- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 15, årgång 1876 /
57

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Beatrice uppenbarar sig för Dante i "det jordiska paradiset". Episod ur Dantes "Divina Commedia". Karl Wetterhoff - Daljunkaren. Berättelse från den första Vasatiden af Frans Hedberg. (Forts. och slut från föreg. häfte.)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

––- 57

Öfverväldigad af sin känsla, sjunker han ned på
marken. När han åter hemtat sig, fattas han af
Mathilda, som för honom ned i Lethes flod. Då
han närmade sig den andra stranden hörde han en
obeskrifligt ljuf sång. Mathilda neddoppade nu
hans hufvud i flodeo, af hvars vatten han drack. På
stranden mottages han af Dygderna, Tron, Hoppet och
Kärleken, hvilka

nalkas under sång och dans. På deras bön
låter Beatrix slöjan falla och uppenbarar sig i all
sin herrlighet.

Härefter fortgår åter i dikten den skolastiska
teologiens symbolik till en slags allegorisk
procession, till dess Dante, efter att hafva druckit
äfven af Eunoes vatten, känner sig beredd att uppstiga
till det himmelska paradiset.

Karl Wetterhoff.

Berättelso från den första Vasatiden af Frans

(Forts, ocli slut frfm föreg1, häfte.)

IV.

l n frisk och klar vinterhimmel låg öfver den urgamla
Dalabygden, och Morakarlarne med deras qvinnor och
barn samlades på kyrkvallen för att efter urgammal
sed samspråka om de rykten, som foro kring bygden;
rykten om kung Göstas tyranniska färd mot de
fängslade biskoparne, om deras flykt till Norge,
och om den egenmäktighet hvarmed han lade under sig
kyrkornas gods och skatter. Många starka och modiga
män hade kommit ned från de öfre socknarne, ty tal
hade i bygden spridt sig om en ung riddare, son till
den af dalamännen så högt älskade herr Sten Sture,
riksföreståndaren, hvilken af konungen stods efter
lifvet, och som derför måste gömma sig uppe bland
dalskogarne, liksom fordom kung Gösta sjelf för de
spejande danskarne.

»Kung Gösta har glömt den tiden!» mumlade de missnöjde
dalkarlarne sins emellan; »han har glömt, att det var
med våran hjelp han fick kronan. Nå nå! vi kunna fäll
minna honom på det igen! Han skall akta sig att komma
och ta våra klockor, då slå vi honom på fingrarne,
så barsk han än är.»

»Ja ja», sade de mera betänksamme; »men vi ska komma
ihåg hvad vi lofvade och svuro på Tuna hed, när han
höll möte med oss i förråret!» »När han inte håller
sina löften, behöfva vi inte hålla våra»^ menade
de förre. »Han lofvade oss vår gamla lära och vår
heliga messa oförkränkt och ändå vill han skicka oss
Luther och hans funder på halsen. Yill han inte låta
oss råda i våra egna saker, som vi förr varit vana,
så kan han gå ur landet och skaffa sig lättvilligare
folk att kufva. Är den unge riddaren, som vi hört
talas om, vår älskade rikshöfvidsmans son, så kunna
vi ju lika väl välja honom till konung!»

»Akten eder!» varnade de andre; »kung Gösta har skarpa
öron och hårda händer!»

Och allt tätare samlades flockarne på kyrkovallen,
allt högljuddare blefvo ropen och yttringarne af
missnöje. Allt ifrigare väntade man att få se den
unge herr Nils, om hvilken så mycket olika tal gick
bland folket. Några sade att han var en bedragare,
att han varit stallsven hos biskopen i "Westerås, men
från honom rymt och tagit med sig en penningsumma,
för hvilken han skaffat sig kläder och vapen; andra
åter ville lefva och dö på att han var herr Stens son,
och att alla de som älskade och ville skydda den gamla
tron, borde sluta sig omkring honom. Meningsstriden
bland männen från de olika socknarne blef allt hetare;
långväga män från öfre landet, från Särna och Idre,
stodo med ifver på den unge flyktingens rätt, för
hvilken de visste, att ett stort parti redan samlat
sig i Norge; andra åter från de nedre socknarne,
från Kättvik, Leksand och Gagnef, stodo på konungens
sida, och ropade högt att riddaren var en förrädare
och skälm.

