Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skildringar ur sjöväsendets historia. Af G. C. Witt. V. Verldens namnkunnigaste sjöman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
37
värdigheter under resan återkom han till Hispaniola,
hvarest han hade den lyckan att träffa sin broder
Bartholomeus, som han på tretton år ej sett och som
medförde undsättning från Spanien. Deremot fann han
kolonien i det bedröfligaste tillstånd. Spaniorerna
hade drifvit omkring i landet och så omenskligt
behandlat indianerna, att dessa nu voro fullt
beslutna att fördrifva européerna från ön. Columbus
hade icke något annat val, än att låta kolonien gå
under eller med vapenmakt underkufva indianerna. Han
valde det sednare.
Här öppnades nu ett skådespel, för hvilket
menskligheten ryser. Tvåhundra soldater, tjugo
ryttare och en hop stora blodhundar, som hetsades på
de olyckliga nakna infödingarne, anställde en sådan
förödelse bland deras talrika skaror, att dessa
snart funno hvarje motstånd mot så fruktansvärda
fiender vara utan ändamål. De måste underkasta sig
sina förtryckares hårda föreskrifter och ålades nu,
att allt framgent, hvar tredje månad, betala en så
dryg skatt af guld och bomull, att dess
anskaffande försatte dessa vid allt arbete ovana
naturmenniskor i det olidligaste slafveri. Detta var
förespelet till de oerhörda grymheter, som européerna
hafva utöfvat i Amerika.
De värsta fiender, Columbus ägde bland spaniorerna,
hade seglat hem till Spanien och hos regeringen, å
egna och hela koloniens vägnar, framfört de bittraste
klagomål mot honom. Regeringen skickade en obyfsad
och högdragen person, Juan Aguado, som blifvit
föreslagen af de klagande, att hålla undersökning
om förhållandet i Vestindien. Då fann Columbus
nödvändigt att sjelf begifva sig till Spanien,
hvarest han, för att vederlägga klagomålen, blott
behöfde visa sig vid hofvet och aflemna det guld
m. m. som han medtagit. Konungen och drottningen
biföllo alla hans önskningar och gåfvo befallning, att
sex fartyg, försedda med förnödenheter för kolonien,
skulle utrustas. De afundsjuka personer, som skulle
ombesörja detta,
Columbus inför det lärda rådet i Salamanca. *)
(Efter en oljemålning af M. Colin, tecknad på trä af
konstnären sjelf.)
*) Denna tafla, lämplig att beteckna och åskådliggöra
sjelfva brytningen mellan det bortvikande
medeltidstöcknet ocli en framträdande klarare
dag, torde, med hänsyn ock till konstnärens
lyckliga lösning af sin uppgift, kunna anses
såsom en företrädesvis passande illustration till
berättelsen om de vexlingsrika öden, som tillhöra en
af de vid den nyare tidens gryning mest epokgörande
män. Här några ord till närmare förklaring af täflan:
.
Den kommission, som på befallning af drottning
Isabella skulle i Salamanca granska Columbi
storartade plan, bildades af hennes biktfader,
Ferdinand de Talavera, år 1484 i klostret S:t
Etienne. Kommissionen var uteslutande sammansatt af
klerker; man hade inkallat professorer i astronomi,
geografi, matematik och andra vetenskapsgrenar,
flera dignitärer inom spanska kyrkan och slutligen
några lärda munkar. Men flertalet af den högvördiga
kommissionens lärdomsljus - stående på sjelfva spetsen
af sin tids bildning - klostret S:t Etienne ansågs
för det lärdaste i Europa .- voro redan på förhand
ogynsamt stämda mot drömmaren, nyhetsmakaren, denne
förmätne, hvilken trodde sig ensam besitta kunskaper,
som voro större än hela det öfriga menniskoslägtets,
denne Cristofer Columbus, en okunnig sjöman, som icke
tagit någon enda universitetsgrad! Columbus utvecklade
emellertid för denna imponerande församling sina
teorier - "försvarande", såsom hans historieskrifvare
uttrycker sig, "den nya verldens sak". Han stödde
sina antaganden företrädesvis på astronomiska och
kosmografiska bevis - medlemmarne af rådet smålogo
föraktligt! Man öfverhopade Columbus med en mängd
inkast, hemtade icke från vetenskapen, utan från -
den religiösa tron. Han hade framdragit geografiska
argument; man svarade honom med citater ur de
heliga fäderna. Man anförde att tanken om antipoder
förklarats för galenskap och huru orimligt det vore
att antaga det menniskor skulle gå med hufvudet nedåt
och att snö och regn skulle stiga uppåt i stället
för att falla; den helige Augustinus betygade ju
att läran om antipoderna vore oförenlig med tron,
enär då icke alla menniskor skulle vara Adams barn,
såsom skapelseboken säger. Man gaf väl äfven åt några
anföranden en viss anstrykning af vetenskaplighet,
men dessa - idel skenskäl och sofismer - bemöttes och
vederlades steg för steg, tum för tum, af Columbus
med hela kraften af hanso öfverlägsna snille, tills
han slutligen, tröttnande vid de många för hans öra
besynnerliga invändningarne, dref sina motståndare
in på deras eget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
