- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 15, årgång 1876 /
71

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vidtsköfle. Maximilian Axelson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

71

kyrka hennes porträtt, der hon framställes med ett
strumpeband i handen.

Brita Barnekows yngste son, Kjell Kristoffer,
utmärkte sig så i holländsk krigstjenst, att han,
år 1700, af Karl den tolfte utnämndes till Öfverste
för de s. k. »Prestdragonerna». Detta väckte dock en
sådan afund bland hans yrkesbröder, att han samma
år blef i Kalmar dödad i en duell, eller - enligt
hvad det ock säges - genom lönmord. - Ett missöde af
annat slag hade redan förut hotat honom, det nämligen
att genom Karl den elftes reduktion blifva beröfvad
sitt ståtliga Vidtsköfle. Men denna fara undanröjdes
dels genom ett och annat skriftligt intyg, dels ock
genom den förut omtalade stenen ofvanom slottets
inkörsport. Den ena dera befintliga inskriptionen
innehöll nämligen ordagrannt följande uppgifter:
Yiskölie . gaardt. lodt. ieg. Jens. Bräde. opbige. oc.
min. fader . hann. af. kong . Frederick . til . eydom
. kiöifte . Gud . giffwe . hand . ma . her . lenge
. sta . o c . aldrig . fra . sin . Rete . arving
. gaa . Åar . 1553 . » - Huru det i längden gått
med Vidtsköfles bibehållande torde dock vara tvifvel
underkastadt, derest icke Kjell Barneko w varit gift
med fröken Margareta v. Ascheberg, en dotter till den
namnkunnige fältmarskalken Rutger v. A., hvilken såsom
general-guvernör för de från Danmark vunna provinserna
uppträdde som en ganska sträng reduktionsherre
och måhända förr eller senare gifvit Yidtsköfles
innehafvare skäl till rätt svåra bekymmer. Sådana
fattades icke ändå, allra minst vid den tidpunkt,
då hr Kjell Barne-kow så oförmodadt fått lemna det
jordiska. Bland andra förbindelser, denne vid sin
död lemnat ouppfyllda, var äfven det åtagandet att,
på egen bekostnad, med häst och mundering utrusta ej
mindre än 211 dragoner; men denna, så väl som andra
svårigheter, blef dock lyckligt öfvervunnen af hans
unga enka, hvilken af sin fader fått i arf en ej
ringa del af dennes själsstyrka och mod. Grefvinnan
Ascheberg, såsom fru Margareta Barnekow efter sin
mans död allmänt kallades, utrustade snart de 211
dragonerna, om hvilka herr Kjell med kronan uppgjort
kontrakt, och erhöll dermed den rättighet som skolat
tillkomma hennes man, att genom sitt förslag till
konungen tillsätta alla vid detta regemente lediga
officersplatser. Då dragonerna i Kristianstad
mönstrades ifrån henne, såg man grefvinnan i egen
person sitta med mönsterherren vid bordet. Oaktadt hon
i flera år under kriget underhöll detta regemente,
lyckades hon dock genom en utomordentligt klok
hushållning betydligt förkofra sin egendom och var på
samma gång en allvarsam men öm husmoder för alla sina
under haf van de. Hon öfvervakade deras bordsskick
och deltog till och med i deras andaktsstunder. I
afseende på söndagens helgd var hon mycket nogräknad,
ja ända till öfverdrift, så att hon t. ex. vid ett
tillfälle afvisade en af sina söner, general Kristian
Barnekow, då denne med sin grefvinna, född Stenbock,
på nyårsdagen kom att uppvakta henne.

Enligt en sägen hade den hurtiga grefvinnan äfven ett
tillfälle att visa sin själsnärvaro, då de flesta
andra skulle hafva helt och hållet förlorat modet,
nämligen vid en uppenbarelse från. andra sidan
grafven. Det var i början af 1700-talet. Grefvinnan
befann sig på en resa uppåt landet och kom derunder
till Tivedens dystra skogstrakt, der hon på en
gäst-gifvaregård måste taga sig nattqvarter. En
underbar syn visade sig då för henne. Midt i natten
såg hon plötsligen vid sin säng en menniskogestalt,
en skepnad, höljd i trasor. Det var en man, men
med mycket blekt anlete, blodig och med krossad
hufvudskål. Förfärad ville grefvinnan ropa på någon
af sitt folk, men skepnaden bjöd henne tystnad; och
då hon nu, med återvunnet mod, tillfrågade denne hvad
han ville, berättade han henne följande. Han hade för
någon tid sedan, såsom resande, legat i samma rum, som
hon nu; han hade dervid haft en större penningsumma
med sig, detta hade värdshusvärden fått reda på
och derefter med en yxa mördat honom samt nedgräft
hans lik under ett träd. Platsen, der det sistnämnda
skett, angaf han mycket noga och besvor grefvinnan
att vidtaga sådana åtgärder, att hans död kunde blifva
hämnad. Slutligen bad han henne taga en ring af sitt
finger och lägga den i det öppna såret efter mördarens

