Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sagan om Psyche. Efter Lucius Apulejus, af -g.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
190
tviflan att sjelf öfverlemna sig åt gudinnan, för
hvars hat hon visste sig vara föremål. »Måhända»,
tänkte hon för sig sjelf, »skall din undergifvenhet,
ehuru dem kommer sent, mildra hetmes uppretade
sin^a! éch måhända skall du till och med i hennes
palats träffa honom, som du så länge förgäfves sökt!»
Emellertid1 Hade Venus tröttnat på att leta efter
Psyche på jorden, hvarför hon uppsteg till Olympen
och bad Jupiter ställa Merkurius til- hennes
tjenst. Gudarnas fader tillvinkar henne bönhörelse
mecf sina/ svarta ögonbryn.
Under vägen ned till J&^den underrättar hon Merkurius
om sin Vilja, som är att Psyche sk*al]< offentligen
efterlysas.
Till åtlydnad af denna befalMng skyndar Merkurius
genom alla jordens länder och utför sitt värf såsom
härold, tillkännagifvande att en viss konungadotter
via namn Psyche svårligen förgått sig mot gudinnan
Venus och nemligen lupit sin väg. »Den som upptäcker
hvar rymmerskan .gömt sig - så slöt kungörelsen -
erhåller af Venus sjelf sju kyssar och en till på
köpet, hvilken* skall vara kryddad med all den sötma,
som gudinnans hoDungsnmn ar i stånd att förläna
densamma.»
Så snart Merkurius. offentligen förkunnat dettay
började en täflan mellan de dödlige om att förtjena
en så stor belöning, &&h detta bevekte Psyche att
skynda med utförandet af sin plan.
Hon närmade sig redan gudinnans boning, då hon möttes
af Vanan, en af Venus5 föJjeslagerskor, hvilken under
uttryck af den största förbittring fattade henne i
håret och släpade henne till sin herrskarinna.
Gudinnan mottog den olyckliga med hån och öfverlemnade
heMie åt tvenne af sina tärnor, Ängslan och Längtan,
på det de stolle plåga henne.
TärnoTBa åtlyda sin frus befallning, bortföra Psyche,
och sedan de agat ien olyckliga meå gisslar och andra
pinoredskap, föra de henne åter inför sin härskarinna.
Gudinnan öfverlk>par henn©’ iuaed nya skymford,
rycker henne i håret, sönderrifver hennes kläder,
slår henne i ansigtet och misshandlar henne på det
ömkligaste. Derpå sammanblandar hon hvete, korn, hirs,
vallmo,.Jinser och bönor i en stor hög. »Skilj mig
dessa sädesslag från hvarandra», befallde hon henne,
»och se till att du har arbetet färdigt innan det
blir mörkt.»
Psyche blef stående, stum af förtviflan, och
betraktade det omöjliga arbete, som blifvit henne
ålagdt. Men tjenst-aktiga myror hade förbarmande
med Amors sköna maka och verkställde arbetet åt
henne. Då hvarje sädesslag är afsöndradt och lagdt
hvart för sig, försvinna de vänliga myrorna med samma
skyndsamhet som de kommit.
Då Venus fram emot midnatt återkom från den festliga
måltiden och fick se att Psyche hade löst den svåra
uppgiften, sade hon: »Detta är icke ditt, icke dina
händers verk, utan hans, som du till din och hans
olycka behagat.»
Härpå kastar hon till henne ett groft bröd och
begifver sig till hvila.
Emellertid blef Cupido noga bevakad i samma palats;
och sålunda tillbragte de båda älskande en sorglig
natt under samma tak men skilda från hvarandra.
Knappt blef det dager, förrän Venus redan kallade
på Psyche. Nu befallde hon henne att bringa henne en
tapp gyllene ull från en flock får af sällsamt slag,
som gick och betade i en skog på andra sidan floden;
men i stället för att tänka på att utföra gudinnans
befallning, begaf hon sig å väg i afsigt att göra
ett slut på sina lidanden genom att störta sig i
floden. Men vassen vid stranden tillhviskade henne
då en anvisning att medan de fruktansvärda fåren på
aftonen sofvo hopplocka de ulltappar, som de efter
sitt ras i middagsstunden qvarlemnat på buskar och
törnen. Psyche bringar Venus sitt förkläde fullt af
den begärda guldullen.
Gudinnan, som ännu icke var blidkad, befallde henne
ytterligare att tillföra henne en kruka vatten ur den
från toppen af en otillgänglig klippa nedstörtande, af
hiskliga drakar bevakade källa, som närde underjordens
svarta floder Styx och Cocytus.
