Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anekdotvurmarne. Berättelse af Jo. Jo. (Forts. fr. föreg. häfte, sid. 256.) - Logogryf. Th. - Schack-Charad. Karl I. A. - Charad - Uttydningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
288
på sin rodnande åhörarinna. »Men gjordt är gjordt,
och ännu aldrig har rodnaden missklädt en vacker
flicka. Dock, vi fortsätta med brefvet."
»Yill gudmor nu åtaga sig det angenäma uppdraget att å
mina vägnar omfamna Potentia, smeka hennes silkeslena
lockar, kyssa hennes vackra fingerspetsar, blicka in
i hennes sköna, trofasta öga och säga henne att jag
älskar henne, henne solo allena i tid och evighet,
och att hon kan lita på mig tryggare än seglaren litar
på mästerlotsen. Jag bugar mig der jag ligger för två
sådana qvinnor som gudmor Elisabeth och min Potentia.
Jag ligger derför att doktorn har kört mig
i sängen. Jag råkade i förgår att rädda en
liten trasvarg, som höll på att drunkna under
Islandsbron. Yi kommo båda efter åtskilligt gräl med
de ilskna vågorna temligen helskinnade i land. Pojken
är kry, men jag är litet duskig. Dock, jag försummar
ej tiden. Jag pluggar och pluggar, och midt under
frosskänningarna brinner jag för min rara flicka. Gud
välsigne henne från hjessan till fotabjellet! Hon
skall bestämdt sluta som hofrättsrådmna!
I denna vissa öfvertygelse bugar jag mig ännu en gång
liggande, trycker en vördnadens kyss på min älskade
gudmors fylliga kind och tecknar mig i alla väder
Tant Elisabeths tacksamme, hängifne
och som sådan ovärderlige
Edvin.»
»Nå, kära barn, tycker du att det låter på det här
brefvet som han .vore en ovärdig, på hvilken du
förslösat din ömhet?»
Potentia svarade ingenting, hon bara ryckte brefvet
till sig samt tryckte det mot sina läppar och
sina tårskymda ögon. Slutligen frågade hon nästan
hviskande: »Får jag gömma det här brefvet och bära
det på mitt hjerta som balsam för all den sorg jag
så länge tåligt burit?»
»Får du visst, kära barn, sy in det i en rosenröd
sidenpåse, och nyttja det som amulett för alla tvifvel
och fula misstankar.»
Dock, det angenäma samspråket stördes just nu
af borgmästarens vreda stämma utanför dörren
till gumman Funkes orangeriliknande förstuga.
(Forts.)
jTX id en orättvis dom af den vrångsinta verld,
’ - Vid de qval man dig svekfullt beredt,
Låt mig blifva din tröst på din irrande färd;
Låt ej oron för dag du ej sett
Blifva närd genom minnet af framfaren tid,
Som ej rosor, men törneno blott bar.
Nej, låt ofridens minnen få sofva i frid;
I min famn jag en hamn för dem har.
Denna gåtfulla famn vill jag upplåta nu.
Tag emot hvad i skötet jag bär. -
Af de gåtor, som bildas af typerna sju,
Mer än tjugu jag bjuder dig här:
Fram jag för ditt öga manar
En dryad i vårskruds prakt.
Spegel som naturen danar
Och för hennes fötter lagt.
En profet, som bor i skogen;
Flickan gerna honom hör
Och med håg till vännen trogen
Bäfvande sin fråga gör.
Hurdan katten är till sinnes;
- Tro den skälmen hvem som vill -
Hvad han kan så du det minnes,
Om han riktigt hugger till.
En, som uti rymden kretsar,
Full af rof lus t äfven han.
Hvad de höga bergens spetsar,
Hvar och en, du kalla kan.
Uti hednatidens saga
Ämnet för romantisk dikt.
Grund, der du bör lärdom taga
För din känsla, för din pligt.
Hvad du bör ur vishetsbrunnen
Göra, allt hvad du förmår.
Hvad, om ofta fördt till munnen.
Dig i neslig boja slår.
Hvad du blir, i "bojan" bunden.
Hvad näst synd i graden står.
Träd, der ljuft i aftonstunden
Trasten sina drillar slår.
Hvad som endast värde eger
För den skatt derinom bor.
Hur ej någon, sä man säger,
Är till sinnet som en mor.
Hvad som lätt kan döden vålla.
Hvad du hör i muntert lag.
Och hvad bonden kärt plär hålla,
Älska, som sitt eget jag.
Hurdan dygdens stig befinnes;
Så den satsen ständigt ljöd.
Hvad du är, om ej du minnes.
Och hvad aldrig tiggarns bröd
Hinner göra. Inhemsk "krydda",
Stark till både lukt och smak.
Hvad ej finns i torftäckt hydda,
Men inunder höghvälfdt tak.
Kryp, som sig i mullen vrider,
Stoftets närmsta anförvandt.
Ljudlös tolk af hvad du lider,
Eller njuter. - Icke sannt?
Hvad som dristigt vågen plöjer,
Oförskräckt för farans hot.
- Nu, farväl! - Jag djupt mig böjer.
Gunstigt tag mitt offer mot!
Th.
(Efter springarens gång.)
la
dar
der
a
tan
rörs
sta
stå
spri
dan
lie
vid
för
seln
tal
ock
mitt
plär
dams
n
med
för
mitt
l)ä
se
sig
tred
Mitt
spi
sta
så
gif
j e
sig
rallt
der
mitt
mild
de
det
kring
hvar
ska
det
haft
och
dra
hand
ni
har
hor
(j_val
83 oi-
mitt
var
fröjd
de-
om
men
oeh
son!
och
de
an
Det första, som du fick i dina dar,
Mitt första var. Ett uttryck, så af glädje som besvär,
Mitt andra är. Ej någon girigbuk - så står det till -
Mitt tredje vill. Mitt fjerde, omvändt, är. utur
sin säng
Den late dräng. Mitt hela bodde icke just beqvämt
Och ej förnämt, Men var ändå uti sitt trånga hus
Ett klassiskt ljus.
Karl J. A.
Lösning af Logogryfer! i föregående häfte, sid. 256:
Regnbåge, hvaraf fås: gen, båge, rån, regn, berg,
ben, gång, gren, år, egg, neg, å, gå, erg, er, bår,
grå, råg, ren, en.
Lösning af Rebus i föregående häfte, sid. 256: En
bro vid väytifvergången, -
’Stockholm, G. Ei Gernandts Boktryckeri, 1875.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
