Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Forssa prestgård. Gubben Noach - I det gamla Troja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
337
den närgränsande lilla socknen Hög Öfver 400 dylika
forntida grafkullar. Äfven gamla förskansningar,
hvilkas konstlösa byggnad förråda en hög ålder,
finnas; Bland andra förekommer en märklig sådan på
Borgaberget, helt nära stranden af Dellen.
Innan ångbåten afgår och vi måste sända vår
afskedsblick till den vänliga prostgården, tillåter
jag mig berätta ett par anekdoter, som tydligt
karakterisera Forssa-bons af välmåga, att icke säga
rikedom, något uppösta sinnelag:
Strax efter det numera aflidne prosten
m. m. A. tillträdt Forssa pastorat, kom till honom i
något ärende en gammal förmögen bonde. Bonden ombads
emellertid icke att sitta ned under det han framförde
sin angelägenhet, utan fick som en »fattiglapp»
stå vid dörren, hvilket högeligen förtröt honom och
framkallade tankar på hämd. Denna utfördes också
ganska riktigt på det originella sätt, att gubben då
han nästa gång
hade ärende till prestgården kånkade en gammal
karmstol med sig och på hvilken han helt lugnt slog
sig ned i prostens arbetsrum, innan han androg sitt
ärende. Till historien hör, att den dryge gubben
icke behöfde taga den tunga karmstolen med sig mer
än den gången.
En skarp vinterdag var en rik och högfärdig
Forssa-bonde ute och åkte efter »Stör-Brunte». Då
upphann han der på landsvägen en fattig torpare,
som ödmjukt bad att få åka med ett stycke. Till
ytterlighet förvånad öfver en så oerhörd djerfhet
höll bonden genast inne sin häst och svarade:
»Tycker du, att det va’ nå’ van det! Du, en fattigan
torpare från Brevik och -jag, en rikan bonne från
Forssa! Tycker du, att det va’ nå’ van det? Hopp,
hopp, Stör-Brunte!»
Farväl, ärade läsare! Nu går ångbåten -
och jag
^ *
GriiblDen Noach.
I det g-amlä Tröja.
Vin- oph oljefat, påträffade vid Schliemanns
gräfningar.
På ort och ställe teeknadt af EcTcenbrectier.)
’r Schliemanns gräfningar på det gamla Tröjas
klassiska område hafva med största skäl tagit verldens
uppmärksamhet i anspråk. Följande skildring af ett
besök, som den tyske resanden herr v. Eckenbrecher
gjort hos Schliemann, skall, efter hvad vi tro,
läsas med intresse.
Den 30 Maj 1873 förde den österrikiska Lloydångaren
mig och mina reskamrater från Konstantinopel till
ön Tenedos. Vi ämnade derifrån segla öfver till den
trojanska kusten. Några gästgifvargårdar komma här
ej i fråga; förtrogna med landets sed, togo vi in i
första bästa kaffehus vid hafvet och blefvo här efter
omständigheterna mycket väl herbergerade. Värden,
en vänlig och höflig grek vid namn Evangeli, lofvade
att förse oss med sängar och qvällsvard, och höll
ärligt ord. Sedan detta var aftaladt gingo vi ut på
en spatsertur för att
erhålla en öfverblick öfver den lilla ön. Hvad
dessa promenader på de grekiska öarne äro
hänryekande! Vinbergen, klippstigarne, en svalkande
källa vid vägen, den balsamiska sjöluften, den klara
himmelen och det blå hafvet i bakgrunden till denna
lilla afskilda verld!
Vid hemkomsten funno vi våra sängar bäddade, stängde
dörren och sofvo godt ända till andra morgonen,
d. v. s. med några af brott, så länge som det
inströdda insektpulvret verkade.
Vid soluppgången gjorde vi oss i ordning till
afresa. Vi hade förhyrt ett litet fartyg, som, utom
kaptenen, var be-mannadt med tre matroser, förde våra
effekter tillika med munförråd och en jättestor flaska
med förträffligt tenedos-vin ombord och seglade af. En
herr Konstantinidis, med hvilken vi gjort bekantskap
på Tenedos, hade försett oss med ett
Fäm.-Jouru. 1B7J)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
