket på sjelfva kyrkans bekostnad.
Den försilfrade kupolen har icke den för ryska
kyrkoarkitekturen betecknande lökformen. Det inre bildar en
korskyrka, hvars tunnhvalf uppbäres af en kolonnad, bestående af
56 monolither af finsk granit, 55 fot höga, hvilande på
fotställningar af brons och slutande med korintiska kapitäl af
samma metall. Kyrkan eger den heliga jungfruns af Kasan
undergörande bild och står derför högt i vördnad. Bildverket
är för öfrigt synnerligen dyrbart. Kyrkan är grundad år 1802
och har kostat 2,500,000 rubel (öfver 7 millioner kronor).
Den öfverst till höger afbildade kyrkan är Ismailoffska
regementets Trefaldighets (Troitsky) kyrka. Vidare se vi
Ismailoffska bron öfver Fontanka-kanalen. Till denna plats
knyter sig ett minne från Petersburgs och det moderna ryska
kejsarrikets första dagar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 00:30:00 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/famijour/1875/0154.html
