- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 15, årgång 1876 /
130

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lifvet i ett svenskt cistercienserkloster. Herm. H-g.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

130

Kållandsö och det från norra stranden utskjutande
Vermlands-näs, men drog efter en tid derifrån till
Kinne härad på Vest-götalandet. Men äfven detta
ställe öfvergafs, då en förnäm qvinna Sigrid åt dem
upplät sin gård i Valla härad. Hit inflyttade de,
och här, vid foten af det vackra Billingen, lades den
l Maj 1150 grunden till ett nytt kloster Värnhem,
troligen-en sammandragning af »Bernhardshem» efter
ordens nye stiftare Bernhard.

Utrymmet medger ej att redogöra för de nu nämnda
klostrens öde, eller närmare följa cisterciensernas
utbredning i Sverige. Vi måste inskränka oss till ett
summariskt uppräknande af de cistercienserstiftelser,
som vid reformationen funnos i landet.

Inom erkestiftet möter oss det gamla Sko (Skokloster);
det var ett nunnekloster och inom detta stift det
enda af cistercienserorden. Vesterås stift fick först
under unionstiden ett Cistercienserkloster nämligen
Husby i Husby socken i Dalarne. Det kallas i gamla
handlingar »Gudsberg)’, och var ett af de mindre
klostren af denna orden.

Strengnäs stift hade ett munk- och tvenne
nunnekloster, nämligen Saba, en biblisk omklädnad af
bynamnet Säby. Det låg i Julita socken i Södermanland
på östra stranden af sjön Öljaren och hade blifvit
hitflyttadt från Viby eller Vigby i grannskapet af
Sigtuna. Nunneklostren voro: Vårfruberga på nordöstra
stranden af Fogdön i Mälaren, nära invid nuvarande
kungsgården Kungsberg, samt Riseberga, beläget på en
vacker höjd i Edsbergs socken på Nerikesslätten.

Linköpings stift ägde inalles sex
Cistercienserkloster, af hvilka tre lågo i
Östergötland, nämligen det förut omnämnda Alvastra,
vid Omberg, Vreta nunnekloster i Gullbergs härad,
vid sydvestra stranden af sjön Roxen, samt Askaby i
Bankekinds härad, sydvest om Norrköping. - Lemna vi
Östergötland och begifva oss till Småland, träffa vi
der inom Linköpings stift Nydala; och på Gotland,
som äfven hörde under Linköpings biskopsstol,
nunneklostret Solberga invid Visby, samt, två mil
sydost derifrån, Guthnalia eller Ruma kloster. Vexiö
stift hade intet Cistercienserkloster; Skara stift
deremot tvenne, nämligen Värnhems munkkloster och
nunneklostret Gudhem, beläget sydost om Hornborgasjön
vid allmänna farvägen mellan Jönköping och Skara.

De första nordiska cistercienserklostren erhöllo,
såsom redan blifvit nämndt, sina första ordensbröder
i munkar från Clairvaux och kallades derför i ordens
annaler för »Clairvaux’ döttrar» fCIarce vattis
fiUé). De svenska klostren sökte sedan i sin tur att
upprätta dotterkloster; sålunda blef t. ex. Vreta
moderkloster till Askaby, Nydala till Ruma o. s. v.

Naturligtvis voro de svenska klostren i begynnelsen
temligen oansenliga. En bönsal, mat- och sofrum samt
celler eller smårum för gäster och portvaktare voro
att börja med klostrets hela inrättning. Med tiden
och ökade inkomster uppfördes klosterhusen af sten
och fingo genom tillbyggnader och utvidgningar ibland
rätt stort omfång.

Till hvarje kloster hörde först och främst egen kyrka,
hvilken utgjorde klostrets hufvudbyggnad. Vid sidan af
och i förening med henne lågo klosterhusen, bestående
af bonings-, förråds- och handtverkshus, så att det
hela oftast bildade en sluten fyrkant. Klosterhusen
sjelfva utgjorde sålunda fasta murar omkring
gårdsplanen eller klostergården, som invändigt hade
på sidorna utefter husraderna ett slags portik eller
täckt gång, hvars tak uppbars af pelare.

Denna omgång var anlagd för att undvika oväder
eller solhetta, för att beqvämt kunna gå ifrån
den ena byggnaden till den andra och för att hafva
en plats, der man, oberoende af väderleken, kunde
taga sig rörelse och inandas frisk luft. Då dagliga
och nästan stundliga andaktsöfningar förrättades
i kyrkan, var det så godt som en nödvändighet,
att klosterhusen voro sammanbyggda med hvarandra,
så att man vid sina kyrkobesök ej behöfde vara
utsatt för regn och oväder. För att hafva luftigt
och solvarmt lågo klosterhusen vanligen på södra~
sidan om kyrkan. Så var förhållandet i Alvastra,
Riseberga, Nydala, Ruma och flera andra kloster.

