- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 15, årgång 1876 /
110

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett äfventyr i Japan. (Forts. fr. föreg. häfte sid. 74.) - Husflit och flärd. L.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

110 ––-

Fyra särskilda gånger fick jag sålunda inställa mig
för krigsrätten och på samma frågor gaf jag alltid
samma svar. Man frågade mig på alla sätt, för att
förmå mig att säga, att det var franska regeringen,
som hade skickat mig, och jag hade all möda i verlden
att taga dem ur denna åsigt. För öfrigt misstänker
jag att både ordföranden och domrarne endast sutto
der för syns skull.

Bakom en skärm, som var placerad på estraden,
dolde sig utan tvifvel någon högre personlighet;
små pappersblad lem-nades hvarje ögonblick
från den der bakom sittande personen till
ordföranden och dessa tycktes förestafva honom
de frågor, han borde göra. Ett högre inflytande
gjorde sig äfven märkbart gällande i förhöret,
som slutade dermed att jag dömdes till döden.
(Forts.)

Husflit oeh flärd.

sedan det är en allmän klagan, att så föga göres för
flickors undervisning och öfning i handarbeten, att
mången bland dem knappt förstår att ordentligt lappa
en kjol eller annat, - hvarom barn i trasor sedan bära
vittne, - så möter man stundom i en och annan trakt
af vårt land exempel på sådant sinne för och öfning i
handarbete, att man verkligen kan glädja sig deröfver
och Önska, att det så vore på rätt många ställen.

Oftast tillgår så, att den manliga ungdomen under
sin tjenstetid, från gossåldern, stadigt står i lära
för sitt framtida värf och erhåller ständig öfning
i att vända plogen och lien, grepen och skofveln;
rnen icke så flickan. När hon kommer »ut att tjena»
kan det sällan blifva fråga om tid titt, långt mindre
om undervisning i den vigtiga del af qvinnans syssla,
som utföres med nålen, i synnerhet der åkerbruket
lägger mycket beslag på tiden. Så länge flickan är
hemma, blifver vägledningen i sömnad ofta äfven dålig;
dels göromål och dels okunnighet hindrar modren att
gifva dottren öfning och lust till handsysslor.

Till någon hjelp för denna brist har nian visserligen
numera här och der upprättat enskilda småskolor till
flickornas undervisning i handarbete; men dels komma
dessa mera de välmående än de fattige till godo, och
dels skjuta de nog ofta öfver målet och lägga mera an
på öfning i fin brodering och liknande, mindre nyttiga
arbeten, än i verkligt husligt och nyttigt handarbete.

En annan väg att lära något i denna riktning, som den
unga flickan ofta tillgriper, är att »lära sy». Men
i regeln blir bristen äfven härvid på skeft sätt
afhulpen, i det att det sällan är den unga flickans
afsigt med att »lära sy» att få en .nyttig öfning
i handarbete, som kan bedrifvas vid sidan af de
husliga göromålen. Snarare är det för att blifva
»sy-jungfru». Det är nämligen mycket beqvämligare och
litet »finare», än att tjena, ehuru det ganska säkert
är en dålig skola för. en blifvande husmoder. Derför
är den, åtminstone i städerna, öfverhandtagande
mängden af syflickor blott en dålig ersättning för
dugliga döttrar och pigor, lika villiga att begagna
skurviskan och nålen.

Följderna häraf äro således på ena sidan oduglighet
i 7a0^arbete, på den andra sidan okunnighet
i hmhåttsgöromål, en deraf följande tafatthet
i det dagliga lifvet samt en modesjuka eller
utstyrélselusta, hvad man då skall kalla det, som
tager mer och mer öfverhand öfver den naturliga
prydlighet, som är ett af den qvinliga husflitens
och handarbetets skönaste blomster och mognaste
frukter. När nämligen qvinnan med egna händer
förmår tillverka sina tyger och förarbeta det
hvarmed hon vill pryda sig, så står prydligheten
och nättheten i ett rent och direkt förhållande
till fliten, smaken och dugligheten, och husfliten
och handarbetet verka alltså liksom, hämmade mot en
narraktig utstofferingslusta, medan det naturliga
prydlighetsbegäret blir en sporre för fliten. Men
ju odugligare flertalet af qvinnokönet är till
husflitsarbeten, eller ju mera köpta och färdigsydda
tyger användas, i synnerhet till högtidsdrägterna,
desto mera försvinner gränsen der den behagliga
prydligheten upphör er och der den tomma smaklösa
prydlighetslustan begynner.