Då syntes på en gång högst,uppe på kyrkbacken och
omgifven af sin lifvakt, bestående af några unga
drängar, dem han sjelf låtit kläda och beväpna,
den unge riddaren, som redan nu vidt omkring i
bygden benämndes Daljunkaren, - varande detta namn
af åtskilliga ansedt för ett hedersnamn, af andra
åter för ett spenamn, allt som de tillhörde det ena
eller det andra partiet.

Den unge mannens blick öfverför med stolt lugn den
böljande mängden omkring och nedanom honom: han var

hufvudet högre än sin unga lifvakt, som dock bestod
af resliga män; det ljusa håret böljade fram under
den svarta, befjädrade baretten, och en pelsfodrad
lifkappa omslöt hans smärta gestalt; han gjorde
en befallande rörelse med handen, och sedan det så
småningom blifvit tyst bland hopen tog han med hög
och klar stämma på följande sätt till orda:

»Kedlige och gäfve Dalamän! I tider af nöd och fara
för fäderneslandet, hafva dess öfrige innebyggare
alltid fästat sina blickar på edra fria skogar och
berg, väne som de blifvit, att derifrån se hjelpen
och räddningen komma. Så var det under Engelbrekt
och Sturarne, mina ärorika förfäder, - så var det
under Kristierns omilda välde, då den tyrann, som nu
förtrycker oss, var en fattig flykting, som med hjelp
af edra bågar och svärd befriade landet. Olyckligtvis
har kung Gösta glömt hvad han är eder och rikets
Öfriga innebyggare skyldig - ifrån att vara oss en
nådig herre och konung, har han blifvit oss en sträng
tuktomästare och förtryckare, som vill förderfva
oss till själ och kropp, till lif och egendom, till
troslära och evig salighet!»

»Sant! Sant!» ropade männen från den
öfre bygden med stort sorl; - »Kung
Gösta är en våldsverkare och tyrann!»


»Lögn och förräderi!» ropade nedansocknarnes män;
–»han är en stark och rättrådig herre, som vill
hålla munkar och herrar i tygel!»

»Ned med tyrannen!» skreko de förre.

»Lefve kung Gösta!» jublade de senare.

»Hören mig, Dalamän!» tog den unge mannen åter till
ordet; - »och när I hört, magen I dömma! Med blödande
hjerta står jag här ibland eder och anklagar honom,
derför att jag måste så göra! Det är för min salige
faders, eder älskade höfvitsmans minne jag här
talar, och icke för mig sjelf! Hvad betyder det väl
att min älskade moder, fru Kristina, hålles nästan
som fånge i konungens gård, att han står mig sjelf,
hennes äldste son, som hon af fruktan för konungens
vrede måst förneka, - att han står mig efter lifvet,
och tvingar mig att mödosamt fresta mitt lif i flykt
och fara, i stället för att njuta ära och anseende,
jemlikt min börd och mitt namn! Ty jag är herr Stens
son - jag vet att man utspridt annat om mig - och
om dessa mina anletsdrag icke tala, om min faders
signetring, som jag bär på handen, icke är bevis nog,
så skola dessa bref och skrifvelser, som jag bär vid
mitt bröst, upplysa eder om sanningen af mina ord! Jag
sade, att konungen står mig efter lifvet! Hvarför,
frågen I väl, ärlige Dalamän? Hvad vill han med mitt,
den oerfarne ynglingens, den irrande flyktingens
lif, hvad kan det gagna honom? Ack, föga eller intet,
bure jag ej det namn, som han fruktar, det namn, hvars
klang ännu icke dött ut i Svenske mäns öron! Hvad vore
honom mitt lif, stode icke min slägt på den sida,
som vill att folkets råd skall höras, att den gamla
tron skall bevaras, att fromma messor skola läsas
i Svea land, och att klockors klang skola kalla de
troende till bön och andakt på helgonens fester, -
i stället för att smältas ned till legolön för de
knektar dem han hopat i landet för att störta den
heliga kyrkans makt, påfvens välde och den svenske
dannemannens urgamla frihet och rätt? Se derför står
jag här, derför anropar jag eder med gråtande tårar om

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 19:39:29 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/famijour/1876/0061.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free