Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skildringar ur sjöväsendets historia. Af G. C. Witt. V. Verldens namnkunnigaste sjöman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
35
tillitsfulla försäkringar att det efterlängtade målet
var nära, uträttade intet mot en till yttersta raseri
och förtviflan hemfallen folkhop; han måste gifva
efter och lofvade nu, att om land ej syntes inom tre
dagar, skulle han återvända. Inom sig öfvertygad att
land ej kunde vara långt borta, emedan hafvets djup
minskades, fåglar, hvilka ej syntes danade för lång
flygt, visade sig, vinden blef mera variabel, luften
mildare o. s. v.’, gjorde den erfarne sjömannen detta
förslag såsom det sista nödankare, han kunde utkasta
för räddaingen af sitt lif och sin upptäckt. Dagen
derefter (den 12 Oktober 1492) fick man sigte af
Guanahani, som af Columbus blef kallad San Salvador,
emedan upptäckten deraf räddade honom från hvad
han mest af allt fruktade, att nödgas återvända med
oför-rättadt ärende.
Hade Columbus förut af sina följeslagare betraktats
såsom en oförståndig våghals, hvilken skulle föra både
dem och sig sjelf i förderfvet, så blef han nu deremot
föremål för allas mest oförställda beundran. På sina
knän badö de om tillgift för sitt uppförande under
resan, hvilken tillgift ädelmodigt skänktes dem af
deras lycklige befälhafvare.
För att fatta hela storheten af den idrott Columbi
snille uttänkt, hans okufliga mod och ihärdighet
fullbordat, måste man erinra sig, att det ej allenast
var med otjenliga fartyg och motsträfviga besättningar
han trotsat storm och vågor, utan ock.att på den tiden
voro sjöinstrumenterna ofullkomliga och naturlagarne
obetydligt kända. Man hade icke en gång kunskap om
kompassens missvisning förr än den, till icke ringa
förvåning och bryderi för Columbus, under denna resa
upptäcktes af honom.
Ön togs med mycken högtidlighet och religiösa
ceremonier i besittning å de katolska majestäternas,
konungens och drottningens af Spanien vägnar. Korset,
symbolen af kärlekens, fridens och försoningens lära,
upprestes på marken af dem, som snart skulle med
eld och svärd förfölja och tillintetgöra ställets
olyckliga infödingar. De arma, nakna, lättskrämda
indianerna ansågo européerna vara öfverjordiska
odödliga väsen, hvilka hade himlens blixt och åska
innesluten i sina kanoner; de beskådade med största
förundran främlingarne, deras skepp och deras
företag på ön. I sin blinda okunnighet och djupa
vördnad för de förmenta himmelska varelserna, kysste
indianerna spåren, som européernas fötter efterlemnat
i sanden, icke anande att dessa objudna gäster voro
grymma inkräktare, hvilkas ankomst bebådade det
rysligaste elände, Slafveriet och döden, ej allenast
för Guanahanis befolkning, utan för hela nationer,
äfven sådana som stodo på en ganska hög bildningsgrad.
Guldet, de roflystna spaniorernas afgud, visade sig
i form af små skifvor, som en del indianer buro i
näsorna, naturligtvis i afsigt att dermed på ett i
deras tycke smakfullt sätt pryda denna framstående del
af ansigtet. Genom teckenspråk gjorde man begripligt
för indianerna, att man önskade veta hvarifrån de
fingo guldet. Till svar pekade de mot söder.
Columbus gick åter till segels och styrde
mot söder. Några af de smärre Vestindiska
öarne passerades, och på ett par af dem gingo
européerna i land, men som de ej funno något guld,
och infödingarne, på frågan derefter, alltjemt
visade mot söder, fortsattes seglingen till dess
man ankrade vid den stora ön Cuba. Här uppehöll
Columbus sig någon tid för att kölhala sina fartyg
och undersöka ön, men då ingen större tillgång
på guld kunde upptäckas och indianerna på frågor
derom uttalade Haiti samt utvisade dess belägenhet,
gaf detta anledning till upptäckten af sistnämnde ö,
hvilken Columbus kallade Hispaniola och som sedan fick
namnet San .Domingo. Under seglingen från Cuba till
Haiti begagnade Alonzo Pinzon sig af den fördel hans
fartyg Pinta såsom det bäst seglande ägde, för att,
oaktadt Columbus gaf honom signal ätt-minska segel,
förrädiskt öfvergifva sin amiral och söka hinna först
fram till det efterlängtade guldet. Emellertid fann
Columbus vid sin ankomst till Haiti hvarken Pjnzon
eller Pinta och lyckades bekomma en ej obetydlig
qvantitet guld, men träffades af ett svårt missöde. En
natt, då Santa Maria seglade utmed kusten, för att
förflytta sig från en hamn till en annan, hade
Columbus gått till hvila och lemnat befälet åt
styrmannen. Denne behagade sätta en ung gosse vid
rodret och öfverlemna sig sjelf åt sömnen, tvärt
emot amiralens uttryckliga befallning. Den öfriga
besättningen följde styrmannens exempel. Följden
häraf blef att fartyget, af strömsättningen drifvet
mot land, strandade och blef vrak. Det lyckades dock
att föra i land alla effekter af värde, hvartill de
välvilliga och öppenhjertiga infödingarne lemnade
allt möjligt biträde med sina kanoter.