Psyche står såsom förstenad vid dessa oöfvervinneliga
svårigheter. Men hennes stora nöd var icke dold
för den
nådiga försynens öga. Plötsligt visar sig Jupiters
väldiga örn högt upp i luften på utbredda vingar. Han
mins hurusom Cupido en gång stod honom bi vid
Ganymedes’ bort-röfvande, och skyndar nu att bistå
gudens gemål. Han tar hennes kruka och fyller den åt
henne, i det han sväfvar än åt den ena sidan än åt
den andra för att undgå drakarnas giftiga bett och
deras tredubbla tungor.
Med glädje mottog Psyche sin fyllda vattenkruka och
skyndade sig att bringa Venus densamma. Men icke
heller härigenom försonade hon den grymma gudinnans
hjerta; tvärtom blef hon ännu mer förbittrad och
hotade henne med ännu större faror. »Tag denna ask»,
befallde hon henne, - och med detsamma räckte hon
henne den, - »gå med den till underverlden och till
Orctis’ dystra borg. Öfverlemna den till Proserpina
och säg henne: ’Venus ber dig sända henne så mycket af
din skönhet, som hon behöfver för en dag, ty hennes
egen har gått förlorad under det hon skött sin sjuke
son l* Men låt se att du kommer snart tillbaka,
så att jag får göra mig vacker innan jag möter i
gudarnas församling.»
VI.
Psyche,, som nu tydligt insåg att det var förbi med
henne, betänkte sig icke länge utan skyndade till
ett högt torn för att kasta sig ned från detsamma, ty
hastigare och skönare trodde hon sig icke kunna komma
till underverlden. Men tornet utbrister plötsligt
i dessa ord: »Och hvarför, stackars flicka, vill
du nedstörta dig från mina tinnar och b er of va
dig lifvet? Hvarför så obetänksamt duka under för
det sista prof-vet? Är din själ en gång skild från
kroppen, kommer du visserligen ned i det djupa
Tartarus, men då kan du aldrig mera återvända. Hör
hvad jag vill säga dig! I närheten af Sparta,
som ligger icke långt härifrån, finner du berget
Tenarus; der är nedgången till Plutos rike. Men gå
icke toinhänd dit utan tag en honungskaka i hvar hand
och tvenne småmynt i munnen. När du tillryggalagt en
del af vägen genom dödens land, skall du träffa en
halt åsna, lassad med bränsle, och en åsnedrifvare,
som likaledes haltar. Asnedrifvaren skall bedja dig
att upplocka de vedträn, som fallit af, men du skall
gå tyst förbi, utan att spilla ett ord. Derpå kommer
du till de dödas flod, der Charon är färjkarl och
fordrar strax färjlön. af enhvar, innan han öfverför
någon till andra stranden. Sålunda herrskar egennytta
äfven bland de döde, och hvarken Charon eller Pluto,
som är en sådan mäktig gud, gör det ringaste för
intet; ja den fattige som dör måste förse sig med
en respenning; om han icke eger ett kopparöre, får
han icke en gång dö. Du gifver således den smutsige
gubben en af dina slantar i färjlön, dock så att
han sjelf måste taga den ur munnen på dig. Knappt
hafven I börjat sätta Öfver den tröga polen, förrän
skuggan af en gammal man kommer simmande efter eder
och upplyfter sina skugghänder för att bedja dig
draga honom upp i båten; men låt icke beveka dig af
ett otidigt medlidande. När I kommit öfver floden,
skall du icke hafva gått mycket långt förrän några
gamla qvinnor, som äro sysselsatta med att väfva,
skola bedja dig räcka dem en hjelp-sam hand. Men
du skall på intet sätt vidröra deras arbete. Ty
allt detta och ännu mycket mera sker på Venus’
tillskyn-delse, för att förmå dig att släppa en
af honungskakorna. Och icke må du tro att detta
skulle vara en ringa förlust af ett stycke bakad
deg; ty förlusten af en af dem skulle för dig spärra
återvägen till ljusets land. En stor hund, försedd med
tre ofantliga hufvuden, ligger utanför ingången till
Proserpinas palats och bevakar Plutos tomma boning,
i det han med ett förfärligt skällande, hvilket ljuder
som en åska, kommer de döda att skälfva, änskönt han
för öfrigt icke förmår tillfoga dem något ondt. Kasta
en af honungskakorna åt honom, så är hans vildhet
kufvad och du kan lätteligen slippa förbi. Gå derpå
strax till Proserpina, hon skall mottaga dig med
godhet och inbjuda dig att taga plats på de mjuka
dynorna och att spisa vid hennes herrliga bord;
men gör det icke och förtär ingenting annat än något
groft bröd. Derpå skall du framställa ditt ärende,
taga hvad som gifves dig och vända tillbaka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
