- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 15, årgång 1876 /
10

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gudhems kloster. Herm. H-g.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

10 -

om klostrets uppkomst jemväl måste förläggas
till dikten område.

De gamla författarne Adam af Bremen ocli Saxo
berätta nämligen, att Guda eller Ganhild, en
dotter till Anund Jakob i Sverige, varit förmäld
med danske konungen Sven Estridsson. Men efter det
ett skyldskapsförhållande uppdagats ega rum mellan
henne och hennes man fordrade presterskapet att deras
äktenskap skulle upplösas, såsom stridande mot Guds
bud och kyrkans ordning. I början ville konungen icke
lyssna härtill, men blef så mycket mer orolig, när
erkebiskopen af Hamburg, under hvars lydnad kyrkan
i Danmark då ännu hörde, understödde sina presters
påminnelse med hotelse af bannlysning.

Interdiktet eller bannlysningen öfver en konung var
under dessa tider det förskräckligaste, som kunde
Öfvergå ett kristet land. Alla kyrkor tillslötos,
helgonbilderna omhöljdes med svarta täcken, inga
klockor hördes, intet sakrament fick utdelas,
inga barn döpas, inga nya äktenskap helgas genom
presterlig välsignelse och intet lik begrafvas i vigd
jord. Detta var en fördömelse, som konungen icke
vågade trotsa. Med svidande hjerta förklarade han,
att han böjde sig under kyrkans vilja och medgaf
att hans äktenskap fick upplösas. Drottningen åter
valde den på den tiden vanliga utvägen, att gömma sin
sorg och saknad i en åt himlen helgad fristad. Hon
återvände till sina gårdar i Vestergötland, der hon
tillbragte sina återstående dagar i böner och fromma
betraktelser. Till förströelse samlade hon omkring sig
en mängd unga flickor, som hon höll till gudaktighet
och öfvade i qvinno-slöjder.

Enligt deri påfliga lärans uppfattning ansågs ett
yttre prydande af kyrkorna nästan lika förtjenstfullt,
som hjertats inre renhet. För den skull nedlade
de fromma qvinnor, som omgåfvo drottning Guda,
sin konstflit och sitt arbete i förfärdigandet af
messkläder och kyrkoskrudar, och det anföres särskildt
-att en praktfull korkåpa af dem blifvit förärad till
domkyrkan i Roeskilde.

I detta fromma qviimosamfund hafva äldre
kloster-beskrifvare velat se upphofvet och begynnelsen
till Gudhems nunnekloster, hvars namn de utan
tvekan härledt af drottningens dopnamn Guda. Nya och
grundligare forskningar hafva likväl ställt det utom
tvifvel, att Sverker den förstes drottning Ulfhild
varit den lifvande anden vid anläggningen af Gudhems
kloster, liksom hon var det för Alvastra och Värnhem,
ehuru den förstnämda klosterstiftelsen icke kommit
till stånd förr än efter hennes död.

Gudhems klosterhistoria begynner alltså omkring
1160. Det framträder genast såsom en anstalt för
nunnor af Cister-cienser- eller Bernhardinerorden
och räknar sin begynnande blomstring från Sverkerska
och Erikska, ätternas regeringstid. Bland klostrets
välgörare namnes i synnerhet konung Knut, Erik
den heliges son, hvilken öfverhopade stiftelsen med
förläningar, åtföljda af kungliga stadfästelsebref. En
annan hög person, som visade Gudhem synnerlig
välvilja, var drottning Katarina, Erik den elftes
gemål. Hon var dotter af den myndige Sune Folkesson
till Ymseborg och tvangs, sedan hon måst låta en
ungdomskärlek hopplöst dö, att gifta sig med den
sjuklige konungen. Efter Eriks död, som inträffade sex
år derefter, beslöt hon att helga Gud sina återstående
dagar, och ingick såsom nunna i Gudhems kloster.

Säkerligen skall det göra mången ett nöje att få ett
begrepp om den tidens stora rikedom på gods. Vi vilja
derför uppräkna de gårdar, hvilka konung Eriks enka
skänkte till Gudhem, när hon i dess klosterkyrka
mottog doket, och hvilka gårdar finnas omnämda i
hennes, till våra dagar bibehållna, testamente. De
voro Thylshammar och Vithem, Lindö och Slaka, de båda
sistnämda i Östergötland, en gård i Kind, tvenne
gårdar i Kil, åtskilliga fastigheter i Nyköping,
dertill flera egendomar i Vestergötland och Danmark.

