- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 14, årgång 1875 /
194

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett fosterländskt Bildergalleri. XLVI. Carl August Burchard Gyllengranat. H. af Trolle

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

194

granat, stödjande sig på de hedrande vitsord, han
både som officer och sjöman medförde från amiral
Warren, tillåtelse att få på örlogsflottan åter ingå
i konungens och rikets tjenst som löjtnant, och redan
i Oktober 1811 beviljades honom detta.

Under de nästföljande åren se vi honom ständigt använd
inom deno marin, hvars högsta värdighet han en gång
skulle uppnå. År 1812 är han under nio månaders
expedition kommenderad officer å briggen Delfin,
året derpå hissar han redan sitt första befälstecken
som chef på skonerten Experiment, och efter sju
månaders expedition är han vid blott 26 års ålder
sekond på fregatten Orädd, en ovanlig utmärkelse på
den tiden, och hvilken endast kan förklaras genom
den sjömannaduglighet och de talanger, som den unge
officeren förvärfvat.

Då, i följd af Englands afträdelse af den från
Frankrike eröfrade Vestindiska ön Guadeloupe till
konungen af Sverige, svenska regeringen beslöt att
taga nämda ö i besittning, erhöll Gyllengranat
befallning att aflemna befälet öfver Orädd samt
inställa sig i Carlskrona, för att der, i egenskap
af adjutant hos Öns nyutnämde generalguvernör,
vice amiralen friherre Cederström, gå ombord å
den fregatt, som till Guadeloupe skulle Öfverföra
guvernören. Öfverenskommelsen om öns afträdelse
ändrades dock genom de traktater, som följde
på Napoleons fall; expeditionen till Guadeloupe
blef således inställd och de gjorda utnämningarna
annullerade.

Äfven Norge hade af de i kriget emot Napoleon
koali-serade makterna blifvit Sverige
tillförsäkrad!;; men norrmännen satte sig med
väpnad hand emot föreningen och utfärdade en
sjelfständighetsförklaring, samt valde i prins
Christian Fredrik en egen konung. Med vapenmakt
måste föreningen med broderlandet bringas till
stånd. En svensk armé ryckte under kronprinsen
Carl Johans anförande in i Norge, samtidigt med att
svenska flottan under Pukes befäl blockerade norska
kusterna. Gyllengranat blef beordrad att tjenstgöra
ombord på fregatten af Chapman, som var afsedd att
förena sig med den öfriga svenska blockadeskadern. Vid
belägringen af Fredriksstad och Kongsten hade en
afdelning af svenska flottan sig uppdraget att
med sina småfartyg verkställa landstigning vid det
midt emot Fredriksstad belägna Kragerö, och löjtnant
Gyllengranat deltog, som befälhafvare Öfver fregatten
af Chapmans båtar, i eröfrandet af denna fästning.

Carl Johan hade länge umgåtts med planen att genom
förvärfvandet af besittningar i Vestindien höja och
befrämja Sveriges handel och sjöfart. Vi skymta redan
i Guadeloupe-affären en sådan plan. Nu, sedan den
allmänna verldsfreden genom Napoleons fall blifvit
betryggad, väcktes ånyo denna fråga till lif, och
Gyllengranat, utnämd till kapten i örlogsflottan,
erhöll det ingalunda lätta uppdraget, att såsom chef
å kutterbriggen Delfin afgå till de Vestindiska
farvattnen, »samt genom noggranna iakttagelser på
stället söka inhemta kännedom om förhållandena på de
Vestindiska öarna, inberätta om dessa förhållanden
och dymedelst sätta vederbörande i stånd att bedöma,
om och åt hvad håll uppmärksamheten i detta afseende
borde riktas»».

Expeditionen upptog en tid af 9*/2 månader, hvarunder
de flesta Vestindiska öar besöktes. Vid hemkomsten
ingaf Gyllengranat till regeringen en särdeles sakrik,
samt om sin författares skarpsinne, klara blick och
sunda omdöme vittnande relation om ställningen på Ön
S:t Domingo i ekonomiskt, kommersielt och politiskt
hänseende, samt om de Öfriga Vestindiska öar han haft
tillfälle att besöka. Af denna intressanta berättelse
finner man att Gyllengranat fäst särdeles vigt vid
ön Porto-Rico, tillhörig Spanien, såsom en koloni,
värd att eftersträfva för Sverige. Han antog att man
med hopp om framgång skulle kunna med spanska kronan
Öppna underhandlingar om afträdandet af ön, och han
trodde att denna ö, med omsorg vårdad, snart skulle
uppbringas derhän, att den försåge Sverige med allt,
som eljest hemtades från Vester- och Söderlanden. För
framgången af en kolonisation ansåg han önskligt
vara, att Sverige äfven förvärfvade sig de närmast
till S:t Barthelemy liggande små öarna S:t Martin
och Anguilla. Han an gifver, såsom lämpligaste
afsättningsorter för

svenska handeln, S:t Domingo och Porto-Rico,
med nederlagsplats för båda på S:t Barthelemy,
och han meddelar utförligt, hvilka varor enligt
hans åsigt från Sverige böra utskeppas. Relationen,
hvilken förelades kronprinsen Carl Johan, väckte hans
synnerliga uppmärksamhet, och författaren belönades
vid hemkomsten med Svärdsordens riddarkors samt med
en heders-sabel,o skänkt af kronprinsen.

