- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 15, årgång 1876 /
40

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åtskilligt nytt om en gammal bekant

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Hankräfta.

och två prydliga långa känselhorn. Baktill slutar
kroppen med stjerten, hvars första fyra ringar äro
försedda med så kallade falska fötter. Alla dessa
delar äro beklädda med mörka, olivbruna skal, det
hela ej olikt en fullständig plåtrustning. Också
öfverensstämmer detta krigiska utseende rätt väl med
kräftans stridslystna natur. Der nere i dammens djup
anfalla kräftorna icke blott åtskilliga lefvande
varelser, som komma i deras väg, såsom snäckor,
maskar och larver; de behandla icke

blott alla kringdrifvande kadaver som goda byten och
blifva genom förtärandet af dessa

mycket nyttiga regulatorer i vattnet, utan de bekriga
äfven djerft hvarandra. Med sina klor angripa
de hvarandra, afslita stora stycken af kroppen,
eller döda och förtära hvarandra, - de starkare de
svagare. Under denna inbördes kamp hafva de ock vuxit
upp, ty den begynner redan från ungdomen.

Sedan de ur ägget utsluppna småttingarne i första
målet förtärt sina egna äggskal, på samma sätt
som fjärilslarverna göra, se de sig om efter annan
föda, och då blir månget litet kräftkräk styckadt
och förtärdt af större och starkare bröder Men de
segrande blifva då också ett starkt, bepröfvadt
kräft-slägte. Bildar redan denna broderstrid ett
hittills föga bekant drag ur deras lif, så har ännu
mer kännedomen om individernas tillkomst och uppväxt
hittills varit ganska ofullständig.

Huru växer en Jer af ta?. Det är en Öfverraskande
säll sam lefverneshistoria, som blifvit utförligt
studerad i aqvariet Framför allt talar historien om de
sedermera så ostyriga små pansarhjeltarnes tillkomst
om den ömmaste moderskärlek. Om honkräftorna än äro
mindre välkomna på bordet, emedan deras klor och
7 bröstkorgar äro små ocl1 blott stjer ten (i olik
het med ha narnes, tan dåd) någo kraftigare byggd,
för att kunna

inrymma äggen, ’ si har natu ren, liksom

Fore romläggningen. tor att hedra

mödrarna,

gifvit dem särskilda prydnader den tid då
ägglftggniDgei förestår. I December eller Januari
få de mellan de främsta fotparen på bröstet en hvit
fläck och strax derefter jemvä

n dylik aflång fläck på hvar och en af de två
stjertkanterna.

X[u börjar kräftan att lägga ägg, och man bar då
tillfälle att

)eundra hennes moderliga omsorg. Hon går härvid
icke tilläga som många krabbor och humrar, hvilka
bära äggen till

itt passande ställe

»ch der släppa

dem ifrån sig; nej,

lon kan icke skilja

sig vid den dyr-

>ara bördan och

släpar alltjemt med

sig äggen. Men för

,tt kunna göra detta, utan att förlora

dem, går hon till

väga på ett eget

sätt. Hon lägger

sig på ryggen och

kröker sin stjert mot bröstet, så

att den bildar ett

slags näste; derpå

utsvettas hon i

denna fördjupning

en klibbig saft, med

hvilken de små äggen, som ej äro

större än sparf-

hagel, förträffligt

qvarhållas emellan

stjertledernas ut-
Honkräfta.

skjutande kanter.

Och der blifva de qvar till dess de unga
ättlingarne efter

vid pass sex månader, d. v. s. i Maj, Juni eller
Juli, vakna till lif. Men under denna tid, hvilken
fortsatt moderlig och omsorgsfull vård! Hon sörjer
fortfarande för att äggen icke ligga för tätt, än
åter söker hon att genom slag i vattnet tillföra
dem erforderlig luft, och under dessa omsorger och
årstidens tilltagande värme växa de elastiska små
äggen till dess deras späda skal spränges, och det
börjar hvimla af tallösa små, små kräftungar. Men
ännu behåller modren dem hos sig, och med särskilda
trådar förblifva de små djuren under vid pass tio
dagar fastade vid det moderliga skötet; hvarje unge,
som under denna tid lösgör sig, plägar ömkligen
omkomma. Först efter den första hud-ömsningen blifva
de fria. Ännu fortsätta de ett par tre veckor att
återkomma till sitt barndomshem, men sedan bekymra de
sig icke mer om den gamla, de vandra ut i verlden -
de hafva blifvit sjelfständiga!

Sjelfständiga, ja visserligen, men derför icke
utbildade. Men om de icke genast träda ut i lifvet
färdiga och fullväxta, huru växa de då? Stenpansaret,
som de bära på ifrån ungdomen, kan väl icke gifva
efter för den påträngande och utväxande kroppen! Nej,
men det som icke vill gifva med sig måste brytas. Och
i sjelfva verket bryter, löser det sig : i rattan tid,
från lifspe-riod till lifs-

Efter romläggningen.

period, och afkastas, för att genast utbytas mot en
ny, vacker rustning, som då icke låter länge vänta
på sig. Materialet till den nya bepansringen finnes
alltid samladt på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 19:39:29 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/famijour/1876/0044.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free