- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 15, årgång 1876 /
114

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dalelfven och Elfkarleby. Anderson-Edenberg - En romarinnas morgontoalett

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

114

och menigheter och hör till landets kulturhistoria,
nämligen det privilegierade laxfisket i elfven,
hvarom här slutligen må anföras några ord.

Laxfisket vid Elfkarleby har af ålder varit beaktadt,
som man känner redan af den gamla versen:

"Hjelmare gädda och Sötare brax,
Målare sik och Elfkarl’by lax
Är bästa fisk i Sverige tags."

Detta fiske har ock af ålder varit underslaget
»Kongl. Maj:t och kronan», som i förra tider
derifrån räknade en betydlig del af sina inkomster
; staten bedref då fisket genom fogdar, hvilka
lågo i ständig fejd med strandägarne, som rådde
om jorden och vattnet, men - ej den deri gående
fisken! Detta onaturliga förhållande, skyddad t af
ett sjelf taget privilegium å statens sida, fortgick
i flera århundraden och uppehölls så strängt, att
t. ex. ännu 1815 flera personer, som blott metat i
elfven, dömdes till den då för tiden höga plikten af
80 daler silfvermynt, hvilka förvandlades i vatten-
och brödstraff. Sedan 1851 tillåtas strandägarne att
fiska vid sina stränder med not
och ref, och laxfisket är särskildt utarrenderadt
samt lemnar nu en vida större inkomst, än då det
bedrefs som monopol.

Man har sagt, att laxen är fiskverldens
eqvilibrist. Detta är ock sant. Här liksom annorstädes
ser man bekräftelse härpå. Sålunda förmår han att
arbeta sig uppför Mellanfallet. Man ser ej sällan
de glada laxarna kasta sig öfver vattnet och slå
kullerbyttor i luften, i tydlig afsigt att antingen
i ett enda språng nå fallets öfverkant, eller se
sig för hvad de hafva att besegra. Det vittnar ock
om en otrolig styrka, att de förmå tränga genom den
vilda forsen.

Till Dalelfvens historia hör äfven, att hon fordom
af dal-karlarne ansågs såsom gräns mellan Dalarne
och det öfriga riket, och när konungarne eller
riksföreståndarne ämnade öfvergå den, verkställde de
detta ej utan att som säkerhet taga gisslan, af de
barska männen i dalom.

Från Elfkarleby har floden ännu en mil qvar af sin
väg. Efter en half mil delar han sig åter kring några
holmar och slutar sin oroliga bana vid den en stad
liknande lastageplatsen Skutskär, lugnt och stilla
gjutande sig i hafvet, dit alla rinnande vatten gå.

Anderson-Edenberg.



En romarinnas morgontoalett.

I det gamla Rom visste man bättre att hedra och ära
qvinnan, än i Hellas, som ändock var civilisationens,
konstens och det skönas egentliga hemland. Men trots
den frihet, som lemnades romarinnan, visste hon dock
att genom århundraden bevara sedernas renhet; ja, den
var en af grund-pelarne till Roms stigande makt. Genom
det romerska folkets omättliga eröfringslystnad
måste dock slutligen den gamla enkelheten i sederna,
måttligheten och förnöjsamheten undergräfvas: från de
eröfrade provinserna inströmmade till verldsstaden
ofantliga penningsummor och massor af lifsmedel,
och den lättvunna vinsten medförde en förvekling och
ett sedeförderf, som med hvarje dag blef större.

De romerska qvinnorna blefvo icke oberörda af
detta sedeförderf, isynnerhet som romarnes fordna
rättsbegrepp om mannens myndighet öfver hustrun under
tidernas lopp hade undergått en stor förändring,
så att makan nu i följd af äktenskapskontrakt
var i det väsentliga lika berättigad med mannen
och till och med hade sin egen sakförare eller
egendomsförvaltare. Denna sjelfständighet blef så
mycket farligare, som jungfrun redan vid tolf eller
fjorton års ålder, utan öfvergång, trädde liksom ur
barnkammaren ut i lifvet såsom domina. Hon var så
mycket lättare tillgänglig för männens förförelser,
som all högre själsodling hos henne med afsigt
försummats.

