- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 14, årgång 1875 /
339

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I det gamla Troja - Förtröstan. Ismaël

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

339

Den åsigten åter, att det homeriska Tröja skulle legat
trefjerdedels mil söder om det nyare Ilion, vid den
nuvarande byn Bunårbaschi på det höga berget Bali-Dagh
har ingen enda antik auktoritet för sig. Blott på
grund af de högst ytliga iakttagelserna af en fransk
lärd, Lechevalier, som der trodde sig ha funnit en
varm källa jemte en kall, hvilka enligt Ho-merus
skulle ligga tätt invid Tröja, har denna åsigt
fått fotfäste inom den^lärda verlden. Bunårbaschis
källor hålla alla 12° H. och äro således alla
kalla. Utomdess passar byn Bunårbaschis läge icke
på det aflägsnaste in med Horners beskrifning. Ty,
för att här blott anföra det vigtigaste, så ligger den
icke på slätten, den är mycket för långt från hafvet;
och emellan staden och det grekiska lägret skulle
man då j em väl haft Skamander, en bred och strid,
flod, hvilken hvarje gång slagtnin-gen böljade fram
och åter bort simmas öfver, något hvarom alls icke
talas i hela Iliaden.

På eftermiddagen besökte vi med Schliemann de söder
om Hissarlyk belägna kullarna. Öfverallt finnas här
flera eller färre lemningår af en gammal stad, det
s. k. nyare Ilion, hvilket, såsom sagdt, hade en mils
omfång. Trakten är dels beklädd med ekskog, dels med
låga buskar eller sädesåkrar. Sannolikt skulle här
ännu kunna göras en mängd vigtiga gräfningar.

Den högst egendomliga lefnadsbana, som Schliemann
tillryg-galagt, hans många resor, bland andra äfven
en omkring jorden öfver Indien, Kina och Japan,
gåfvo tillräckliga ämnen för ett underhållande
samtal. Mannen skulle kunna tjena till ett lärorikt
föredöme för många, som icke veta hvad de skola
taga sig till med sina rikedomar. Sedan han med
outtröttlig ihärdighet genom handel arbetat sig upp
ur stor fattigdom till stor rikedom, gjorde han halt,
upphörde med att förvärfva ännu mer, och egnade sedan
sin förmögenhet och sin verksamhet åt vetenskaplig
forskning. Arbetskrafter för sina gräfningar
förskaffar sig Schliemann från de kringliggande
grekiska byarna. Sålunda äro nu afkomlingarna till
dem, som en gång begrofvo Tröja i grus och aska,
nu behjelpliga att åter bringa det i dagen.

Bland Schliemanns tjenstfolk fann jag en Polyxene,
en Paris o. s. v. och gladde mig åt att de gamla
trojanska

namnen fortlefde i denna trakt, tills jag fick veta,
att detta blott var ett skämt af Schliemann, som fann
ett nöje i att uppkalla sina handtlangare med antika
namn. Gräfriirigarna hafva för öfrigt varit en rätt
god inkomstkälla för grannbyarna: under tre år hafva
etthundra till etthundrafemtio arbetare hvarje dag sex
månader om året varit sysselsatta vid gräfningarna.

Följande dagen afreste vi från Hissarlyk och gjorde
ett besök på engelsmannen Calverts på europeiskt
sätt odlade landtegendom, hvilken ligger omkring två
mil Östligare än Aktsche-kivi och i sig inbegriper
Idabergets skog och klippor. Återstoden af dagen
begagnade vi till en utflygt till Bunårbaschi, dit vi
anlände fram emot aftonen. Som många före oss funno
vi här icke den ringaste antika lemning, som kunde
göra anspråk på att hafva tillhört det gamla Tröja.

Nästa dag besökte vi.ett ställe, der en annan gammal
stad legat. Så obetydlig den varit, har den dock,
som en hvar, äfven den minsta stad från forntiden,
efterlemnat tydliga spår på den grund, der den en
gång stod.

På återfärden till Dardanellerna. gjorde vi den långa
omvägen till den gamla vattenledningen, som ligger i
djup ensamhet i öfra Thymbrius-dalen. Tagen förde än
öfver kala berg, än längs den af plataner beskuggade
Thymbrius. Vattenledningen, som går genom höga bågar,
ligger i en djup dal och försåg en gång det grekiska
Ilion med vatten från berget Ida-, det är den enda
lemning af denna stad, som ännu hållit sig öfver
jorden. Så vidt mig bekant, finnes ingen annan så
stor stad från forntiden i Grekland eller Mindre
Asien, som så fullständigt försvunnit från jordens
yta, men ingen stad har väl heller blifvit så ofta
och så grundligt ödelagd som denna. Det har gått i
uppfyllelse hvad Juno spår hos Horatius:

»Om Tröjas olycksstjerna vill att det skall uppresa
sitt hufvud, så väntar det en förfärlig undergång,
ty då anför jag sjelf segervinnarne, jag Jupiters
gemål och syster.

Resa dess murar sig tre gånger upp af sten genom
Febi hand, så skall min argiviska här störta det tre
gånger och tre gånger skola de fångna begråta sina
män och barn.’»

S Han.

/äg vet, hon väntar mig ändå, * Fastän min väg
är lång,

Fast mången sol skall nedergå,

Förr’n slutad är min gång.

Långt förr’n mot fjerran land min blick

Med längtan vände sig,

Jag hennes tro och hjerta fick.

Jag vet, hon väntar mig.

Med makt en stämma i min barm

Mig dref från hemmets härd:

Jag skulle pröfva hug och arm

Och bli min lycka värd!

Och än med hårdhändt öde för

Jag oförsonligt krig.

Men om jag lefver eller dör,

Jag vet, hon väntar mig.

Derför jag kämpar, kämpa skall,

Tills jag mitt mål har nått;

Och om min kraft ibland syns all,

Och om jag vilse gått

Och klippor högt mot himlens sky

Sig resa på min stig,

Den tanken gör min styrka ny:

"Jag vet, hon väntar mig."

Så vaka, öga! Ila, fot!

Den snabba stunden flyr.

Jag aktar icke faras hot,

Jag veklig hvila skyr.

En gång min hembygds dal jag når,

Då, älskade, hos dig

Den trötte vandrarn hvila får:

Jag vet, du väntar mig.

Hon.

Jag vet, han kommer nog, min vän, Fast vägen den
är lång; Och derför sitter här jag än Och lyss till
vindens sång. Jag mins det ord, han till mig sadj,
När sist min hand han tog: "Blir väntan lång, var
ändå glad, Din vän han kommer nog."

När tidig sol på berget står,

Då tänker jag så här:

"Månn’ jag min älskling famna får,

Förrän du sjunken är?"

Och morgonvind så frisk, som far

Utöfver äng och skog,

Han tycks min tanke ge till svar:

"Din vän han kommer nog."

43*

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:30:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/famijour/1875/0343.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free