Till klostergården inkom man genom ett i sjelfva
byggnaden anbragdt porthvalf, som tillslöts med
fasta portar, hvilka, för att möta tilltagsna besök,
voro starkt jernbeslagna. I porthvalf vet var invid
porten en liten cell för portvaktaren, der denne
intog sin plats, om sommaren strax efter ottesången
eller första bönestunden, och vintertiden så fort det
dagades. Till portvaktarecellen nedburos lemningarna
af klosterfolkets måltider, hvilka utdelades till
tiggare och behöfvande, som infunno sig utanför
klosterporten. Anlände en främling och begärde inträde
i klostret, insläpptes han och inlåstes i portcellen,
medan portvaktaren anmälde hans namn och ärende för
abboten och återförde dennes tillåtelse för den
främmande att ingå i klostret. Var det en manlig
besökande, som ej var prest, och som sökte inkomma
i ett nunnekloster, eller en qvinlig besökande,
som begärde att blifva insläppt i ett munkkloster,
afvistes de utan omsvep och utan föregående anmälan
af portvakten.

Inredningen af boningshuset eller det egentliga
klostret var af lätt insedda skäl olika för olika
kloster.

I allmänhet gingo utefter husets hela längd gångar
eller korridorer, med dörrar till smårummen eller
cellerna. Från detta byggnadssystem gjorde dock
munkklostren af cistercienserorden en väsentlig
afvikelse. Här hvilade allt på gemensamhetens grund,
så att bröderna hade gemensam sofsal (dormitoriumj,
matsal (refectoriumj, hörsal (auditorium,}, sjuksal
(infirmatoriumj o. s. v. I nära förbindelse med
dessa salar lågo de rum, som beboddes af klostrets
styresmän, abboten och priorn.

Utom de nu nämnda lägenheterna innehöll en fullständig
klosterbyggnad en myckenhet andra lokaler såsom
käpitel-eller konventstuga, bokkammare, kök, rakstuga,
källare, visthus, handtverksrum, och, på bakgården,
häst- och kostallar.

Kyrkan var i öfverensstämmelse med klostrets
tillgångar mer eller mindre ansenlig; men åtminstone
vid medeltidens slut lik en stads- eller större
landskyrka. Prof på cisterciensernas kyrkliga
byggnadskonst hafva vi ännu qvar i Värnhems och Vreta
kyrkor samt till någon del i Nydala, hvars kor och ena
korsarm är inbyggd i den nuvarande sockenkyrkan. Alla
tre dessa kyrkor utgöras af treskeppiga långhus,
med tvärskepp. Detsamma har förhållandet varit
med Alvastra och Ruma. Riseberga klosterkyrka har
utgjorts af ett tre-skeppigt långhus utan korsarmar;
Askaby af långhus med ett skepp o. s. v.

Enligt en gammal föreskrift skulle kyrkans högaltare
vara uppfördt af murbruk, hafva en viss längd, höjd
och bredd, samt öfverst krönas med en stenskifva af
bestämd storlek. I midten på samma stenskifva fanns
vanligen ett fyrkantigt eller rundt hål, i hvilket man
vid kyrkans eller altarets invigning insatte en blyask
med helgonreliker och en pergamentsremsa, på hvilken
kyrkans anläggningstid, samt namnet på det helgon,
till hvars ära hon invigdes, fanns upptecknadt.

Klosterkyrkorna hade, liksom alla större kyrkor,
jemväl flera eller färre sidoaltaren, helgade olika
helgon och martyrer. Till altarena, isynnerhet
högaltaret, hörde, utom beklädnader, dukar, täcken
och dyrbara omhöljen, prydnader af många slag, de
heliga, af stark förgyllning glänsande altarkärlen,
såsom kalkar, patener, monstranser, reliqvarier,
rökelsekar, de höga ljusstakarna med sina invigda och
under gudstjensten brinnande vaxljus, de praktfulla
messböckerna eller missalerna o. s. v.

Enligt ett mötes beslut skulle kyrkan hafva en
afbild af den korsfäste frälsaren, hvilken, utförd i
snidverk, borde uppsättas på ett öppet ställe mellan
högaltaret och församlingen, på det att försonarens
korsdöd alltid skulle stå för de kyrkobesökandes
blickar och lefvande inverka på deras hjertan. -
Dessa bildverk, hvilka fått benämningen krucifixer,
anbragtes vanligen Öfver den s. k. triumfbågen
(hvalföppningen mellan kyrkans skepp och koret),
hvarföre de äfven kallades »triumfkors» eller »Herrans
kors» till åtskilnad från de mindre kru-cifixerna
eller processionskorsen.

Fönsteröppningarna, hvilka med undantag af dem,
som befunno sig på gaflarna, voro små och sutto högt
upp under hvalfven, voro försedda med målade rutor
eller glasskifvor,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 19:39:29 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/famijour/1876/0134.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free