- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 15, årgång 1876 /
86

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stenarnes vittnesbörd - Fornromerska djurstrider

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

86

och under inverkan af till 400 grader upphettadt
vatten, beredde kristallinisk trakyt af obsidianlava
och, med tillsättande af kiselsyrade alkalier,
fältspat af kaolin. Daubrée lyckades utfälla
kristalliserad qvarts på ytan af augitkristaller,
derigenom att han upphettade dessa i 400 grader
varmt vatten, som innehöll kiselsyradt natron. Sådana
försök, hvilka i smått härma naturen och icke taga
ämnen och krafter i anspråk, som hos henne uppträda
såsom sällsyntheter, gagna vetenskapen mera, än de
skarpsinnigaste, på vacklande hypoteser grundade
utläggningar; de bjuda en säker utgångspunkt för
forskningen på dessa ännu så dunkla geologiens
områden i det de tillåta en enkel jemförelse mellan
de naturliga företeelserna och experimenternas
resultater.

Ännu vigtigare förefaller den roll, som naturen vid
dessa förvandlingsprocesser tilldelat vattnet. Vattnet
kan upplösa ämnen ur alla bergarter, de upplösta
qvantiteterna blifva olika stora, allt efter
temperatur och tryck; minerallösningar, som
verkstälts under högt ångtryck i den papinska
grytan lemna bevis härför. Vi veta, att alla
källvatten innehålla jordartade beståndsdelar och
äro fullt berättigade till det antagandet, att det
i jordlagren och i bergarternas porer kringlöpande
vattnet förflyttar dessa ämnen från det ena stället
till det andra, utbyter och ersätter dem med
nya, i mån som kemiska och fysiska inflytelser så
fordra. Vattnet förmedlar härvid föreningen mellan
skilda ämnes-smådelar (atomer) af samma substans;
det uppsamlar de lösliga beståndsdelarne från
större eller mindre afstånd för att närma dem till
sådana, som icke kanna lemna sin plats på grund
af sin tyngd eller svårlöslighet. På ena stället
borttager det kalken, för att afsätta honom i ny
form på något annat ställe. Men vattnet allena
förmår dock icke allt ensamt. Oafsedt att gasarter,
sådana som kolsyra, svafvel-dunst och syror, klor
o. s. v. väsentligen befordra dess verksamhet,
måste äfven andra krafter komma det till hjelp vid
återaflagringen af ämnena. Dessa äro de hos alla
kroppar inneboende attraktionskrafterna för det
likartade, som vi känna under benämningen affinitet
och som visa sig så hjelpsamma vid framställningen
af galvanoplastiska konstverk. Det gamla ordspråket
»lika söker lika!" besannar sig inom mineralriket; ty
så snart ett litet gipskorn bildat sig i fältspaten,
samlar sig all sedermera uppkommande gips omkring
detsamma och förenar sig med detta till en enda
större kristall. Vid Daubrées experiment för att
påvisa bergarternas förvandlingar samlade sig de ur
glaset frigjorda kiselämnena på skilda punkter till
de skönaste och fullkomligaste, om ock blott några få
millimeter stora kristaller. Utan att hufvudmassan
dessförinnan uppmjukades eller gjordes flytande
ändrade beståndsdelarne i den hårdförblifna obsidianen
sin plats och förenade sig till fältspatkristaller.

När genomsilande vatten förvandlar en med musselskal
uppblandad sand till sandsten, genom att lösa kalken i
musselskalen och åter afsätta den mellan sandkornen,
så har, strängt taget, redan här en förvandling ägt
rum. Icke mindre är detta fallet, när i blåsorna
inuti lava samla sig kristaller af mineralier, hvilka
afskilt sig genom utlösning ur bergets hufvudmassa. Yi
veta att ingen stenart bibehåller sig i alldeles
oförändradt tillstånd och ätt ämnesvexlingen verkar
omdanande hos dem alla. Men der denna process redan så
djupt ingripit i stenens väsende, att det är svårt att
bestämma dennas ursprungliga beskaffenhet, der först
börjar raden af de bergarter, som vi kunna betrakta
såsom metamorfoserade.

