- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 15, årgång 1876 /
53

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett äfventyr i Japan - Gotländska anekdoter. V. Porträttet och bröstnålen. Ett minne från Qvarnbäcken vid Slitehamn. C. J. Bergman - Beatrice uppenbarar sig för Dante i "det jordiska paradiset". Episod ur Dantes "Divina Commedia". Karl Wetterhoff

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

––-53

blefvo här mycket artigt emottagna af
furst Tsuugarus hofmästare.

Collache beskrifver huru det tillgick vid den måltid
som hofmästaren gaf till gästernas ära i en otchaya
(té-hus); En porslinskopp, icke större an ett äggskal
och innehållande rykande saki (jäsdryck tillagad
af ris), gick omkring från hand till hand. På små
tefat serverades ägg, tillagade på alla möjliga sätt,
vidare ett slags rofva i saltlake, kallad hoko, derpå
salt fisk, kokade barn-burötter och ett slags mycket
omtyckta snäckdjur. Detta var endast inledningen. Man
framsatte nu för hvarje gäst ett litet bord af blott
en fots höjd; på detta stod en porslinsskål med
ris, två lackerade koppar med två olika slag soppor,
tillagade af grönsaker, ägg och champignoner, derefter
rispastej och stekt fisk. Hvarje gäst beväpnade sig
med två pinnar att ösa med, både af soppan och de
fasta rätterna. Ett par uppasserskor, som knäböjde på
några stegs afstånd, skyndade att fylla risskålarne
så snart de voro tömda.

När måltiden var slut, dracks en kopp te och sedan
satte man sig att röka under det sång och dans
utfördes.

Hofmästaren bad att få anse de båda fransmännen såsom
sina gäster äfven för natten och lät föra dem till
deras rum, der ftons (bäddar) stodo tillredda. Dessa
bestodo, såsom allmänt brukas i Japan, af en enkel
tunn madrass och deröfver ett täcke, som liknar en
tjock Jcwiono (mantel med ärmar).

Vi lade oss påklädda, säger Collache, sedan vi flyttat
undan det obeqväma örngottet. Det består nämligen af
en hög, smal pall med en halmdyna, som är klädd med
i midten hopfästa, tiodubbla pappersblad, ämnade att
vikas undan i den ordning de blifva smutsiga. *

* Detta slags örngott af trä, som liknar de gamla
egyptiernas, bevarar håret och frisyren från att
komma i oordning.

En japansk daimo.

(Efter fotografi.)

Collache fick icke tillfälle att länge studera sederna
i Aomori. Några få dagar efter hans ankomst erhöll
löjtnant Bérard genom officerarne på ett amerikanskt
fartyg underrättelse om att man hade till Yokohama
afsändt order om att arrestera de båda fransmän, som
voro på väg till Yesso. De hade ingen annan utväg,
än att fly. Om natten fördes de i båt ombord på det
amerikanska fartyget.

Följande dagen låg skeppet för ankar i viken vid
Hakodadi, Ön Yessos förnämsta stad. Här funno de
sina landsmän jemte guvernören, underguvernören,
amiralen och den japanske generalen sysselsatta
med planer till Öns försvar. Man hade att börja
med gjort ett fredsfördrag med daimos och hoppades
att man genom att nedsätta sig å Yesso skulle
lyckas grunda en slags fransk-japansk koloni,
som med tiden och med Frankrikes tillhjelp skulle
blifva i stånd att täfla med Nipon i industri,
civilisation och framåtskridande. Men denna plan
hotade redan i sin linda att gå om intet, ty man
kunde ej längre tvifla på ett nära förestående
anfall af Kanguns flotta. Dessutom hade man blott
ett ringa antal fartyg, då deremot fienden nyss af
amerikanarne köpt ett starkt sjöbatteri, med bräcka
och torn. Likväl förlorade man ännu icke modet. Då
försvarsplanen blifvit definitivt afgjord delade
fransmännen de vigtigaste arbetena sig emellan. Bérard
begaf sig till Yessos andra stora stad, Matsmai,
för att ombesörja, att äfven denna måtte blifva
befästad. Under-officerarne skulle bilda rekryter,
sätta artilleriet i stånd m. m. Neuville åtog sig att
organisera flottan, och Collache fick i uppdrag att
ordna försvarsarbetena längs den kedja af vulkaniska
berg, som omgifva Hakodadi.

Under vintern 1868-69 egnade sig Collache uteslutande
åt detta värf. Det var också nära nog full-bordadt
då han plötsligt erhöll underrättelser, som förmådde
honom att ofördröjligen återvända till Hakodadi.
(Forts.)

anekdoter.

Y. Porträttet; ocli.

Ett minne från Qvarnbacken vid Slitehamn.

in större engelsk ångare, stadd på väg till
Petersburg, 1 inkom en sommarmorgon, något år mot
slutet af 1830-talet, till Slitehamn, för att der
förstärka sitt kolförråd. Fram på dagen gingo några af
de resande i land, för att på närmare håll betrakta
denna plats, vid hvilken stora frihamnsplaner en tid
voro fastade, och hvilken dessutom för sin lämplighet
till örlogshamn äfven utomlands var vidt omtalad.

Bland dessa resande var en högrest medelålders man
med mycket uttrycksfulla anletsdrag, med lifliga och
skarpa ögon, stora mustascher och långt pipskägg,
och med en för öfrigt

fullkomligt militärisk hållning. Hans ansigte
var starkt sol-brändt, och tvifvelsutan var han
en sydlänning - åtminstone måste han i de varma
länderna hafva tillbragt många år af sitt lif. I
ena handen bar han en anteckningsbok; i den andra
en stor ljus parasoll, hvilken tillika tjenstgjorde
såsom vandring s s taf. De, som sågo honom, gissade,
att den utländske mannen var antingen en kunskapande
militär, en målare eller en vitter turist.

Ensam begaf han sig upp från hamnen och
skådade öfverallt omkring sig med blickar, som tycktes
vara vana att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 19:39:29 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/famijour/1876/0057.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free