Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Aqvarier i boningsrum - Sonetter. (Gustafsbergs badanstalt somaren 18**.) Ludv. E-n.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
199
ty vi måste välja sådana som äro både seglifvade och
lätta att anskaffa. Damrudan (Cyprmus gilelio)
är en af de bästa; hon lefver till och med
om vattnet tillfälligtvis skulle beröfvas en
större syremängd. Hon låter vänja sig att äta
ur handen. Guldfisken (Cyprmus auratus) är en
af de förnämsta prydnaderna i ett aqvarium. Men
Elritsan (Cyprmus pJioxinus) är dock den allra
täckaste lilla fisken i kärlet, åstadkommer största
liflig-heten derinne, och uthärdar bäst både värme och
köld. Lindaren och mörten äro ganska intressanta, men
äfven mycket ömtåliga. Bland de taggfeniga fiskarna
äro spiggarna de nättaste, men så ostyriga, att de
icke sällan ställa till mycken oro.
Yi rekommendera således för ett vattenkärl tre
guldfiskar, två aborrar, fyra stora mörtar, ett
dussin elritsor, sex löjor och två dussin skifsnäckor
(Planorlis)-, dessutom kan man äfven dit skaffa
några arter af simbaggar och vattenspindlar, dem
fiskarna icke äta. Sump ö dian är likaledes vacker
och o skadlig.
Allt må nu ha gått lyckligt och vattnet klarnat;
men efter några veckor visa sidoglasen en grön
färgskiftning, hvilken snart tilltar och hindrar
inblicken utifrån. Detta härrör från bildningen af en
liten vegetation af conferver, som småningom griper
omkring sig, men som måste hållas tillbaka. Ett
naturligt medel häremot bilda sumpsnäckorna, som
hastigt göra ett slut på ogräset. Lymnea är härvid
verksammast, men olyckligtvis äter hon hål i de
unga bladen på de större vattenväxterna och skadar
derigenom deras utseende. Paludina och Planorlis
kan man deremot tryggt använda. Den förstnämda
(sumpsnäckan) är vacker och har ett brunt klotformigt
skal; den senare (skifsnäckan) är tillplattadt
spiralformig. De skola vara tillräckliga att hålla
vegetationen tillbaka, och för att bibehålla vattnet
rent och kristallklart kan man låta några musslor
gräfva ned sig i sanden, der de göra tjenst som
ett slags lefvande fiitreringsapparat. Genom sådana
försigtighets-mått skall man en mycket lång tid kunna
bevara ett väl gjordt kärl i dess ursprungliga renhet.
Låtom oss nu taga vår bild af ett sötvattensaqvarium
i något närmare betraktande. Den föreställer ett
fyrkantigt aqvarium af 158 fots längd, 1,2 fots bredd
och 1,1 fots höjd. Efter dessa mått kan man också
någorlunda bedöma storleken af de djur och växter,
som der synas inneslutna. Det inre af aqvariet är
deladt uti två hälfter, af hvilka den nedre är fylld
med vatten. Här har man lagt på botten ett tunnt
lager af sand; och med några stenar, musselskal
och skalet till den såsom prydnad allmänt bekanta
taggsnäckan - af ett slägte, Mur ex, från de varmare
hafven - har man bildat höjder och hål till gömslen
för djuren. Med två glasskifvor, en i hvar ända,
fästa vid insidan af aqvariet och hvilande på hvar sin
pelare, har man bildat två små trädgårdar strax ofvan
vattenytan. Litet jord, småsten, några snäckskal och
mossa bilda här grundlaget för den växtlighet vi se
af några gräs, ormbunkar och klängväxter. En brygga,
gjord af pinnar, barkbitar och småsten, förenar dessa
trädgårdar; och en stege
från bryggan leder ned till en konstgjord klippö,
som reser sig från aqvariebottnen. Midtför denna ö
står en flaska med larver till en skalbagge, sländor
och myggor. Dessa äro inneslutna der för att ej göra
skada på smådjuren eller i sin tur blifva uppätna;
och deras förvandling till utvecklade insekter är en
bland de intressantaste företeelserna i det djurlif
vi studera. Utomkring dem uti vattnet hvimla djur af