Utan att ingå på beskrifningen öfver hur det tillgår
vid hvarje stenarts förvandling, vilja vi dock här
något uppehålla oss vid kalkstenen. Såväl
korallkalken som ock den öfver växter fällda kalken,
kalktuff, förändras genom ämnesvexlingen så
fullständigt, att man knappt kan ana sig till
deras ursprungliga beskaffenhet. Alla
mellanrum i den till en början lösa och porösa
bergarten fylla sig mångfaldigt med kalkspat, så att
den öfvergår till en nästan kristallinisk kalksten
(marmor), i hvilken de talrika försteningarne
först efter slipning och polering kunna skönjas i
strukturen och igenkännas såsom rester af djur och
växter. De till bordskifvor allmänt begagnade brokiga
marmorarterna visa oss huru kalkspaten kristalliniskt
utfyller det inre af musslorna; huru den till en
början uppträder i hårfina strimmor, men småningom
växer till bredare band, genombryter det organiska
ämnet och makar åt sidan de skilda styckena, i det
den bereder sig sjelf rum (breccia-marmor). Kalkspaten
tillföres härvid uppenbarligen från öfre lager, i det
att kolsyrehaltigt vatten (regnvatten) genomsipprar
desamma. Då nu de öfre kalkstenslagren utlakas,
qvarstannar en dubbelförening af kolsyrad kalk och
talk, dolomit, såsom ett svårlösligare ämne, hvadan
man ofta finner, att kalk-bäddarnes öfre betäckning
utgöres af dolomitlager. På sådant sätt tillkommen
dolomit måste synas porös, bräcklig eller jordartad;
de i densamma befintliga försteningarne äro otydliga
och delvis försvunna, ty han har uppstått i följd
af ämnesförlust. Men äfven dolomiten är löslig i
vatten; äfven hos honom bilda sig kristallknippor
och kristalliniska, som topp-socker korniga partier,
i det att det på ytan upplösta ämnet åter afsätter sig
i djupare liggande lager. Men denna utfällning måste
äga rum i samma stund som vattnet i dolomitens ställe
påträffar den lättlösligare kolsyrade kalken. På
detta sätt uppstå fasta dolomitlager. Många kalklager
hafva genom utlakning blifvit så fullständigt uttömda,
att blott de ursprungligen i dem inblandade ler- och
sandpartiklarne qvarstannat i form af lerskiffer eller
lera. Ett intressant exempel lemnar Brandogrottan
på ön Corsica af hvilken förstnämnda vi å föregående
sida lemnat en afbildning.

När jordfuktigheten, som genomtränger den lerhaltiga
kalkstenen, utom kiselsyra jemväl medför ett alkali,
så kristallisera orthoklas och albit i kalken. På
detta sätt kunna uppstå wollastonit, granat, epidot,
hornblende, glimmer och en mängd andra mineralier;
slutligen förvandlar sig hela bergmassan till en
kristallinisk bergart.

Äran af att hafva riktat geologien med förklaringen
af dessa processer tillkommer G. Bischoff, O. Volger
och A. Daubrée.

Sedan man i många af Alpernas kalkklippor anträffat
fältspat, detta mineral som i forna tider ansågs
för en produkt af elden; sedan man funnit pyroxen
och amphibol, granat och axinit i det inre af och
såsom försteningsmedel för koraller och musslor;
sedan man genom den fullständiga konserveringen
af de finaste och bräckligaste former af dessa
djurlemningar kommit till insigt, att dessa
mineralier icke bildats genom utkristallisering ur
en smält massa, utan, under det stenarten förblef i
sitt hårda tillstånd, tillkommit genom en långsamt
verkande kemisk kraft - kunde den åsigt, som lät
dessa mineralier uteslutande uppstå genom eld, icke
längre förblifva hållbar. Naturföreteelsen besegrade
den menskliga fördomen och nödgade till en annan
förklaringsgrund. En sådan uppställdes af ofvan nämnda
män, och om de äfven på den nya vägen i början här
och der togo fel, så tillhör likväl dem förtjensten,
att hafva för vetenskapen öppnat en ny port i den mur,
som skiljer menskoanden från den eviga sanningen.


Fornromerska djurstrider

Djurstrider spelade en mycket vigtig rol i romarnes
lif. Dessa skådespel, vid hvilka man ofta lät hetsa
hundratals djur emot menniskor och vid hvilka vestaler
applåderade det segrande lejonet och uthvisslade
den döende gladiatorn, fingo en sådan betydelse,
att man här utan svårighet skulle

finna stoff för en zoologisk-politisk
historia. Scaurus förvärfvade hela sin folkgunst
genom att förevisa en flodhäst eller en krokodil;
den edil, som tillfredsställde publikens nyfikenhet
med tio giraffer eller med en orm af sjutiofem fots
längd, kunde djerft uppställa sig såsom kandidat
till konsulsvärdig-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 19:39:29 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/famijour/1876/0090.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free