Alla äro väl derom ense, att det skulle vara godt
och vackert, om det allestädes vore .skick och sed,
att flickorna från ungdomen öfvades i ett flitigt
och flärdfritt bruk af

nålen, så att det blefve ansedt för en skam för en
ung flicka, om hon icke kunde sy en ordentlig söm
eller sticka en strumpa, och för en ära, att kunna
göra det vackert och godt.

Och derpå beror det så mycket, om det är traktens
sed. I några delar af landet pläga bondflickorna
använda en stor del af sina lediga stunder på att sy
deras utstyrsel, isynnerhet den af linne; men i de
flesta trakter uppväxa barnen i sådan okunnighet,
att flickorna, när de komma ut i verlden, såsom vi
nogsamt se hos våra pigor, knappast kunna sy en rak
söm eller stoppa hålen på en strumpa.

Det sätt, hvarpå man i sednare åren sökt förbättra
den qvinliga ungdomens uppfostran, torde icke vara
det mest ändamålsenliga, om man vill bilda, för
lifvet dugliga, husmödrar och tjenare. Det går i
sådana fall icke an att förbise nationella anlag och
svagheter. Vårt folk saknar icke en viss benägenhet
för flärd och skryt; och den unga bondflickan, som
lärt sig läsa, skrifva och virka, tycker sig ofta nog
vara för god att skura och bära mjölksåar och dylikt,
som förr kunde väl gå an för hennes likar. Yi få
godt om, ja en riktig öfversvämning af misslyckade
syjungfrur, som snart måste taga lasten, i stället
för sömnaden, till födkrok; men det blifver mer och
mer ondt om de enkla landtflickorna, som kunna och
vilja hålla huset snyggt och sköta kreaturen. På
ladugårdspigor råder snart en total brist; och våra
jungfrur sitta naturligtvis med virknålen i handen,
i stället för att sticka en strumpa, hvilket sednare
också vanligen Öfvergår deras förmåga. Den tid,
då en tjenande jungfru, äfven i städerna, kunde
å hufvudet bära en bomullshalsduk är länge sedan
förbi, och snart äfven då hon vill bära en sidenduk
å hufvudet. Det skall nu vara hatt, äfven då hon
sällskapar med artille-rister och drängar.

Eädslan för alla gröfre sysslor sträcker sig
naturligtvis äfven till den del af vår qvinliga
ungdom, som anser sig stå ett grand högre upp. En
s. k. mamsell vill mycket ogerna befatta sig med
hushållsgöromål; hon vill sitta på kontor; och unga
herrars kamratskap generar henne vida mindre, än en
matmoders. Till en husmamsells plats finnas sällan tio
sökande, då en kontorsplats sökes af femtio flickor,
I allt detta ligger väl tydligen något skeft. Må gerna
all möjlig upplysning lemnas det uppväxande slägtet;
men må man ej förgäta, att det dagliga lifvets kraf
ej kunna umbära villiga armar. Den upplysning, som
skänkes folkets barn, är ej äkta och sann, om den
leder till flärd och missaktning för de allvarliga
pligter, som åligga dem; och landet har oändligt
mera behof af dugliga tjenare och husmödrar, än af
syflickor och studentskor eller kontorister.

Yi yttrade några ord om vigten för ett lands qvinliga
ungdom, att husliga arbeten der ingått i folkets
sedvanor. Men huru skall sådant åstadkommas?

Det kan småningom utbildas; det kan äfven ske genom
nit och goda föredömen från de bättre lottades sida.

Det berättas från Irland, att den vackra folknäring
af spetsknyppling, broderi och finare sömnad, som
nu der bedrifves, leder sin uppkomst derifrån att,
år 1820, ett välgörande fruntimmer, utrikes ifrån,
införskref en skicklig lärarinna i broderi och lät
deruti undervisa 300 flickor i sitt grannskap. Så
skall äfven en bondhustru i Yik, jemte en pr estfru
i Nätra socken, hafva gifvit upphofvet till den fina

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 19:39:29 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/famijour/1876/0114.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free