- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 14, årgång 1875 /
372

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Helsingelapparna. Gubben Noach

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

372

hundraden tillbaka var hvad man kallar lagbundet,
okunnigheten och fördomen hos de maktegande och
lagskipande var så stor beträffande helsingelapparne,
att de vid höga viten förbjödos att uppehålla sig i
provinsens skogar, »och skulle bönderna hos länsmännen
angifva hvarest de funnos, så att de kunde komma
utur landet».

Hiilphers uppgifver i sin bekanta beskrifning öfver
Herjeå-dalen, att de helsingelappar som flyktade
upp till denna provins, hvilken, såsom liggande
vid fjellarnes gräns erbjöd godt renbete, äfven
der förbjödos, vid vite af tio daler silfvermynt,
att uppehålla sig. Man ryser vid tanken på denna
omenskliga förföljelse mot ett utarmadt folk, hvars
fredlighet, undergifvenhet och laglydnad ännu i dag
kan tjena många andra till mönster.

Sedan de renförande lapparne sålunda utan all
hänsyn till billighet och rättvisa blifvit jagade
ur provinsen, qvarstan-nade likväl en talrik skara
lappar, som saknade renar och som förut förmodligen
varit de förras hjelpare eller tjenare. De

Vid vandringar i skogarne kan nian ännu här och der
påträffa deras kojor, om hvilkas byggnadssätt det
i sanning vore svårt nog att bestämma, om det skall
sägas vara konstmessigt eller konstlöst. Lapp-Änders
Jcoja, hvilken förf. för nära ett tjugotal år sedan
under en jagtfärd aftecknade, och om hvilken kojas då
varande utseende läsaren bör kunna få ett någorlunda
tydligt begrepp af illustrationen, tycktes vara en af
de äldsta inom Helsingland. Detta hybble, denna nödens
och försakelsens bostad var ihopförd af så många slags
materialier, att det var svårt nog att bestämma det
allmännaste. Här fann man i väggar och på tak stör,
ris, bark, ler, torf, sten, brädstumpar, stubbar och
förresten »litet af hvarje». Hufvudbestånds-delen
tycktes dock ha varit stör och risqvistar, som
sammanflätats.

Genom mångfaldiga och på sitt sätt grundliga
reparationer hade denna eländiga koja fått sina väggar
så tjocka, som på ett vanligt stenhus, men det hela
var redan då så murket,

Lapp-Anders koja.

(Efter en skiss af K. Ekström.)

spridde sig omkring i socknarne, byggde sig riskojor i
skogen och framsläpade der ett lif, fullt af nödens
och eländets mångskiftande vedervärdigheter. Om
somrarne flätade de af talltågor notrep, korgar m. m.,
men inkomsten häraf förslog ej långt. De måste som
oftast ut på tiggarefärd och läto så väl derunder
som annars låna sig till alla sådana sysslor, som
för den ren-lighetsälskande helsingebonden ansågs
vedervärdiga. Deremellan spådde de i händerna och
i kaffe - helst dock i bränvin - förutsägande i
allmänhet idel behagliga saker, men äfven mörka och
hemska öden, om trakteringen syntes dem för knapp
eller de hyste något agg till den spådde.

Af denna qvarlefva från helsingelapparnes storhetstid
finnes i denna stund blott en och annan individ
inom provinsen.

att en någorlunda stark karl utan svårighet skulle
kunnat på tio minuter jemna kojan med jorden, och
detta utan någon hjelp af yxa eller spade.

Den af alla föraktade och förhånade Lapp-Änders
hade redan flere år före mitt besök på stället gått
till sina fäder, och den säkert mer än hundraåriga
riskojan, hvars föga af-undsvärda egare han senast
varit, stod nu öde och tom. Men de höga granarne kring
den gamles hydda der borta i skogen susade frid öfver
den förskjutnes minne, och en ung, vår-fager björk,
som uppspirat ur den af stormen eller blixten afbrutna
mö der s tammen, hade en liten saga att berätta,
hvars vackra moral var, att det är nutids pligt att
försona, hvad forntid brutit.

Griibtoen. Noach..

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:30:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/famijour/1875/0376.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free