- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 15, årgång 1876 /
103

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Folksägner från Åland. Upptecknade af Herm. Hofberg. I. Lotsen - Reineke Fuchs, eller fabeln om Mickel Räf. II. K. W.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

103

Porträttet åtejger drageno af kommendörkaptenen och
lotsdirektören på Åland Ms Åman, född 1684 och död
vid sjuttifyra års ålder 1758.

Om honom berättar folket följande:

Under kriget 1714 signalerade en höstdag en rysk
flottilj efter lots från norra kusten af Åland. Åman,
som redan då lärer haft någon befattning vid
lotsverket, befallde de under hans befäl stående
lotsarne, att stanna hemma och utgick sjelf för att
föra den fiendtliga flottan till sin fäderneö. Det
led mot qvällen och en under dagen rådande nordlig
storm tilltog allt mer i styrka och häftighet. Vågorna
brusade och bröto sig med otrolig våldsamhet mot de
branta Getabergen. Flottan, som bestod af tolf större
och mindre lådjor, kunde med möda hålla sjön till
lots kom ombord, och ämnade söka sig en ankarplats
antingen i den ypperliga hamnen Brändsviken eller
den ett stycke derifrån belägna Djupvik.

Midt emellan dessa båda hamnställen ligger i
strandkanten ett träsk (insjö) Grändalsund,. som genom
en smal öppning i bergen står, eller rättare, då stod
i förbindelse med saltsjön; Inloppet till träsket har
dock aldrig varit segelbart och är nu för länge sedan
uppgrundadt samt igenväxt med vass och sjöväxter. o

Då Åman utkom till skeppen befalldes han taga plats
vid rodret på det främsta af fartygen och tillsades
att vid lifvets förlust föra flottan i säkerhet till
någon hamn på norra

kusten. Den djerfve mannen fattade roderstången,
kommenderade besättningen att tillsätta ännu ett
segel och länsade med full fart undan för vinden. De
efterföljande skeppen följde det förstas exempel och
nalkades med stor skyndsamhet land. De mörka bergen
reste sig allt högre och hotfullare, men mot den
svaga aftonrodnaden glimmade ett lugn vatten mellan
klipporna. Det var Grändalsund, men Åman sade att här
var hvad man sökte, den yppersta hamn man någonsin
kunde önska sig. Just som skeppet, på hvilket han
befann sig, närmade sig öppningen, kastade han
med en kraftig vridning af rodret fartyget mot det
utskjutande berget. Blixtsnabbt ilade han för-ut,
klättrade vig som en ekorre uppför klyfvar-bommen och
stod med ett djerft hopp på den klippiga stranden. Med
ett förfärligt brak tornade skeppet mot land, tog
läck och begynte sjunka. De efterföljande fartygen,
hvilka i mörkret och den rytande stormen icke märkte
det första skeppets ofärd, utan blindt höllo kurs
efter dettas hvita segel, kommo i sin ordning på
grund. Det ena fartyget stötte mot det andra och
krossades. De skeppsbrutnes skrän blandade sig en
stund med stormens tjut, men snart hördes blott det
senare. Stranden fylldes af spillror och lik och af
de tolf fiendtliga lådjorna undkom icke en enda. I
Ryssland gjorde denna olyckshändelse ett så djupt
intryck, att ryssarne insatte i sin litania: »För
Hangö udd, Viborgska smällen och - Getabergen bevare
oss milde herre Gud!" -

I&einelce

eller falbeln om. IMlokel

IL

/eineke kommer! Mickel kommer! Grimbart, gräfsvinet
bar honom med sig till konungen!» så jublade hopen och
lopp till från alla sidor för att se hvilken Ömklig
min den spetsbofven skulle göra; men man blef högst
förvånad vid att se honom. Han såg alldeles icke
nedslagen ut, han bar sitt hufvud högt och i hans
små illpariga ögon spelade till och med ett leende.

