- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 14, årgång 1875 /
281

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åbo. Rudolf Hjärne

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

281

senare äro de flesta af Åbos märkligaste byggnader
belägna. De hafva nästan alla undgått den stora
brandens för Öfrigt allt härjande lågor. Den förnämsta
är kyrkan. Dess inre ser något mörkt och dystert
ut, nedtyngdt af tunga, klumpiga läktare mellan
pelarne. Det lär vara fråga om att borttaga dem eller
gifva dem en lättare och behagligare form. Må hända
undergår hela kyrkan då till sitt inre en behöflig
renovering. Inträder man genom vestra portalen,
möter man i fonden det ljusa högchoret med dess
stora altartafla, föreställande Christi himmelsfärd
af Westin. Bland sidokapellen till höger fästes
uppmärksamheten först på Thorsten Stålhandskes
och längst fram på det Thottska grafkapellet,
det senare med sina i hvit marmor fint huggna
bilder af Åke Thott och hans fru. Till venster
skådar man det s. k. Cockburnska och derefter det
Hornska grafkapellet. I det senare inträder man
med verklig tjusning. Det är fint och smakfullt
dekoreradt. Catharina Månsdotters sarkofag i mörk
ådrad marmor reser sig i fonden. Genom de af den
bekante ryske glasmålaren Schwertzkoff på ett särdeles
utmärkt sätt målade fönstren faller en förtrollande
dager öfver det hela. På det mellersta

längre tid bosatt. Sonen uppväxte alltså i detta
samhälle och begagnade dess elementarläroverk. Skall
man döma efter det sätt, hvarpå han vedergällt hvad
han här förvärfvat, så måtte minnet af denna tid vara
honom särdeles kärt.

Uppstiga vi slutligen i det rymliga, ljusa högchoret,
se vi i dess dekorering skapelser af Rob. Wilh. Ekman,
som, född finne, blef i Stockholm Sandbergs elev,
för att, likt läraren i det Gustavianska grafchoret
i Upsala, al fresco pryda högchoret i sitt hemlands
domkyrka. Det nedre fältet till höger upptages af en
större tafla, föreställande S:t Henrik som predikar
kristendomen för de hedniska finnarne, och det till
venster af en, der Agricola föreställes framträda med
sin finska bibelöfversättning, för att öfverräcka den
åt Gustaf Vasa. På de öfre fälten ser man en serie
af mindre taflor, föreställande bilder ur Christi
lefnad och verksamhet på jorden.

Nära domkyrkan i söder möter oss det forna
universitetshuset, mera kolossalt än vackert. Det
fyller ensamt ett qvarter och har sin inre
borggård. Guvernören bebor nu en större våning,
det öfriga upptages af stadens, länets, jag tror
äfven stiftets embetsverk. Dessutom har hofrätten
här sina embets-

Ålebäcks bro.

(Teckning af C. S. Hallbeck.)

fönstret ser man Catharina med sina båda
barn nedstigande från tronen. På högröda
sammetshyenden bära barnen den kungliga höghetens
sinnebilder. Kompositionen är lika ädel, som färgerna
äro lysande. Man har svårt att taga sina ögon ifrån
denna sköna skapelse af en äkta konstnärsgenius. Äfven
den Cockburnska grafven skall prydas af denne
konstnär. De båda glasmålningar, som der skola
uppsättas, voro redan förliden höst färdiga. Den
ena skall föreställa Christi korsfästelse, den
andra Gustaf’ II Adolf vid Evert Horns dödsbädd. I
synnerhet den senare nämdes som ett framstående
mästerstycke. Den förra hade redan förliden höst
anländt, men den andra exponerades för tillfället
någonstädes i utlandet. Alla dessa dyrbara, må hända
en gång domkyrkans förnämsta, prydnader äro en skänk
af konstnären, som i tacksamt minne bevarat Åbo
samhälle, der han tillbragt sin barndom och första
ungdom och i hvars skola han inhemtat elementerna
till sin bildning. Då Finland öfvergick till Ryssland
eller dermed förenades genom en gemensam herrskare,
blef nemligen Schwertz-koffs far militärbefälhafvare
i Åbo och var sålunda här en

lokaler. Universitetets forna festsal förtjenar
att beses. Den är- mera prydlig än stor. Taket är
hvälfdt och det liksom väggarna i stuck. Det ser
ut som ljusgrå marmor. Så är ock händelsen med de
pelare, som på sidorna begränsa den stora gången,
som leder fram mot fonden, der en rymlig nisch
fylles af en gammaldags, ovanligt stor kateder i
tre af-satser. Denna är fanerad med mahogny, här och
der med förgyllningar. På sidoväggarna synes några
basreliefer. Ännu flera prydnader skola ha funnits,
men de ha nedbrutits af vederbörande, för att användas
på annat håll. I akustiskt hänseende vilja vi ej
mycket prisa denna i öfrigt vackra sal. Den begagnas
vid högtidliga tillfällen, äfven för konserter och
muntliga föredrag.

På bergshöjden, strax söder om denna stadsdel,
reser sig ur en lofrik lund det forna astronomiska
Observatorie-huset med sitt torn. Äfven det
har lyckats öfverlefva branden 1827, liksom sin
ursprungliga bestämmelse. Navigationsskolan är nu
här inhyst, äfvenså ser man vissa samlingar till ett
slags museum. Från tornet bör man taga en öfversigt af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:30:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/famijour/1875/0285.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free