Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Ett besök på Hjortehammars udde jemte Några ord om Blekinges fornminnen i allmänhet. Maximilian Axelson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ett besök på Hjortehammars udde
jemte
Några ord om Blekinges fornminnen i allmänhet.
Illa står det till i ett land, der forntida minnen ej högt
skattas, der man ej vårdar sig om huruledes förfädren
lefvat och verkat; men väl är när yngre slägten akta
på det, som före dem varit hafver, och deraf hemta sina lärdomar.
Vår tid har att berömma sig af en sådan sträfvan, och det
ser ut som om det svenska folket nu, mera än någonsin förr,
blifvit hågadt att lära känna sig sjelf. Framstående forskare
arbeta nitiskt i denna fosterländska riktning; många landskap
ega redan sin egen fornminnesförening, och allmänheten
inhemtar med lifligt intresse resultaten af det pågående arbetet.
 |
Ill. EVALD HANSEN.
Bautastenar vid Hjortehammar i Blekinge.
(Teckning af C. S. Hallbeck.) |
Ett af de landskap, som är mycket rikt på i synnerhet
s. k. »döda»» fornlemningar, och der man utan tvifvel äfven
kan uppleta långt flera »lefvande» sådana, än dem man för
närvarande känner, är det natursköna Blekinge. Det eger ett
oerhördt stort antal grafvar från hednatid, – det eger
bautastenar och runstenar af märkligare beskaffenhet, och der finnas
hällristningar, dem man trott häntyda på forntida bragder,
synnerligast sådana som till sjös blifvit utförda. Hvad Blekinges
hällristningar beträffa, så har en af dem väckt en så oerhörd
uppmärksamhet och tillika vunnit en så, snart sagdt, bedröflig
ryktbarhet, att man vid bedömandet af öfriga här och
annorstädes befintliga minnesmärken af samma slag bör iakttaga
den allra största försigtighet. Runamo häll med dess i hårda
klippan synliga märken hade till en tid ådragit sig hela det
fornforskande Europas uppmärksamhet; den ansågs då
framställa ett i runskrift återgifvet vittnesbörd om
nordmannakonungen Harald Hildetands stora bedrift, Bråvalla slag, och det
hade bland andra försvarare af sin äkthet den väldige danske
fornforskaren Finn Magnussen. Men så uppträdde I. I. A.
Worsaae, en då ännu helt ung vetenskapsman, betraktade med
mera lugn sans – ett af vetenskapens hufvudvilkor – det
ryktbara minnesmärket och fann att detta alls icke såg så ut, som
det af Finn Magnussen blifvit framstäldt, samt bevisade
dessutom att de förmenta runorna haft naturen sjelf att tacka för sin
tillkomst – en åsigt, hvilken redan vår store Berzelius förut
uttalat. Naturen kan ju ock rista runor och tecken, konstfärdigare
och underbarare, än hvad menniskohand förmår åstadkomma.
Af de få runstenarne i Blekingsbygden hafva flera varit
underkastade den mest olika tolkning, synnerligast en vid
Sölvesborg befintlig; och samma förhållande har varit med en
af de vackraste runstenar, norden torde hafva att uppvisa, eller
den vid Björketorp i Listerby, öster om Ronneby köping
belägna socken, hvilken minnessten sedan tvåhundrafyratio
år tillbaka varit föremål för forskares granskning.
Hvad man emellertid af Blekinges fornminnen i allmänhet
trott sig med all visshet kunna inhemta, det är att ifrågavarande
bygd varit ända från de dagar, då, innan brons och jern
börjat användas, endast stenredskap voro i bruk.
Forngrafvar finnas ock här af alla möjliga slag; men en plats, (af
hvilken bifogade illustration visar sjelfva hufvudpartiet) den
i Förkärla socken belägna Hjortehammars udde, kan ensam
för sig anses som en verklig profkarta öfver forna dagars
grafställen. Worsaae säger ock i sitt berömda arbete
»Blekingske Mindesmærker fra Hedenold», att den begrafningsplats,
som här finnes, enligt hans förmenande, »icke allenast är den
märkvärdigaste och mest sevärda i Blekinge, utan äfven, med
hänsyn både till dess belägenhet och omvexlingen i
minnesmärkenas form, ett af de märkvärdigaste grafställen i Norden».
En sommardag år 1875 gjorde jag ett besök på nämde
udde, dit åtföljd af en äldre person, som från Listerby kyrkby
visade mig genaste vägen till stället. Just der två bivägar,
den ena från Vambåsa och båda gående i sydlig och sydostlig
riktning, förenade sig, stannade min följeslagare, pekade på en
gångstig söder om vägen och sade: »Här är Hjortehammar.»
Vi gingo öfver en stätta och kommo så in i en gles småskog
af unga björkar, ektelningar och enbuskar. Här upptäcktes snart
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 00:30:00 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/famijour/1875/0377.html