Han trädde fram för konungen och ställde till honom
ett vackert litet inställsamt och smickrande tal. Men
konungen tystade honom, och nu uppträdde efter
hvarandra alla djur, såväl fyrfota, som befjädrade,
och yrkade ansvar på honom för allt ondt, för all
list och allt våld, som han öfvat. Oaktadt all den
stora skicklighet han utvecklade i sitt försvarstal,
blef han dömd att hängas. Hopen jublade öfver denna
dom. Inför konungen, drottningen, hofvet samt en
ändlös samling af hög och låg, fattig och rik lät
man Mickel bestiga en stege, hvarpå han fick träda
hufvudet genom snaran. Med upprörd och bevekande
stämma bad han nu om ljud. Han önskade att få aflägga
en offentlig bekännelse om alla sina synder, så att
han icke skulle nödgas taga dem med sig till en annan
verld. Huru kunde man väl vägra honom denna ringa,
yttersta nåd?

Mickel berättade då, huru han redan såsom helt
ung hade gifvit vika för sina dåliga böjelser. Han
hade börjat med att uppäta en liten nyfödd lamunge,
som han rof vät från hjorden. Sedermera, då hans
tänder vuxit längre, hade han slukat små killingar,
kycklingar, gäss och ankor. En vinter hade han till
sin olycka vid stränderna af Rhen gjort bekantskap med
Isegrim. De hade snart förstått hvarandra och ingått
fostbrödralag. De slöto ett förbund för gemensamt
bedrifvande af skälmstycken.

»Men», sade Mickel, »Isegrim var icke redlig, han tog
alltid mer än sin rättmätiga andel af bytet, så att
jag sannerligen skulle hafva haft ganska svårt att
lifnära mig, om icke jag haft att tillgå den stora
skatt af silfver och guld, som jag hade dold på ett
hemligt ställe, der den ännu är väl i förvar och der
ingen lefvande någonsin skulle kunna finna den.»

»Hvad för något?» afbröt honom konungen; »en skatt?»

»Ja, sir», svarade Mickel blygsamt, »en skatt,
med hvilken man skulle kunna fylla sju lastvagnar
och deröfver.»

»Och hvarifrån har du fått denna skatt?»

»Ack ja! den är stulen, men jag stal den för
att dermed rädda ert kungliga lif undan en
sammansvärjning, hvaraf det var hotadt.»

»Hvad vill detta säga? en stulen skatt! en
sammansvärjning! mitt lif i fara! Kan man förstå ett
ord af allt detta? Det är af vigt att utreda den här
saken. Gör lös den der bofven och för honom fram till
mig inför tronen. Det der rör mig!»

Mickel fördes fram för konungen och drottningen.

»Säg sanningen!» utropade drottningen med oro, »säg
hela sanningen!»

Då uppdiktade Mickel en hel roman, genom hvilken han
komprometterade en stor mängd oskyldiga personer och
isynnerhet sin vän gräfsvinet. Han berättade huru
hans egen fader en gång för länge sedan upptäckt den
mäktige konung Emeriks skatt.

»Det var», sade han, »till hans egen skada. Då han
nu var så rik, ville han äfven komma åt er krona
och stämplade mot ert lif tillsammans med Hintse,
katten, Brun, björnen, Isegrim, vargen, och Grimbart,
gräfsvinet. Genom en indiskretion af Grimbarts fru
erhöll jag kännedom om sammansvärjningen, och jag
bäfvade vid tanken på den fara, för hvilken min fader
utsatte sig. Jag utspanade hvarest han förvarade den
skatt, med hvars tillhjelp han ville uppvigla edra
undersåtar, och jag bortförde hela denna massa af
guld, silfver och ädla stenar. Min far, som fått
sitt gömsle tomt, hängde sig af förtviflan och
sammansvärjningen blef om intet. Se, store konung,
allt detta har er arme tjenare gjort till bevarande
af ert dyrbara lif, och icke desto mindre skall jag
undergå en skymflig död medan jag ser de brottslige,
som le åt min ofärd, omgifva er tron.

Konungen var högeligen bestört. Var räfvens berättelse
sannfärdig eller ej?

»Hvar är skatten?» frågade han.

»Hvarför skulle jag säga det, sir», svarade räfven,
»då ni till belöning låter hänga mig?»

»Ack», svarade drottningen, »ni skall icke blifva
hängd, om ni tillfredsställer konungens nyfikenhet
och om ni för framtiden svär honom tro och huldhet.»

Detta lofvade räfven, med vilkor att han blefve
benådad till lifvet, och han lofvade dertill att
upptäcka skatten.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 19:39:29 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/famijour/1876/0107.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free