Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jägarens ros. Pennritning af Pehr Thomasson. III. - Logogryf. Th. - Charad - Bokstafsfyrkant. Lilla G...g H-m. - Palindrom. K. E. - Uttydningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
96
Som drottning i det gröna Stod nyss en ros i purpur
grann. Så hvit och röd var ingen ann’ Af alla lundens
sköna.
Den rosen, Rosa, det var du, Hvars stoft har ligger
vissnadt nu, En bruten liljestängel; Ty anden redan
flyttad är Till himmelen och lefver der En ljus
bevingad engel.
Ack! lycklig du, som från vår verld Blef skild, förrän
dess sorg och flärd Hann vägen till ditt sinne. Uppå
din graf jag sätta skall
I morgondaggens perlkristall En blomma till ditt
minne.
Hvar söndag, som jag sedan går Till kyrkan, skall
jag med en tår Befukta grafvens blomma, Till dess
jag sist på Herrans bud Får somna in och till min
brud I himlens salar komma.
Tretio år hafva förflutit sedan ofvan skildrade
händelser tilldrogo sig, och under dessa har Fredrik i
tjugo år, till allas belåtenhet, varit församlingens
kyrkoherde. Han är nu en femtio års ungkarl och
sin ungdoms kärlek så trogen, att han hvarje söndag
lägger en krans af friska blommor på den grafkulle,
som gömmer stoftet af hans Ros i skogen.
,n mig strömmar ut bland all verldens folk Det ljus,
som det andliga mörkret betvingar. För olika språk
jag dig bjuder en tolk, Och klarhet i tviflar ens
dunkel jag bringar. Ej någon professor, hur högt
han än står I lärdom, och priset af samtiden vunnit,
I samling af vetandets skatter förmår Sig mäta med
mig; ty jag längre dock hunnit. Och ur poesiens
förtrollande verld Jag äfven har samlat hvad allt
du kan tänka. Och ingen i tonkonst är ännu så lärd,
Att icke än mer deruti jag kan skänka.
Mitt namn har af runor en sjustjerna blott; I
mångfaldig skiftning dess strålar sig bryta. Seo här
hvad jag dervid att samla förmått. Må tålamod ej att
mig följa dig tryta!
Jag nämner en flod, som mot verldshafvets famn
I bugter går fram tills sitt mål han har hunnit;
Bland landsbygdens hurtiga söner ett namn;
Hvad fordom i lågor, de hemskaste,Brunnit;
Hvad efter en brand man i högar får se,
I allmänhet ser man det äfven i köket;
Ett uttryck om två, men ej nånsin om tre;
Hvad ofta det arma, betungade oket
Har burit och bär, om af bördan än tryckt –
En tröst är att "vanan är andra naturen".
Ett djur, som till sinnet är listigt och styggt,
Och vapnet, det fruktade, hos den filuren;
En slöja, som under ett fromt svärmeri
För tårfyllda blicken har undanskymt verlden;
Ett vattendrag; Fisk, som plär finnas deri;
Ett fortskaifningssätt, helst på långsträckta^ färden.
Hvad mången har kärt som den trognaste vän;
Ett sällskap, värderadt i ensliga stunder;
Men äfven det samma kan skådas igen,
På annat sätt taget, i leende lunder.
Hvad alltid för ungmön har utgjort en fröjd,
Så länge hon leende njuter af lifvet.
Hvad ögat förtjusar; och, sedt från en höjd
En anblick af herrlig natur det dig gifvet,
Ett ställe, som stundom har blifvit berömdt
För helsosam verkan på tärda fysiken.
Hvad mången så ljufligt att bygga sig drömt,
Men blifvit så grufligt af verklighet sviken. -
Hvad flickan, den täcka, med liljehvit hull,
Som retat aptiten hos myggan, fick känna.
En "källa" af godhet för menniskan full,
Och ingen ej heller blir "skattad" som denna;
Ett rum, som diverse i säkert förvar
Behöll, i all synnerhet om i din ficka
Du nyckeln till detta med omtanka bar;
Och hvad som, med hastighet, döden kan skicka
Till utsedda offret som, blindt för forsat,
I oskuldsfull glädtighet höjer sin vinge.
Hvad alltid kaninen med förkärlek åt;
Han länsade hagen, om blott han det finge.
Ett styrkande medel – till Utvärtes bruk,
Som läkaren råder den svage att pröfva;
Och är man så lycklig att ej vara sjuk,
Så kan man det ändå rätt gerna behöfva.
Lokal, der, i yrket beskäftig och vig,
Merkurii son vet att skörda sin lager;
En skatt, som det hemska, förödande krig
I roflysten ifver så skoningslöst tager.
Till sist, utan tvifvel du vet hvad det är,
Som läsare ovedersägligt omvända.
Nu ödmjukt jag afbryter småpratet här,
Tillfreds om detsamma till nöje kan lända.
Th.
Charad.
Hur glädtigt flickan uppå balen dansar
Omfladdrad utaf spetsar, flor och fransar.
Mitt första ses hon ha också
Då lätt hon sväfvar uppå tå.
Utaf mitt andra måste väl ditt hjerta vara,
Om ej till slut du fastnar uti hennes snara,
Ty uppå bal står Amor jemt på lur.
Se derför upp, när du den sköna gör din kur.
Lik ifrig katolik mitt hela upp mot himmelen sänder
Sitt offer utaf rök - till samma fromma det dock
ej länder.
Tag l r, 6 a, 2 s. 4 k och 3 l Uppställ af dessa
bokstäfver en fyrkant, så beskaffad, att hvarje
rad, läst ^uppifrån och nedåt, bildar samma ord som
motsvarande rad, läst från venster till höger.
Lilla O...g E-m.
Till fruntimmersnamn användes mitt hela Och detta
bakfram dess öde får dela.
K. E.
Lösning af Logogryfen i föreg, häfte, sid. 64 :
Sotaren, hvaraf fås: ros, sten, resa, rost, stor,
tro, stare, rast, reta, Nero, ren, oart, sot, ro,
Erato, son, roa, tron, Eos.
Lösning af Charaden i samma häfte, sid. 64:
Stamträd. Lösning af Schack- Charaden i samma häfte,
sid. 64:
Mitt första, ökadt med ett l,
Min gamla hjessa vorden är;
I ungdomsdagar var jag säll;
Mitt andra, bakfram, höll jag kär;
Jag varm som en mitt tredje var;
Af fröjd den svällde då min barm.
Nu kall tyvärr jag blifvit har,
Men blir vid en mitt hela varm.
Lösning af bokstafsfyrkanterna
i samma häfte, sid. 64: jr» i.
M 2.
GOLF OLJA LJUS FAST
PJES JERN ERNÅ
SNÅR
Lösning af Rebus i samma häfte, sid. 64: Man sof
fordom på halm.
Stockholm, C- E. Gernandts Boktryckeri, 1876.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
