Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lilla Carls-ö. Vid Gotlands vestra kust. C. J. Bergman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
365
Ett litet stycke derifrån ligger, i sjelfva
vattenbrynet, en klippa kallad n Sadeln»,
på hvilken man upptäcker sadelknapp med öfrigt
tillbehör. En lång sträcka af berget, på andra sidan
om »Norder-vagnshus», består af idel utsvarf-ningar,
nischer och grottor: man tycker sig der se liksom
pelare, hvalfbågar, runda utbyggnader (»Erker») och
portar. En af dessa portar har en betäckning af fint
listverk, och till höger derom ser man en yppig, på
väggen klängande murgrön. Till venster synes liksom
ett fragment af en grekisk tempel-fasad, bestående
af två doriska pelare med kapitäler och arkitrav. -
Uppe på norra delen af bergslätten står »Stenmannen»,
ett uppstapladt sjömärke, och nere vid stranden
befinner sig »Holländaren». - På flera
drium», åt hvilken Elias Fries en gång har gifvit
hederstiteln: »den raraste växten i Sverige».
**.
Hvad slutligen öarnas namn vidkommer, så kallades de i
äldre tider »Fuelöar» (fågelöar). Herlov Trolle skref
år 1564 i ett bref till danske konungen Fredrik II,
att han med flottan kommit under Gotland och kastat
ankar vid »Kaarsöö». Huru det nu vanliga namnet
uppkommit, derom är författaren oviss. Redan Strelow,
under Gotlands danska tid, har namnet »Karlsöer»,
och hans förklaring af namnet lyder så här: Gu-tarne
höllo en gång i forntiden vid dessa öar en segerrik
sjödrabbning med tyska sjöröfvare och ådagalade i
denna strid stora mandomsprof; af dessa »Karle- oc
Mandoms-Drifter oc Gierninger blefue öerne kallede
Karlsöer». I jordeböcker från
"Turken" och "Söder-vagnshus". Klipp bildningar på
Lilla Carlsö.
(Teckning af C. S. Hallbeck.)
ställen finner man tydliga s. k. »Rutsch-ytor»,
glatta, finpole-rade hällar, hvilka anses hafva
i mycket aflägsna tidehvarf erhållit sin slipning
derigenom, att väldiga stenmassor legat och tryckt,
rullat och rutschat deröfver.
Om båda öarna gäller, att de i afseende på geologi
och fågelfauna äro synnerligen märkliga. Hvad floran
beträffar, finnes der en talrik mängd rara växter, och
bland dessa (på Lillöns nordöstra sida) en ormbunke,
»Asplenium Scolopen-
1600-talet skrifvas de »Carls öyer». Att deras hela
skaplynne är synnerligen dugtigt och så att säga
karlavulet, kan emellertid icke förnekas.
Yi hafva här försökt att skildra en och annan af
Carls-öarnas märkligheter. Uttryckligen må nämnas,
att ämnet på långt när icke är uttömdt. Skildringen
borde ha varit utförligare, och framför allt -
den borde ha varit utförd med kraftigare drag, med
saftigare färger.
C. J. Bergman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