Oaktadt dessa och många andra gåfvor förmådde Gudhem
aldrig höja sig till någon egentlig betydenhet och
kunde i rikedom och anseende, icke mäta sig med de
andra Cister-cienser-klostren i riket-

Ar 1308 lemnade abbedissan och nunnorna sitt kloster
och bosatte sig, med hertigarne Eriks och Valdemars
samtycke, på slottet Äran as, nu Ärnäs i Forshems
socken vid Venern. Anledningen till denna, för
ett klostersamfund temligen ovanliga, flyttning
var det stora antal resande, hvilka drogo vägen
fram mellan Skara och Jönköping och enligt tidens
sed hade anspråk på att blifva herbergerade och
förplägade i klostret. Emellertid måtte nunnornas
vistelse på Aranäs icke varit särdeles långvarig,
ty trettiosex år derefter, eller 1342, företogo
de en ny utflyttning från Gudhem till Rackeby
i Kållands härad, hvilken egendom de fått till
skänks af 4e nämde hertigarne. Den uppgifna orsaken
till den senare utflyttningen förefaller för den
tiden temligen besynnerlig, nämligen bristen på -
vedbrand. Troligen befanns att denna olägenhet
icke motvägdes af fördelarne på det nya stället,
ty omkring 1360 inflyttade de åter till Gudhem och
förblefvo der sedan till reformationen.

För att i någon mån öka klostrets inkomster
förordnade biskop Nils i Skara nyssnämda år, att de
tre socknarne Gudhem, Ugglem och Tunhem, hvilka hvar
för sig voro för ringa att underhålla egna prester,
skulle läggas under klostret och förestås af nunnornas
biktfäder. Sedermera fick Gudhem emottaga flera
testamenten och gåfvor, bland annat af drottning
Margareta, som skänkte dit Ods q var n och ålfiske,
med »^mycket annat gods för själamessor, lägerställen
och ingifning».

Men hvarken rikedomar eller en skrymtande gudaktighet
förmådde rädda klostret från fall när dess mission var
ändad och en friskare vind begynte blåsa genom tiden.

Redan länge hade tron på romerska biskopens ofelbarhet
varit i aftagande och de grundpelare vacklat,
på hvilka hans stol hvilade. Från alla trakter i
kristenheten höjdes röster om nödvändigheten af
en kyrkoförbättring. Blott påfvarne sjelfve gåfvo
icke akt på de allvarliga varningarne och förstodo
ej att tyda den stora rörelsen i trons och tankens
verld. Liksom om okunnighetens tider skulle varat
i evighet blefvo de hallstarrigt stående på samma
punkt och sökte tysta hvarje uppkommande knöt med
kyrkans bannstråle.

Då uppträdde Luther, såsom vi veta, och bekämpade
med oemotståndlig kraft och brinnande ifver det
falska och förvända i det rådande romerskt-katolska
kyrk-oskicket. Hans sanningsläror funno gensvar i
hvarje oförvilladt sinne, och det dröjde icke länge
förr än Sverige var ett af de länder, som afkastade
påfveväldets bojor. Huru reformationen här genomfördes
och huru den kyrkliga reduktionen af den samma blef
en följd äro allmänt kända saker.

På riksdagen i Vesterås 1527 blef svenska kyrkan för
alltid lössliten från Rom. En följd af Vesterås recess
var äfven den, att de svenska klostren så småningom
blefvo öde. De, som lågo i städerna, förvandlades
till hospital och sjukhus. Landsklostren eller de
s. k. ränteklostren förlänades merendels åt någon
frälseman, hvilken skulle af inkomsterna lemna
klosterfolket nödigt uppehälle samt underhålla
klosterbyggnaderna, men för öfverskottet hålla
krigsfolk, eller på annat sätt tjena kronan.

I enlighet med detta beslut lemnade Gustaf den förste
1528 Gudhems kloster med underlydande jordar till
riddaren Nils Olofsson, som åtog sig en viss afgift
till kronan samt att gifva abbedissan och de nunnor,
som icke ville utgå i verlden, deras nödtorftiga
underhåll till döddagar. Men redan året derefter
inträffade den olyckan, att klosterhusen förstördes
af en eldsvåda, så att nunnorna nödgades söka sig
bostäder hos allmogen i kringliggande byar. Abbedissan
gjorde väl en hemställan till konungen att få klostret
ånyo uppbygdt, men framställningen möttes af afslag,
och allt sedan har Gudhem varit en ruin.

Ir 1540 fick Per Brahe förläningsbref på Gudhems
kloster och härad med alla underliggande landtbor,
hvarigenom klostrets jord sedermera för en tid kom att
höra under Visings-borgs grefskap; men år 1650 skänkte
drottning Kristina några bondgårdar, som lydde under
Gudhems kungsgård tillika med klostret åt då varande
öfversten för Vestgöta kavalleri-regemente

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 19:39:29 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/famijour/1876/0014.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free