- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 14, årgång 1875 /
195

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett fosterländskt Bildergalleri. XLVI. Carl August Burchard Gyllengranat. H. af Trolle

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

195

möjligt Ökad aktning utgick Gyllengranat ur detta
pröfuingens dop, för att derefter och intill sin död
med högst få afbrott se lyckans solsken belysa sin
väg genom lifvet.

Efter de sydamerikanska koloniernas affall från
Spanien och upprättandet 1819 af republiken
Columbia under Bolivar ingick förstärkandet af
den lilla columbiska marinen bland åtgärderna
för den unga fristatens försvar mot det forna
moderlandets återvinningsförsök. För detta ändamål
utsände columbiska regeringen agenter med uppdrag
att i Europa inköpa fullt rustade och bestyckade
örlogsfartyg, och man hoppades äfven att derigenom
erhålla europeiskt befäl och besättningar; ty fartygen
borde, af respektive försäljare bemannade, öfverföras
till columbisk hamn, då det ansågs blifva lätt att
genom lysande anbud vinna besättningarna för inträdet
i republikens tjenst.

Hos svenska regeringen uppstod vid underrättelsen
härom spekulationen att medelst försäljandet till
Columbia af två linieskepp och tre fregatter, alla
fullt bestyckade och utrustade, sätta i verkställighet
den plan till handelsfördrag, som Gyllengranat
afgifvit vid sin återkomst från Vestindien 1816;
ehuru-väl ett helt annat land än det han föreslagit
skulle blifva föremål för vår egendomliga export. Man
skyndade att träda i underhandlingar med handelshuset
Michaelson & Benedicks i Stockholm, såsom agenter
för engelska huset Goldschmidt & Comp., och följden
häraf blef, att den beryktade »skeppshandeln»
kom till stånd. De ofvannämda fartygen blefvo
för columbisk räkning inköpta samt på våren 1825
utrustade i Carlskrona. Bland de fem fartygen befann
sig linieskeppet Tapperheten om 74, samt fregatten
Chapman om 44 kanoner.

Befälet Öfver Tapperheten erbjöds åt Gyllengranat
och emottogs af honom, ehuru med blandade känslor,
vid tanken på de många svårigheter, som med ett sådant
uppdrag voro förenade. "Ändamålet-med dessa skepp»,
yttrar han, »var ej allenast att derigenom gifva
columbiska flottan förökad styrka, utan ock att, då
det antogs för afgjordt att befäl och besättningar
skulle qvarblifva i columbiska tjensten sedan skeppen
metamorfoserats till columbiska örlogsmän, hela
flottan skulle genom vårt hjelp nyorganiseras och
sättas i brukbart, efter tidens kraf lämpadt skick.»

Hela denna affär uppgjordes af politiska skäl i
största hemlighet. Fartygens bestämmelse uppgafs
vara Ostindien. Besättningarna, så å Tapperheten,
som Chapman, utgjordes af permitteradt befäl och
underbefäl från kongl. maj:ts flotta, hvilka erhållit
tillstånd att idka utrikes sjöfart, gemenskapen af
dels under enahanda vilkor permitteradt manskap,
dels af folk från handelsflottan, hvilka i stor
mängd tillströmmade. Efter dessa båda fartyg skulle
efterhand de Öfriga följa.

Redan medan Tapperheten låg på Carlskrona redd
ut-bröto oroligheter bland under officer ar n e
och besättningen. Den obekanta destinations-orten
uppväckte deras farhågor, och de fordrade en skriftlig
försäkran, att säkerhet skulle beredas dem att kunna
återvända till fäderneslandet. Ryktet om det verkliga
ändamålet med skeppets utrustning synes sålunda hafva
kommit till besättningens kunskap. Till vederbörandes
lugnande utverkade Gyllengranat af handelshuset
Goldschmidt & Comp. en skriftlig försäkran om
besättningens hemför-skaffande till fäderneslandet,
och det engelska husets agent i Sverige, Michaelson &
Benedicks^ tecknade sig äfven för ansvarighet under
detta dokument.

Under svensk handelsflagga och med undra batteriets
kanoner nedstufvade i rummet, för att än ytterligare
dölja Örlogsmarinen och gifva hela transaktionen
utseendet af ett privat företag, med hvilket kronan
Sverige ej hade det ringaste att skaffa, afseglade
Tapperheten i Juni månad år 1825 från Carlskrona,
med last af kanoner och krut; allt för handelshuset
Michaelson & Benedicks räkning och med uppgifven
destination till Vesterhafvet.

Det var naturligt, att denna egendomliga affär skulle
i chefens händer hopa en mängd svårigheter. Columbiska
statens sjelfständighet var ej af Sverige erkänd,
och våra lagar förbjödo besättningars anställande
på främmande makters krigsskepp. Huru förlika dessa
omständigheter med det afsedda ändamålet så med
skeppet som dess besättning? Förhållanden kunde

inträffa, som på skeppets chef välte hela ansvaret,
huru han än behandlade saken.