brokig mångfald. Två vattenödlor af slägtet Triton»
en längst bort i hörnet till venster, en annan mera i
förgrunden till höger, tyckas just färdiga att simma
mot ytan för att andas; eller kanske den ena har
lust att snappa den insekt, som ringlar deruppe. Af
fiskar se vi till venster ett nissöga (Cobitis tama)
och under detta, längre fram mot aqvariets framsida,
en tiotaggad spigg. Längst till höger simmar en liten
sarf. Under honom simma två skinnbaggar (Hemipterer)
med sina bakfötter utbredda som åror. Den öfversta af
dessa är Notonecta, som simmar med ryggen nedåtvänd;
den nedre är en Corixa. En annan hemipter, en
klodyfvel (Nepa), kryper på botten, strax till höger
om taggsnäckskalet; och ännu en sådan, en Ranatra,
med sina långa ben, är i begrepp att krypa upp på
snäckskalet, som ligger längre till venster. Af
skalbaggar se vi nere i vattnet tre former. Den ene,
en Dyticus (dykare kallad), frossar på en daggmask;
den andre, af samma slägte, simmar ned midt för
taggsnäckans mynning; och till venster ofvan denna
snäcka simmar en Hydrophilus. I vattenytan svänga sig
två mindre skalbaggar, af slägtet Gyrinus, i lifliga
kretsar; och vattnet ringlar omkring dem. Lustigt är
att skåda vattenspindlarna (Argyroneta) i sitt lif,
der de bygga af luftblåsor sitt silfverglänsande
bo under vattnet. En af dessa spindlar, med sin
bakkropp (aldomen) omgifven af den luftperla, han
varit uppe vid ytan att hemta, synes ofvan taggsnäckan
sträfva mot djupet. Det lugnaste lifvet bjuda oss de
tröga snäckorna att skåda. Till venster i aqvariet,
strax ofvan nosen på nissögat, kryper en damsnäcka
(Lymnea) på en Equisetum, och rätt ned derunder se vi
en skifsnäcka. De små trädgårdarna i den öfre delen
af aqvariet hafva fått sina invånare ur groddjurens
(amfibiernas) och kräldjurens (reptiliernas)
klasser. Af de senare se vi tre representanter:
i den venstra trädgården en sandödla, äfven fyrbena
kallad (Lacerta agilis); på klippön, med framkroppen
sträckt kring flaskan i aqvariets midt, synes en
ormslå (Anguis), likaledes af ödlornas ordning;
och i trädgården till höger krälar en verklig orm,
en ung snok (Coluber). Af amfibier se vi likaledes
tre former: af den ätliga grodan (Råna esculenta)
sitta der två exemplar, det ena till höger på stenen
öfver snoken, det andra till venster, rätt framför
skalet af en valdhorns-snäcka. En fläckig salamander
(Salamandra maculata\ en i södra och mellersta Europa
förekommande form af vattenödlor, kryper upp på en
sten uti trädgården till höger; och två löfgrodor
(Hyla viridis) sitta på bron mellan planteringarna;
den ena håller just på att krypa uppför den stege,
som leder ned till klippön.
Sonnetter.
(Gustafsbergs badanstalt sommaren 18**.)
L
r^ rån gators dam och buller - vesterut!
skog, till fjäll, på fjord - ifrån salongen! Och upp
med burens dörr för arma fången, Han kan behöfva luft
för en minut.
Till denna vishet hunnit ha till slut Martyrerna
från senaste säsongen. En smula vågsqvalp, skogsluft,
solnedgången Man köper för sitt guld förutan prut.
»»Ka,’badet var ju skönt? - Förträffligt! - Se’n
Vi dansa natten lång på soirén,
I morgon dans på fjord med hvita segel!"
Ett ögonkast, en hviskning. Tyst, du vind! En
sådan skälm, hur han kan färga kind . . . Men nej,
det vet ni allt. En annan spegel!
II.
Med tunga steg den mörka vintern skrider I tjäll,
der armod jemt sig hemma säger; Men tusendubbladt
trögt, då der man lider Och räknar timmarna från
plågans läger.
Ett hopp, ett enda, plågans son dock eger; Det hoppet
heter - sol och sommartider Och frigjord våg, som
kraft och lindring sprider, Och hoppet tände Han,
som kraften väger ....
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
