- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 15, årgång 1876 /
41

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åtskilligt nytt om en gammal bekant

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

41

förhand - i kräftans eget inre! Se der betydelsen af
kraft-stenen eller kräftögonen, dessa små hvitaktiga
hårda linskroppar, hvilka, som hvar och en vet,
befinna sig i trakten

af magen, och när så blir nödigt, af naturens ’
hand användas till pansarämne. Men helt sällsamt bär
sig nu kräftan åt då hon befriar sig från sin äldre,
hårda beklädnad. Först ut-svettar djuret en slemartad
vätska under skalet, hvarigenom detta löses från
kroppen 5 derpå lägger det sig på sidan och arbetar
och skakar omvexlande med hufvudet och ryggen, till
dess först stjertpansaret lyftes och afskuddas;
genom andra ryckvis gjorda rörel-

Romsprickningen. £er aflägsnas ’derpå
jemväl

bal- och hufvudharnesket

fram Öfver hufvudet. På tio minuter är alltsammans
verkstäldt! Svårare tyckes det vara att komma till
rätta med de ledade klorna; men de öfre klolederna
spricka af sig sjelfva sönder på längden, så att
det mjuka köttet tränger sig ut genom springan. Det
stackars nakna djuret är nu värnlöst utsatt för sina
ännu bevarade bröders och andra fienders angrepp;
men derom visste det säkert på förhand, och derför
kröp det, innan skalömsningen skulle ske, ned i
något hål på botten eller gömde sig i den djupa
dyn. Länge behöfver kräftan dock ej gömma sig der,
ty det är underbart att se huru fort det går för
henne att bli omklädd. I allmänhet är pansaret inom
två dagar fullkomligt återstäldt och äfven härdadt,
ja klon är redan efter tolf timmar så hård, att den
kan knipa till ganska eftertryckligt. Så stark är
denna förnyelsekraft, att till och med lemmar, som
afslitits under någon hård dust, inom ett halft år
återväxa af sig sjelfva.

åter väcker henne till lif och ny tillväxt. Under
andra lefnadsåret inträffar skalömsningen fem gånger,
och vid dess slut har djuret redan uppnått ett fingers
längd. På tredje året ömsas blott två gånger, nämligen
i Juli och September. Från denna tid äro djuren fullt
utbildade, och hur många lefnadsår de än hädanefter
uppnå, så nöjer sig åtminstone honan med att blott en
gång om året ömsa skal, emedan, om det skedde oftare,
hon vid omby-

TT , ._

Unga kräftor.

Några dagar gammal.

Tre månader gammal.

år gammal.

Kräfta som skalar sig.

Sådan omklädning och nyväxt synes visserligen
sällsam, .men är dock icke ovanlig äfven bland
andra djur. lotet annat, icke ens insekten, har dock
rikligare ombyte på klädnad än kräftan, - redan på
den grund, att ingen insekt lefver så länge, ty man
beräknar en kräftas lifslängd till tjugo år. Och
under de första af dessa år nöjer hon sig icke med
endast ett ombyte, ty den nyss till verlden komna

kräftan växer med öfverraskande hastighet, och
sålunda låter det förklara sig, att hon redan på de
första hundra dagarne d. v. s. under Juli, Augusti
och September månader måste Ömsa skal tre gånger;
räkna vi till och med den nästkommande Juli, så har
hon att under första året kläda om sig ända till åtta
gånger. Men på senhösten och till vintern gömmer hon
sig i hålor eller i dyn och faller i vinterdvala,
till dess våren

tet skulle af-, , stryka rom-

men, hvilken hon ett halft år måste bära
på. Hanarne, som icke hafva dylika pligter att
ombesörja, ömsa ogeneradt drägt två gånger om året.
’ ~ "’

Så mycket om skalömsningen. Det är också förtal,
då man påstår att kräftan går baklänges. Ordspråket
om att gå kräftgången är således oriktigt. Kräftan
går verkligen framåt på sina ben liksom hvarje annan
lefvande varelse; på sin höjd vacklar hon litet till
höger eller venster, emedan ledgångarne i hennes åtta
ben gerna förleda henne dertill. Mången har redan
gjort denna iakttagelse, men af vördnad för den ärfda
folktron ändock trott, att kräftan går annorlunda
på dybottnen. Men hon går aldrig annorlunda. Om hon
sålunda icke är någon bakåt$Ä$w0, så är hon deremot
en bak&tsimmare, och endast derpå hvilar den nämnda
falska åsigten. När nämligen kräftan flyr i vatten,
så simmar hon och begagnar dervid sin stjert som en
ypperlig åra, i det hon ryckvis slår den med kraft
emot bröstet.

Ja, kräftan är klokare, än hennes rykte, och
hon är äfven af

Klo omsnin gen.

naturen mycket bättre ihågkommen, än man vanligen
tror. Hon kan andas, som de bästa fiskar, med
förträffligt utbildade gälar. Icke sämre ser hon med
sina utstående hårda ögon. Äfven en hörselapparat har
iakttagits hos henne, den der befinner sig vid roten
af känselhornen, och hon förnimmer således mycket väl
hvad som kan förskräcka eller locka henne der nere i
djupet, medan spet-sarne på de ståtliga känselhornen
understödja ögat och örat samt bilda känselsinnet,
Något lukt- och smakorgan har man hitintills icke
kunnat upptäcka hos henne; men besynnerligt nog
har man i dess ställe nyligen hos kräftan funnit en
ton-gifvande apparat, hvilken väl icke precist lämpar
sig för musikalisk virtuositet, men med hvilken hon
i vattnets un stympad och ny vuxen klo, stumma verld,
bland ljudlösa

larfver och fiskar, torde vara i stånd att gifva
uttryck åt sina känslor, må hända äfven göra sig
begriplig för sina bröder och motståndare.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 19:39:29 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/famijour/1876/0045.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free