Efter en lång och besvärlig resa anlände i slutet af
November Tapperheten till Cartagenas hamn. Fregatten
Chapman låg der redan, och af dess chef emottog
Gyllengranat en kunglig order af innehåll: »att
skeppets befäl och besättning ef var tillåtet att
ingå i columbisk tjenst». Skeppshandels-affären
hade nemligen väckt ett ej ringa uppseende så bland
kontineutal-makterna som inom landet. Ständerna
ogillade på det kraftigaste försäljningen af
krigsfartygen, såsom varande en statens egendom, och
som ej utan dess bifall kunde af-yttras. Ryssland
jemte öfriga kontinental-makter trädde öppet på
Spaniens sida, och den förstnämda makten tillställde
svenska regeringen allvarsamma noter, i hvilka
uttalades ett skarpt ogillande af att på detta sätt
vilja understödja en revolution, som för Spanien kunde
medföra de förderfligaste följder. Svenska regeringen
fann sig häraf föranlåten att icke allenast förbjuda
de redan utevarande fartygens besättningar att gå i
columbisk tjenst, utan äfven att annullera beslutet
om de öfriga fartygens försäljande. General-amiralen
friherre Rudolf Cederström, som var chef för flottan
och kontrasignant af orderna rörande skeppshandeln,
blef föranlåten att taga afsked och draga sig tillbaka
till privatlifvet. Dyningarna efter skeppshandeln
fortforo länge att ådraga regeringen obehag.

Men dessa sistnämda skulle i rikaste mått träffa
Tapperhetens chef, som »på konungens indirekt uttalade
Önskan» emot-tagit detta befäl. Columbiska regeringen
vägrade nemligen att emottaga skeppen, som hon ej
kunde använda utan bemanning, och ej köpt, utan mot
vilkor att erhålla en sådan. Några månader förflöto i
fruktlösa underhandlingar härom. Då ingen eftergift
å någondera sidan kunde ega rum och det engelska
husets ombud i Cartagena ej mer försträckte några
penningar till fartygens behof och folket fordrade
sin aflöning, seglade begge skeppen till New-York,
der de på auktion försåldes, efter fruktlösa försök
af Gyllengranat att genom ett bodmerilån och, när
detta slog fel, medelst försäljandet af Tapperhetens
inventarier erhålla nödiga medel för återresan till
Sverige. Fregatten, såsom den nyaste och bästa af de
båda fartygen, betaltes någorlunda till sitt värde,
men för linieskeppet, med inventarier och bestyckning,
betalades endast 36,000 dollars. Denna summa räckte
icke på långt när till godtgörande af skulderna. Efter
hvad Gyllengranat skrifver från New-York till
Michaelson & Benedicks, hade den amerikanska
exekutionsdomstolen bestämt, att sedan alla skeppets
på platsen gjorda skulder blifvit godtgjorda, och
rättegångskostnaderna ersatta, skulle besättningen
få 40 procent af sina fordringar derstädes i kontant,
samt resten genom anvisning på Sverige. Det obetydliga
öfverskott, som sedan kunde återstå, skulle lemnas
i kaptenens hand. Detta öfverskott antog han böra
blifva 2 å 3,000 piaster, hvilket då var allt hvad
han hade för att i New-York för en tid uppehålla och
sedan hemförlofva 400 man med.

»Första akten af denna tragedi», säger han, »är nu
utspelad, d. v. s. folkets aflönande, på sätt förut
nämdt är. De uppträden, dervid föreföllo, och hvad
nu dagligen förefaller, intill de kunna komma hem,
kan hvarken beskrifvas eller fattas af den, som ej
är närvarande. Genom alla dessa olyckor hafva hat
och misstankar fallit på mig, och jag har här fått
uppbära allt, hvad den gemenaste matroshop kunnat
påhitta af förebråelser mot herrarna, som här lemnat
dem att svälta ihjel. Att mitt lif hvarje ögonblick
är i fara i ett land, der personliga säkerheten
på intet sätt är skyddad, är det minsta; ty genom
dessa transaktioner har det, snart sagdt, blifvit
mig förhatligt; men att min heder sättes i fråga,
sådant är vida mera påkostande.»

Med undantag af befäl och underbefälet, måste den
öfriga delen af skeppets besättning skaffa sig hem
bäst de förmådde. Sjelf anlände Gyllengranat på hösten
1826 till fäderneslandet. Här skulle för honom andra
akten af denna sorglustiga tragedi börja.

Handelshuset Michaelson & Benedicks framställde
nemligen vid domstol yrkandet att från de ännu
oguldna månads-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Oct 10 23:01:51 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/famijour/1875/0199.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free