Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åbo. Rudolf Hjärne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
276
uppmärksamhet på den heliga Birgitta. Då hon föddes,
skall han, enligt legenden, fått en uppenbarelse om
hennes blifvande ryktbarhet.
Bland hans efterträdare namnes i början af 1400-talet
biskop Magnus Olai Tavast af finsk slägt med samma
stamfäder som slägten Stålarm. Han skall ha varit
en af Finlands verksammaste biskopar. Under honom
uppbyggdes i Åbo ett stenhus till biskopssäte. Kyrkans
bibliotek ökades betydligt af honom, undervisningen
befrämjades och dyrbara prydnader förärades
kyrkan. Det var ock han, som lät i silfver infatta
S:t Henriks hufvud och armar. Tvänne gillen, bestående
af både prester och verldslige män, inrättades under
honom i Åbo 1449. Han anlade ock Birgittinerklostret
i det ej långt från Åbo nära kusten belägna Nådendal,
nu en badanstalt. Detta kloster förvärfvade ock af
alla dylika i Finland det största anseende, liksom
den största förmögenhet.
Under denne biskops tid togs i Finland första
steget till en lättare kommunikation, då en bro 1414
byggdes öfver Aura i Åbo. Den anses för den första i
Finland. Stora svårigheter mötte denna tid den resande
sommartiden. Andra vägar än stigar funnos ej. Han
måste derför färdas till fots eller till häst, men
mötte derunder oupphörligt i «de tusen sjöarnas land»
stora vatten eller åar, öfver hvilka han fördes på
båt eller ock måste han vada. Hindrade forsar eller
vattenfall, drogs båten öfver land.
Om denna tids politiska förhållanden och strider
talar historien utförligt. Finland hade mer än
tillräckligt känning deraf. Höf-dingarne i Åbo
tillhörde ej sällan dan-
Det inre af domkyrkan i Åbo.
(Efter en fotografi.)
verin Norrby lät plundra hvad som återstod. Af
Christian erhöll han Kuusto slott med dess jord
i förläning. 1523 sände Gustaf Vasa, nu konung,
tvänne bröder Fleming med en krigshär att befria
Finland. Kuusto intogs med storm och snart föll
äfven Åbo slott. Det förra lät Gustaf 1528 nedrifva,
hvarefter det förblef en ruin. Dess jord indrogs till
kronan. Biskoparnes ställning i staten blef från denna
tid en annan än under det katolska tidehvarfvet. De
behöfde ej och Gustaf Vasa älskade ej heller att
lemna dem befästa slott.
Den förste, som i Finland predikade den nya
(lutherska) läran, var Petrus Särkilaks, en
infödd finne, kanik eller domherre i Åbo, i hvars
domkyrka och skola han oförskräckt uppträdde med
sina predikningar. Den förste lutherska biskop
var en annan finne, Martin Skytte 1528. För att
få skickliga lärare, utsändes denna tid begåfvade
ynglingar till Tyskland, helst till Wittenberg,
Bland de ut–märktaste voro de sedan så berömda
Michael Agricola och Paul Juusten. Den förre var en
fattig fiskares son och fick sin första undervisning
i Viborgs skola, men kom så till Åbo och njöt
undervisning af Särkilaks, blef handsekreterare
hos biskop Skytte och skickades af honom till
Wittenberg. Blef derefter rektor i Åbo och biträdde
den gamle biskopen i hans embete, tills han sjelf 1554
intog hans plats. Finland delades efter Skyttes död
i två stift, Åbo och Viborgs, hvaraf Agricola fick
det förra, Juusten det senare. Båda höra till det
egentliga Finlands mest nationelle män. Agricola,
reformationens nitiske be-fordrare, var den som
först använde
ska partiet. Men förhållandena vexlade. Vi se Sten
Sture d. ä. i Åbo 1498, för att stämma allmänheten för
sitt parti. Under Svante Stures riksföreståndareskap
plundrades Åbo (1509) af danskarne under riddaren Otto
Ruth (Rud). Stadens förnämsta invånare nedsablades
och domkyrkan beröfvades ånyo sina dyrbaraste
prydnader. Plundrarne qvarstannade i tre veckor. När
Sverige kom under Christian tyrann, sträckte sjg snart
hans spira och bödelsyxa äfven öfver Finland. Åbo
slott innehades af en Junker Wolf, som verkställde
Christians blodsdomar. Det belägrades förgäfves af
Gustaf Vasas folk. Genom en olyckshändelse gick vid de
belägran-des aftåg staden upp i lågor d. 23 Maj 1522;
hvarpå Se-*) Indomita is ta animalia.
finska språket i skrift och tryck. Till detta
språk Öfverflyt-tade han Luthers katekes (1543),
Nya Testamentet (1548), derefter Kyrkohandboken och
i förening med Juusten Davids Psalmer (1551) och
slutligen utdrag af Mose böcker och Profeterna. Det
dröjde ännu hundra år, innan hela bibeln blef för
det egentliga finska folket tillgänglig.
Vid denna tid funnos o ganska få skolor i Finland. Så
mycket mera besökt blef Åbo skola, ofta nog af
fallvuxna, till sina seder råa karlar. Agricola
klagar som rektor Öfver sitt svåra åliggande att
hyfsa och undervisa dessa obändiga sällar *). Sitt
underhåll fingo lärjungarne bereda sig genom
s. k. sockengång. Oordningar och slagsmål blefvo
ofta följ-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