Från denna tid af den yppigaste njutningslystnad
anföras de sällsammaste prof på romarinnornas
benägenhet för lyx och prydnader. Så säger t. ex. den
store sedemålaren Lucianus: »Skulle någon få se en
romersk dam i det ögonblick, då hon sent omsider
vaknar ur sin morgonsömn, så skulle han tro, att
han såge en markatta eller en babian, hvilka vi ju
i allmänhet ej gerna vilja möta på morgonen, emedan
det anses såsom ett mycket elakt tecken.»

Låtom oss då stiga in i en romersk dams budoar, för
att närvara vid hennes toalett. Vi anmärka genast,
att Lucianus, om han ock ibland skär till i växten,
här talat sanning; ty den nyss vaknade domina’ns
ansigte har ett så motbjudande utseende, att vi måste
göra Lucianus rättvisa, hur föga smickrande han än
uttrycker sig. Damens ansigte har nämligen, för att
erhålla en fin hy, öfverdragits med en deg af bröd
och åsnemjölk. (Denna mask, för att bevara skönheten,
uppfanns af Neros gemål, Poppäa.) - För att äfven
på kroppens öfriga delar bevara huden mjuk och len,
badade sig de förnäma romarinnorria i åsnemjölk,
och det flera gånger om dagen. Plinius berättar
om Neros gemål, att hon alltid på sina utflykter
medförde en hjord åsninnor, för att när som helst
hafva skönhetsmedlet till hands; när Nero försköt
henne, hade
han ännu den artigheten, att för detta behof anslå
åt henne femtio åsninnor att medföra i landsflykten. -

Tänka vi oss nu, att den nämnda skönhetsmasken torkade
under natten och remnade åt alla sidor, så kunna vi
lifligt föreställa oss, huru pass behagligt den skönas
anlete skulle presentera sig; lägger man härtill,
att många damer plägade bära brödmasken hemma, ända
tills de gingo ut, så kunna vi ej undra på, att de
gåfvo de romerska skalderna mången anledning till
skämt. Juvenalis liknar brödmasken vid ett fodral
och beklagar de äkta männen i Rom, som endast vid
högtidligare tillfällen fingo se sina hustrurs
anleten.

Så snart husets herrskarinna stigit upp ur sin bädd
och dragit tillbaka förhängena till sofrummet,
inrusar en skara si af vinn or, hvilka endast
väntat på att få vara behjelpliga vid matmodrens
påklädning och frisyr. Hvarje kroppslem, som behöfde
frotteras, putsas eller målas, hade sin särskilda
slafvinna. Detta arbete var svårt nog att lära,
men då slafvin-norna år ut och år in blott voro
sysselsatta med denna särskilda förrättning, så
uppnådde de stort mästerskap deri. De voro mycket
väl bevandrade i att underhjelpa naturen eller att
dölja märkena af tidens tand.

Tjenarinnan »Skaphion» kom först i ordningen;
hennes syssla var att med spenvarm åsnemjölk befria
ansigtet från bröddegen, d. v. s. att förvandla
markattfysionomien till ett menskligt anlete,
som icke alltid var det ljufligaste, äfven i sitt
naturliga tillstånd. Henne följde sminkflickorna,
ögonbrynmålarinnorna och tandputserskorna. -
Liksom nutidens förnäma sköna endast sätta värde
på det, som kommer från Paris, så begagnade äfven
romarinnorna uteslutande grekiska namn på allt,
som tillhörde toaletten, ja till och med på
förskönings-konstnärinnor som voro från närmaste by.

Innan »Phiale», sminkflickan, började sitt arbete,
andades hon på en metallspegel och räckte den åt
sin herrskarinna, som förde den till näsan och
luktade derpå. Nickade damen med hufvudet, så kunde
konstverket begynna, ty då var flickans andedrägt
ren och välluktande; men skakade hon på hufvudet,
så måste den försumliga flickan afträda och erhöll
straff derför att hon icke hade tuggat nog välluktande
pastiljer.

Sminkflickans arbete bestod i att måla damens
ren-tvättade kinder med hvitt och rödt. Sminket
pålades med saliv ur flickans mun, ty blott derigenom
erhöll det tillbörlig glans och varaktighet. Sminket,
hvarmed qvinnoanletet - detta skapelsens mästerverk
- förfuskades, var det dyrbaraste i hela toaletten;
det bars som en amulett i dyrbara be-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 19:39:29 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/famijour/1876/0118.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free