- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 15, årgång 1876 /
83

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Herr Calicot och hans debut i landsorten. Croquis, ritad med stålpenna af Prosper Block. I. - Att tänka på

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

83

Men om den profresande ynglingen från Ulla London i
allo lägger an på att uppträda som en genuin engelsk
konti-nentalsnobb och i många afseenden till och
med öfverglänser sin förebild - så är Stockholmaren
deremot så äkta fransysk, som det är möjligt för en
nordens parisare.

Ärade publicum! Jag är stolt öfver att äga en
vän bland les Calicots de Stockholm - ett verkligt
praktexemplar, prima vara - som jag strax skall hafva
den äran att presentera.

Ponera min nådigaste läsarinna, att ni en vacker
förmiddag anfäktas af ledsamhetens demon! Ni vet platt
icke, hvad ni skall taga er till. - Ni har ju redan,
i sällskap med ett par af edra väninnor, intagit er
förmiddags-choklad hos Grafströms; men det är ännu
för tidigt att begynna middagspromenaden på torget.

»Åh, en idé!» Ni kommer plötsligt ihåg, att ni
behöfver en tunique, ett »osynligt kamelhårsnät»
eller - hvad vet jag - någon annan, vare sig synlig
eller osynlig artikel, tillhörande toilettvetenskapens
intressanta mysterier. Hvad är väl då naturligare,
än att såväl ni, min fröken, som edra väninnor,
ställen kosan till X. . långgatan och hrr Moses
Aronsson & Sons ekiperingsmagasin för damer, för att
»ta’ lite profver» och på samma gång sätta de unga
kontors-herrarnes tålamod på prof.

I det ni inträder på »lagret» kommer er till möte
en välpomaderad och elegant ung man »med sköna
maner», saxen instucken i bröstfickan på den lätta
kontorsrocken, samt blyertspennan graciöst placerad
bakom högra örat. Med sann militärisk esprit - ty han
är plutonchef vid skarpskyttarne - saluterar han eder
med den perlemorinlagda mahognyalnen.

Denne gentile ungdom är just min värderade vän,
hufvud-figuren i förevarande lilla croquis. Till min
väns egenheter - han liar verkligen sådana - hörer,
att han hyser ett obe-gränsadt förakt för alla ut
ö f var e af hans eget yrke - hans egen ämabla
personlighet dock undantagen. Han umgås derföre
vanligen i ett litet, men sorteradt sällskap utom sitt
geschäft. Och ibland dessa sina umgängesvänner går han
under det förtroliga kotterinamnet: Calicot. Detta
namn härleder sig dels från hans yrke, dels utgör
det en af någon ordlekare gjord sammanställning af
min väns dopnamn Kalle och initialen i tillnamnet,
bokstafven K.

Älskvärda läsarinna! Ni må bära på ert hufvud en
trekronors baschlik med gula ylleganzer eller den
mest koketta, lilla hatt, som någonsin utgått från
en atelier vid sjelfva Rue de la Paix. Ni må vara
skön eller mindre skön, ung eller något äldre,
titulär eller född fröken - min vän Kalle skall i
alla hänseenden med nästan lika djup bugning bjuda
er en stol. Han skall ändock med den mest orubbliga
resignation »rifva ner hela boden» - ändock med
handen på notisboken (d. v. s. på hjertat) vid sin
köpmannaära bedyra, att han »för er skull säljer sin
vara 20 °/0 under, hvad den står oss sjelfva till,
netto».

När iii, efter en eller annan timmas villrådigt
omrifvande aflägsnar er, har ni måhända minskat
hans principals lager med ett osynligt hårnät eller
riktat er necessaire med ett dussin proflappar. Men
ni bär kanhända också på er arm ett prydligt paket
af åtskilliga alnar silkessammet å 19: 75

pr aln. Vare härmed huru som helst - min vän skall med
samma glada uppsyn öppna dörren med de mattslipade
spegelrutorna; ty ingen kan, mera radikalt än han,
tillämpa den vackra jemnlikhetsprincipen mot sina
kunder - n. b. så länge de äro närvarande. Men jag
vill helst afråda er från att taga notis om de mindre
fromma önskningar, han i tysthet nedkallar öfver ert
hufvud, i händelse kommersen reducerar sig till ett
antal profver eller på sin höjd ett af meranämnda
hårnät & O, 25.

