Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett fosterländskt Bildergalleri. XLVII. Bengt Erland Fogelberg. Axel Krook
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
–– 260 ––
delsfartyg för att resa dit. Efter en svår öfverresa,
som varade 27 dygn och hvarunder fartyget var
nära att förgås i höststormarna, fördes Fogelberg
i en fiskarbåt med lifsfara till Portsmouth och
derifrån till Cherbourg. Vid sin ankomst till
Paris skyndade han fortast möjligt att besöka de
stora konstgallerierna och lärosalarna. Paris var
för honom ej farligt: han gick raka vägen mot sitt
mål och brydde sig ej om de förföriska lockelserna
på resan. Till sin bestörtning fann han, att han
var blott en klåpare i konsten. Detta nedslående
medvetande hade måhända inverkat på hans helsa, ty
han kastades på sjukbädden, der han hölls fängslad
i trenne månader. Då han åter uppstod, gick han
beslutsamt in som lärjunge i franska Konstakademiens
skola och på bildhuggaren Bosios atelier. Han arbetade
nu med endast några få timmars hvila och väckte det
största uppseende hos både mästare och kamrater. Efter
blott några månaders förlopp helsade Bosio i honom
sin med-broder.
Efter nära ett års vistande och studier i
Paris anträdde Fogelberg omsider färden till det
efterlängtade, det åtrådda Roma. Anblicken af dettas
skatter öfver-väldigade honom. Återigen insåg han sin
ringhet, och "han iklädde sig nu för tredje gången
en lärjunges skepelse», samt begynte under de gamles
ledning sina hos Bosio inledda studier, i det han
dagligen besökte lärosalarna och använde qvällar-na
att rita hemma. Före hans afresa från Stockholm hade
en konstvän beställt af honom en staty. Han vågade ej
utföra den, fastän han trycktes af penningbekymmer,
och det var likväl under denna tid af obemärkthet,
som han skapade tvenne ypperliga konstverk: hans
Amor i snäckan och hans Paris, af hvilka det förra
på konstutställningen i Paris 1827, der det väckte
allmän beundran, inlöstes af en fransysk konstälskare
till vida högre pris än Fogelberg sjelf begärt. Och
hans Paris rönte till och med lifligt bifall af
Thorvaldsen. Fogelberg var nu redan konstnär af
högre ordning.
Hans rykte nådde ock fäderneslandet. Det hade växt
långsamt, men säkert, hvari han var en motsats till
Bernini, som vid 18 år lemnade sitt bästa verk och
senare, vid mogna år, arbetade förgäfves under femton
år på - Ludvig XIY:s
Bengt Erland Fogelberg.
häst. Carl XIV Johan skyndade nu att låta den svenske
konstnären arbeta för sin räkning; och då han förnam,
att denne, efter en väl genomtänkt vandring bland
antikens skatter och sedan han fullt tillegnat
sig dess skönhetsbegrepp och metod för uttrycket,
återvändt till sin kära tanke på den nordiska
mytologiens försinligande, genom den bildande konsten,
beställde han af Fogelberg Odin, kolossal staty i
marmor. Tre år derefter lemnade konstnären denna på en
gång imponerande och plastiskt sköna staty fullfärdig
ifrån sig. Den väckte ett ofantligt uppseende så väl
i Rom som i fäderneslandet, och om densamma yttrade
en konstdomare från den tiden: "I hufvudet s bildande
har konstnären samlat sin förmåga, och detta hufvud
är ibland det förträffligaste som
af modern skulptur kommit för våra ögon. Det tillhör
en Jupi-ter, men ej en grekisk. Formen deraf är
Öfver-mensklig; en idealisk fulländning uttalar sig
deri; men detta hufvud är fullt af passioner; det
herrskar, men ej med lugn; der finnes vishet, men
denna vishet är Valas, och i den djupa siareblicken
återspeglar sig gudarnas skymning.»
Under de följande tio åren egnade sig Fogelberg åter
åt grundliga studier i konstens arkeologi och åt
arbeten i grekiska mytologien, såsom Den segrande
Venus, Apol-lon citherspelare m. fl., med hvilka
arbeten han ville tillegna sig större frihet och
säkerhet i sitt skapelsesätt. År 1841 återtog han
arbetet på de tvenne återstående hufvudfigu-rerna
i den stora plastiska trilogi, han föresatt sig,
nemligen de kolossala statyerna af Thor och Balder
(Balder hade satts i stället för Frej), och efter tre
år voro de färdiga att hemsändas. Thor betraktades
af Fogelberg sjelf såsom »»kanske det svåraste,
bildhuggarekonsten kan framvisa». Beskow fäster
med fog uppmärksamheten på den sinnrikhet, hvarmed
konstnären lyckats framställa de, i nästan oupphörlig
strid tänkta, nordiska gudarna i ett antikt lugn,
erforderligt för all sann plastik, utan att likväl
fela mot mytens fordringar. Så har han valt för
Odin det ögonblick, då han, stilla begrundande,
skådar från en bergspets in i det af honom nyss
uppdagade Skandinavien, genom hållning, kostym
och framställningsmoment återkallande på en gång
ljungaren Zeus,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
