- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 15, årgång 1876 /
104

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Reineke Fuchs, eller fabeln om Mickel Räf. II. K. W.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

104

»Han är en lögnare», sade konungen till
drottningen.

»Det må vi se», sade drottningen, »betänk dock att
han anklagar sin egen fader samt sin vän, och frände
gräfsvinet; det är dock mycket.»

Konungen började eftersinna. Reineke höll fint i;
man förde honom till kongl, slottet trots hopens
mummel. I slottet lät han återgifva sig sin värja
och betäckte sitt hufvud: det var hans rätt såsom
stordignitär. Derefter talade han i tronsalen med
högburet hufvud och med ännu större vältalighet
än tillförene. Han gick så långt, att han namngaf
det ställe

»Det är i djupa skogen», sade han, »Krekelborn ligger
helt nära Husterlo, som är en skog der Simonel,
falskmyntaren, och hans band gjorde falska pengar. Jag
känner mycket väl till den trakten, allt sedan jag
der, förföljd af Byn, hunden, led af hunger och köld.»

Detta naiva vittnesmål öfvertygade konungen. Han
ville genast resa med Reineke, men denne bad
honom betänka, att det föga anstod honom att så
snart göra ressällskap med en som så nyss undgått
galgen. Konungen gillade denna anmärkning och det
blef öfverenskommet, att Mickel först skulle

Harens vittnesmål.

(Teckning af Wilhelm von Kaulba

der skatten låg förvarad* Det var brunnen Krekelborn
i skogen Husterlo.

»Krekelborn! Husterlo l» skrek konungen, »hvem har
väl någonsin hört talas om dessa ställen. Äfven om
de funnos, skulle jag aldrig hitta dit.»

»Jag skall ledsaga er dit, sir; men det smärtar mig
att ni tviflar på mina ord. Yar god och låt kalla
hit Lampe, haren.»

Lampe närmade sig tronen; helt skälfvande af skrämsel
och ansatt af frågor, bekände han i sjelfva verket
att han kände till Krekelborn och Husterlo.

göra en lång pilgrimsfärd, för att försona sina
felsteg och gifva hofvet och folket tid att glömma
denna fula affär.

Denna benådning gjorde ett mycket dåligt intryck vid
hofvet. Isegrim och Brun isynnerhet knotade högt:
man hade kastat dem i fängelse.

Klädd i pilgrimskåpa samt försedd med staf och säck
begaf sig Reineke i väg den nästa dag. För att undgå
alla misstankar tog han med sig såsom sällskap Lampe,
haren, och Bellin, gumsen. Den hycklaren närde till
dem ett outsläckligt hat. Den förre hade för länge
sedan anklagat honom och den sednare hade nu vid hans
rättegång uppträdt med stor

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 19:39:29 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/famijour/1876/0108.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free