Det är i medlet af Februari månad år 1493. En
fruktansvärd storm rasar öfver en del af Atlantiska
oceanen. I grannskapet af Azoriska öarne kastas ett
litet spanskt fartyg upp och ned på de vildt brusande
vågorna. Tacklingen är skadad af stormen, pumparne äro
oupphörligt i gång, men hinna knappt utösa det vatten,
som dels läcker in genom de otäta näten, dels spolas
öfver relingen af störtsjöarne. Det gnisslar ohyggligt
i tåg och rundhult, och för hvarje framrusande
våg, som stöter mot fartyget, genomlöper en hemsk
darrning det bräckliga skrofvet. Öfverhalningarne
äro fruktansvärda-, hvar och en af dem tyckes blifva
den sista. Förtviflans skri, böner och svordomar
höras bland manskapet. Endast befälhafvaren är lugn,
ehuru han, så väl som de öfriga, fullt och fast tror
att deras sista stund är kommen. Det är Columbus, som
med Mgna hemseglar till Spanien. Han hade lemnat Haiti
den 4 Januari, några dagar derefter sammanträffat med
Pinta, hvars kapten med några lama svepskäl ursäktat
sin olydnad-, men nu hade stormen drifvit fartygen
ur sigte för hvarandra.
Medan Nignas besättning öfverlemnar sig åt förtviflans
ångest, går befälhafvaren ned i kajutan. På sina knän
beder han med brinnande ifver till Gud och, såsom en
rättrogen katolik, äfven till den heliga jungfrun och
helgonen, att om han med sitt fartyg skall sjunka i
djupet, åtminstone hans upptäckt må blifva bevarad
för Europa. Derefter skrifver han på pergament en
berättelse om sin resa och omnämner, att han anlagt
en liten fästning på Hispaniola och der qvar-lemuat
tretioåtta spaniorer under befäl af Diego d’Arada. Han
förseglar skriften, adresserar den till konungen af
Spanien, tillägger, att aflemnaren af densamma får
tusen dukater i belöning, omsveper den med oljedukar,
inlägger den i en vattentät tom tunna och går upp
på akterdäcket, hvarest tunnan så anbringas, att när
fartyget sjunker skall tunnan flyta upp.
Lyckligtvis bedarrade stormen och det blef möjligt
att ankra vid Santa Maria, en af Azoriska öarne. Här
var Columbus nära att blifva tillfångatagen på
portugisiska regeringens i förväg gifna befallning
till guvernören på stället. De rank-fulla portugiserna
ville beröfva Spanien fördelen af upptäckten,
men detta lyckades ej, och Columbus fortsatte sin
segling. Ånyo uppstod häftig storm och faran att
förolyckas var nära. Väderdrifven och i temligen
redlöst tillstånd anlände Nigna slutligen till fasta
landet, dock ej till Spanien, utan till Portugal,
hvarest man måste söka hamn i Tajo. Härifrån afsände
Columbus en kurir till konungen af Spanien, för
att underrätta om sin vigtiga upptäckt, en annan
till konung Johan II i Portugal, för att begära
tillstånd att i hamnen reparera fartyget. Portugals
konung och hans rådgifvare hyste ett brinnande hat mot
spaniorerna och blefvo mörka i hågen när de erforo den
utomordentliga upptäckten. Konungen kallade Columbus
till sig, visade honom den största utmärkelse och
sökte med de mest smickrande löften locka honom att
ingå i portugisisk tjenst; men den ädle sjömannen,
som aldrig glömde sin pligt och hederns fordringar,
afslog ståndaktigt tillbudet. Sedan en nödvändig
reparation å fartyget blifvit skyndsamt verkställd,
gick Columbus åter till segels, och den 15 Mars 1493
inlopp han lyckligt i hamnen vid Palos.
Det uppgifves af några författare, att Pinzon anländt
till Spanien med Pinta några dagar före Nigna, men
att konungen ej velat mottaga honom förrän i sällskap
med Columbus, hvaröfver den ärelystne Pinzon blef så
förbittrad, att han sjuknade och dog.
Sällan har någon händelse väckt så allmän förvåning i
hela Europa, som upptäckten af den nya verlden. Kyktet
derom
J
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