yxa. Grefvinnan gjorde så, och dermed var synen
försvunnen. Då hon nästa morgon vaknade, kom hon
till en början ej ihåg den nattliga företeelsen,
men när hon strax derpå saknade sin ena ring, stod
den förfärliga synen åter lifligt för henne, och hon
började då tänka sig den möjligheten, att det icke
varit en blott dröm, utan en verklig uppenbarelse hon
haft. Saken blef derföre anmäld för kronobetjeningen,
man gräfde på det anvisade stället, fann der liket
af en mansperson och i dennes klufna hufvudskål
grefvinnans ring. Värdshusvärden blef på grund häraf
häktad, bekände sitt brott och fick derför lida sitt
välförtjenta straff. Men den märkvärdiga ringen fanns
(enligt Ljunggrens uppgift) ännu år 1857 i behåll hos
Barnekowska familjen och har påståtts ändra färg då
någon inom nämnda familj dött.

Alla Vidtsköfles ägare af Barnekowska slägten
beskrifvas såsom goda husbönder, och huru högt
de af sina under-hafvande varit älskade, såg man
ett särdeles vackert prof på, då Kjell Kristoffer
Barnekow, en sonson till w gr ef vinn an Ascheberg»
och öfverjägmästare i Kristianstads län, var
ställets innehafvare. Denne hade blifvit skuldsatt
och fått en inteckning på 20,000 plåtar uppsagd,
hvilket försatte honom i sådan förlägenhet, att han
var nära att sälja Vidtsköfle. Men då infunno sig
en dag hos honom några ombud från godsets bönder,
hvilka uttalade dessas farhåga att mista sitt goda
herrskap, under hvilket de och deras fäder haft bättre
vilkor än alla andra frälsebönder i Skåne, samt
derefter erbjödo en försträckning af den behöfliga
summan. Anbudet mottogs, och några dagar derefter
öfverlemnade bönderna till sin husbonde de 20,000
plåtarne. Alla dessa bönder blefvo sedan bjudna
som faddrar vid nästa barndop hos herrskapet. Kjell
Kristoffer Barnekow var för öfrigt stor frimurare
och grundlade frimurarelogen i Kristianstad. Till
och med hemma på sin gård höll han emellanåt med
sina ordensbröder sammanträden i en paviljong, som
den tiden fanns uppförd på en liten holme i en öster
om den yttre slottsholmen befintlig dam.

Från denna tidpunkt har man återigen en berättelse
om ett spökeri inom Vidtsköfle slott. I början af
1800-talet hade ställets ägare en process rörande
några under gården lydande hemman och saknade dervid
vissa åtkomsthandlingar. En dag fick han då besök af
excellensen T. (Toll ?), hvilken stannade qvar Öfver
natten och kom att ligga i ett rum på nedra bottnen af
ena tornet. Der fick han se en märklig syn: En gammal
gråklädd man med lykta i handen inträdde i rummet,
gick fram till en af de djupa fönsternischerna,
pekade der på en punkt af muren och var i nästa
ögonblick försvunnen. Excellensen omtalade följande
morgon hvad han sett och tillrådde ställets ägare
att på den anvisade punkten slå hål på muren. Rådet
följdes, och man fann nu ett väggskåp och i detta de
saknade handlingarne.

Kjell Barnekows far, som hette Kristian och var
landshöfding och generallöjtnant, blef upphöjd i
friherrligt stånd, men baron Kjells son, Kristian
Barnekow blef grefve. Denne var af Barnekowska ätten
den siste ägaren till Vidtsköfle, hvilket han år
1826 sålde till bankiren Hagerman i Paris, hvars
fader varit prost och kyrkoherde i Vidtsköfle och
hvars farfader såsom stallmästare var anställd hos
,,grefvinnan Ascheberg»».

Då Barnekowska familjen bjöd sitt kära Vidtsköfle
farväl, kan detta gods sägas hafva i fyra och ett
fjerdedels århundrade tillhört en och samma slägt; ty
om också den förste Barnekow, som innehade detsamma,
ej förr än år 1599 tillträdde det; så bör man dock
ihågkomma, att denne var gift med en dotter till
den siste Brahe, som var herre till Vidtsköfle,
och att hans ättlingar sålunda på mödernet utgjorde
en fortsättning af den Brahefamilj, som förut, allra
minst sedan år 1401, varit gårdens ägare. Ett liknande
förhållande torde man på få herregods inom vårt land
kunna åberopa.

Efter blott 10 års besittning sålde bankiren Hagerman
åter Vidtsköfle till sin broder Gustaf Hagerman, som
var köpman i Ystad. Då denne år 1839 dog, tillföll
godset tvenne hans magar, af hvilka den ene, året
derpå, ensam blef dess ägare. Det var ryttmästaren
Rudolf Hodder Stjernsvärd, hvilken

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 19:39:29 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/famijour/1876/0075.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free