- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 15, årgång 1876 /
36

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skildringar ur sjöväsendets historia. Af G. C. Witt. V. Verldens namnkunnigaste sjöman

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

36

spridde sig så hastigt som det var möjligt på
en tid, då hvarken telegrafer eller ordentlig
postgång funnos. Den hjelte, som utfört storverket,
blef föremål för allas beundran. Hans landstigning
helsades med kanonsalut, klockringning och högljudda
välkomstrop af en otalig folkmängd, som med förvåning
betraktade guldet, de brokiga papegojorna, andra ej
förr sedda naturalster och isynnerhet några indianer,
hvilka medförts från den nya verlden. Hans tåg igenom
landet till Barcelona, der kungliga hofvet vistades,
var ett verkligt triumftåg; den ynnest och utmärkelse,
hvarmed konung och drottning mottogo honom, var så
stor, att ingen undersåte kunde tilldelas större
heders-bevisningar. Mannen stod nu på höjden af sin
ärofulla bana, i strålglansen af hjeltemodets och
snillets seger. Sjelfva af-unden teg och blygdes,
för att framdeles så mycket oblygare och ilsknare
anfalla hans fläckfria karakter.

Huru svårt de stolta spaniorerna hade att undertrycka
sin förtrytelse ^ öfver att en utlänning och ingen
af landets söner gjort upptäckten, visar den allmänt
kända anekdoten om Columbi ägg. Det var vid en af de
festmåltider, som nu anställdes för honom, han af en
hofman tillfrågades, om han trodde att i Spanien icke
funnos män, som kunnat uppsöka det nya landet. Till
svar tog Columbus ett ägg och frågade, om någon kunde
ställa det så, att det blef stående på ena ändan. Alla
försökte, ingen lyckades. Då stötte Columbus ägget mot
bordet, så att ändan krossades och det blef stående
upprätt. Han hade dermed låtit förstå, att sedan han
visat vägen, var det lätt att följa efter.

Konungen af Spanien skyndade att begära påfvens,
Alexander VI:s tillstånd att äga och besitta de nyss
upptäckta öarne

och de länder, som i samma trakt ytterligare
kunde upptäckas. Påfven, på den tiden mäktigare
än någon monark, kunde efter behag bortskänka
länder, som han aldrig hört omtalas eller visste
om de funnos. Han hade redan gifvit portugiserna
försäkran på besittning af upptäckterna i Atlantiska
oceanen. För att nu tillfredsställa begge parterna,
bestämde han helt enkelt en meridian på ett, som han
kunde tycka, lämpligt afstånd vester om Azorerna,
och förklarade att alla länder, som kunde upptäckas
vester om densamma, tillhörde Spanien, men de på
östra sidan Portugal. Meridianen kom händelsevis
att gå vester om Brasilianska kusten, hvarigenom,
då detta land upptäcktes, portugiserna blefvo
dess ägare. En storartad flotta af sjutton fartyg
utrustades nu i Spanien, för att under vicekonungens
och öfveramiralens,

Cristofer Columbus.

såsom Columbus numera kallades, befäl fortsätta
upptäckterna. Nu behöfde man ej tvinga någon att
deltaga i resan. Från hela landet tillströmmade
äfventyrare i stora skaror och af alla stånd,
hvilka ville medfölja till guldlandet. Guldfebern
rasade inom alla klasser, från den högsta adeln ned
till gatsoparne. Femtonhundra man blefvo antagna
och em-barkerade på flottan, bland dem en del
byggmästare, bergsmän och handtverkare, som behöfdes
för de kolonier man ville anlägga och framför allt
för guldets uppsökande, hvilket var de flestes enda
afsigt. Columbus medtog frön till europeiska sädesslag
och nyttiga växter, hästar och andra husdjur m. m.,
allt i afsigt att tillföra de nya länderna sådana
naturalster, som der ej funnos, men hvilka syntes
passande för klimatet och den fruktbara jordmånen.

Ar 1493 den 25 September gick flottan till
segels, gynnades af god vind och vackert väder
och ankrade den 2 November i Nya verlden, denna
gång vid en af de Caraibiska öarne, emedan man nu
hade satt kurs sydligare än förra gången. Öarne
undersöktes, men der fanns ej guld, utan endast
vilda mennisko-ätare. Columbus gick åter till sjös,
för att anlöpa nybygget å Hispaniola. Till sin
sorg och bestörtning fann han hvarken nybygge eller
spaniorer, endast ruiner af fästningen och stympade
lik. Långt ifrån att lyda Columbi befallning, att
bibehålla fred och vänskap med infödingarne, hade
de qvarlemnade spaniorerna, så snart han af-seglat,
företagit plundringståg på ön, Öf-verlemnat sig åt
de vildaste utsväfningar och på det skändliga-ste
sätt våldfört indianerna, så att dessa slutligen
beslöto att hämnas på sina förtryckare, hvilka alla
med lifvets förlust fingo umgälla sina brott.

Columbus, som afslog sina följeslagares yrkande,
att taga en blodig hämnd på indianerna, anlade på
ett annat ställe af ön en stad, som drottningen till
ära kallades Isabella. Härvid hade han mångfaldiga
svårigheter att bekämpa, ty hans följeslagare hade
icke kommit i afsigt att arbeta, utan för att hemta
guld. De kunde ej tåla att utlänningen Columbus skulle
hafva så stor makt öfver dem; ovanan vid klimatet
gjorde dem tröga och förorsakade sjukdomar, helst som
de flesta öfver-lemnade sig åt skamliga utsväfningar;
myteri, olydnad och klagomål hörde till ordningen
eller rättare sagdt till oordningen för dagen.

Emellertid beslöt Columbus att med en del af manskapet
begifva sig ut på vidare upptäckter, kringseglade
en stor del af Cuba och upptäckte Jamaica. Sjuk och
uttröttad af veder-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 19:39:29 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/famijour/1876/0040.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free