Ar 1816 ändades expeditionen med briggen
Delfin, och med undantag af året 1819 träffa
vi Gyllengranat ständigt i utöfning af sitt
yrke. Ar 1818 hade han blifvit utnämd till major
i generalstaben och följande året till ledamot af
Kongl. örlogsmanna-sällskapet. Som chefens närmaste
man deltog han år 1820 i en expedition med fregatten
Fröja åt Nordsjön och rönte vid denna tid ett nytt
bevis af kunglig ynnest, då han ånyo fick emottaga en
hederssabel af Carl XIV Johan, såsom ett personligt
minne af sin konung.

Den så kallade 1812 års politik har från många håll
blifvit skarpt klandrad och hårdt bedömd. Vi våga tro,
att den store statsman, som under denna skickelsedigra
period ledde Sveriges öden, ej utan den mest
trängande nödvändighet visade undfallenhet för vår
mäktiga östra granne, och att den sammanstämmighet,
som förefanns mellan svenska och ryska kabinetten,
var en frukt af Curl Johans skarpa blick, som,
inseende Sveriges svaghet, dels i följd af de inre
skak-ningar revolutionen och kriget medfört, dels
genom Finlands förlust, åtminstone för den närmaste
framtiden ville i Ryssland söka politiskt stöd. Att
Carl Johan likväl under tiden äfven såg sig om efter
andra bundsförvandter tyckes, bland annat, det uppdrag
bevisa, hvilket Gyllengranat, såsom chef på korvetten
Svalan, af sin monark 1821 erhöll.

Korvetten blef nemligen beordrad att under expedition
i Östersjön besöka de preussiska kuststäderna, och
Gyllengranat anbefalldes i dess instruktion, ätt bos
dessa städers handlande och borgare söka uppväcka
intresse för bildandet af en preussisk marin och att
inom Preussen på ett försigtigt sätt bearbeta den
allmänna meningen i denna riktning. Vidare ålades
honom att, genom belysande af Sveriges och Norges
internationella förhållanden och det senare rikets
ställning till sin nye konung, ingifva aktning för
den skandinaviska halföns makt. Han skulle derjemte
framhålla ståndpunkten af Sveriges marin och upplysa
hvad man ämnade företaga för ytterligare utbildning
af densamma, liksom man ville dymedelst påpeka den
källa, hvarur biträde för bildande af en preussisk
marin närmast stod att hemta. Före återvändandet till
stationen skulle Gyllengranat inför konungen redogöra
för utförandet af sitt uppdrag.

Det synes häraf, som Carl Johan, genom bildandet af
en preussisk marin, och i förening med denna, ville
söka åstadkomma en motvigt mot Rysslands herravälde
i Östersjön, och att han i en framtid ville finna
en bundsförvandt mot Rysslands vidare planer på
Sverige. Märkligt är, i alla händelser, att tanken att
i Preussen bilda en stark sjömakt först utgått från
en svensk konung, hvars idéer härutinnan i en senare
tid icke allenast inom Preussen blifvit godkända,
utan äfven synas nära att förverkligas.

Gyllengranat, befordrad till major i örlogsflottan,
deltog 1822 i en expedition med kanonjollar, och var
1823 i egenskap af chef på fregatten Fröja följaktig
den eskader, som under befäl af generaladjutanten
friherre Cederström från Lybeck till Stockholm
öfverförde drottning Desideria och kronprinsessan
Josephina.

Ar 1824 blef Gyllengranat befordrad till
kommendörkapten i kongl. maj:ts flotta.

Hittills hade den intelligente sjöofficeren haft
ständig framgång på sin bana. En ärofull framtid
tycktes le emot honom. Dock voro äfven honom
allvarsamma pröfningar förbehållna.

Vi komma nemligen nu till en period i Gyllengranats
lif, under hvilken en bred slagskugga låg lägrad
deröfver. Men det segrande ljuset bröt slutligen fram
och förjagade de mörka dimmorna. Rättvisan segrade
Öfver illviljans anslag, det frenetiska tadlet
förstummades inför sanningens röst, och med om

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 12:13:50 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/famijour/1875/0198.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free