Träffar ni honom i societeten hos hans principal -
dit han ofta är inviterad - är han, om möjligt,
älskvärdare än vanligt. Det händer till och
med, att han i fjerde turen af en sprittande
Offenbachs-franeaise slår af 25 öre pr aln på det
sidentyg ni såg på i förmiddags. I barnkammaren
uppträder han som rolighetsminister, arrangerar
skuggspel med fingrarna, balanserar eldgaffeln på
nässpetsen och gör kortkonster för principalens
hoppfulla ättlingar. - Han säger oförlikneliga
witzar vid smörgåsbordet och blir ansedd som
ett qvickhufvud. Han inlåter sig med sällspord
oförskräckthet i resonemanger om hvad som helst.

Med herrarne talar han om kapplöpningshästar,
smalspåriga jernvägar, guldagio och
räntecoupons. Damerna trakterar han med estetiska
hårklyfverier-, han recenserar Onkel Sam, Det
besegrade lejonet, redogör för sina intryck
af konstakademiens utställning - i afseende på
konstfrågor är Dagbladets skarpsinnige estetiker
hans orakel.

Träffar han, dagen efter en dylik soupé, en bekant,
som spörj er,o huru min vän tillbragt gårdagen, svarar
han i blaserad ton: »Åh, jag var hos gubben på soupé;
fan så tråkigt! - Pratade, förstås, en massa nonsens
med damerna; fruntimmer och familjelif, fi donc! -
Tillgjorda och koketta, de yngre hoppade omkring
som yra kycklingar, medan de gamla ’panelhönsen’
sutto på sina pinnar och sågo sippa ut! - Useh!»

Ja, min läsarinna! Hvarje bild måste hafva sina
skuggsidor, äfven om det är en tarflig croquis, ritad
med bläck och penna. - Jag har måhända nu krossat en
af edra illusioner; men sanningen måste fram. Min
vän Calicot - den artigaste bland kavaljerer -
är ... qvinnohatare. Nödd och tvungen, som salig
Brasken, går han på sin principals soiréer och pratar
nonsens. - Det angenämaste, han kan få höra, är,
att han anses som en roué - som ett original.

Om man får sätta tro till ryktet, lär han till och med
på en bal gifvit ett temligen besynnerligt uttryck åt
sitt förakt för den fadda salongskonversationen. När
han med sin dame hvilade efter andra hvarfvet i en
vals, frågade han henne plötsligt, i det han såg
djupsinnig ut: »tycker ni om sill, min fröken?» -
Damen, naturligen förvånad öfver en slik smakfråga,
framkastad midt under »Drömmar på oceanen», spörjer
om anledningen härtill, och får till svar, att man
lika gerna kan tala om mat, som om väderleken, hettan
i salongen och dylikt. Efter valsens slut säger den
unga damen till sina väninnor: »Hvad det är för en
besynnerlig menniska, den herr K., - han frågade,
om jag tycker om sill.» Väninnorna ropa i korus:
»fy, så simpelt!» - Låt vara; men originelt är det -
och så blir min vän också ansedd som ett original.
(Forts.)

tänka på.

* ok att kufva den häftighet och lättrörlighet i
känslor, som vid minsta yttre motstånd så gerna vill
bryta ut. Med häftighet i ord och åtbörder vinner man
svårligen någon seger. Fastmera gör den oss oförmögna
att klart uppfatta vår ställning, för att derefter
välja rätta vapen under en

iråkad strid. Mycket, som genom saktmod och lugn
kunde vinnas, kanske lätt nog, går genom hetta och
häftighet alldeles förloradt. *Kunna vi ej beherrska
oss sjelfva och våra begär, skola de slutligen taga
välde öfver oss, och beklagansvärd är i sanning den
menniska, som ej förmår att styra sig sjelf.

11*

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 19:39:29 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/famijour/1876/0087.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free