- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 15, årgång 1876 /
132

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lifvet i ett svenskt cistercienserkloster. Herm. H-g.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

132

i en sid rock eller kåpa af ljusgrått vadmal med svart
sea-pulariumy ett tygstycke, som, likt en schal eller
stor krage, hängdes öfver axlarne-, - och slutligen
af en kalottformig svart mössa och en enkel staf
af trä. Under det denna ceremoni varade, upplästes
passande bibelspråk af de vid akten offici-erande
munkarne, ungefär som vid våra prestvigningar.

Genom denna heliga handling var den invigde
ordensbrodern förklarad för munk, för alltid bunden
vid sin orden och i flesta fall äfven vid det kloster,
der han genomgått sin novistid och inom hvars murar
han aflagt sitt klosterlöfte.

Munkarne deltogo i alla slags arbeten; rnen, emedan
ci-stercienserna idkade åkerbruk i stor skala, funnos
i deras samfund ett antal verldsliga bröder eller kon
verser. Dessa voro de som egentligen brukade jorden
och skötte ladugårdarna, ehuru de verkliga munkarne
ej heller voro främmande för dessa göromål.

Till konvers kunde en vanlig arbetare upptagas-,
men han måste, liksom noviserna, genomgå ett
profår, hvarunder man hade tillfälle att iakttaga
hans pålitlighet och arbetsförmåga. Om han, efter
genomgången pröf-votid, förklarade sin fasta vilja
vara, att upptagas bland ordens verldsliga bröder,
afsade han sig i kapitlets närvaro all besittning
af jordiska ägodelar och invigdes till konvers
derigenom, att han knäböjde inför ab-boten, lade
sina händer i hans och lofvade honom och konventet
en obrottslig trohet och lydnad. Konversdrägten,
hvari han ikläddes, utgjordes af kåpa och axelstycke
af brunt vadmal, benkläder af samma tyg, samt svart
mössa eller hätta. Såsom verldslig broder åtnjöt
han samma underhåll och vård som de andra munkarne;
men var förbjuden att idka studier. Han fick icke
lära läsa eller skrifva, förmodligen för att icke
kunna meddela sig med den yttre verlden, isynnerhet
som han var bunden af tysthetslöftet liksom de öfriga
bröderna. Det enda han fick lära inskränkte sig till
Pater noster (Fader vår), Oredo eller tron, Ave Mana
och några andra böner, som bibragtes honom genom
muntlig undervisning. Hvarken i klostret eller under
arbetet på fältet fick han samtala med de andra. Den
enda yttrandefrihet, som var honom med-gifven, var,
att besvara en förbigåendes fråga om vägen, eller
lemna upplysningar, om han kunde, åt den, som sökte
efter ett bortkommet kreatur. Konverserna hade sina
bostäder i ladugården och på klostrets kringliggande
landtgårdar. De, som bodde utom klostret, stodo under
uppsigt af hofmästaren och i andliga ting under en
särskild munk, den s. k. kon-versmästaren.

Hvardagslifvet inom ett Cistercienserkloster
var inrättadt efter de kanoniska timmarna eller
gudstjensttiderna. Strax efter uppstigandet,
som försiggick mycket tidigt, begyntes dagens
’andaktsöfningar med ottesången. Efter en kort stund
ringdes till prim, och när denna gudstjenst var
slutad, samlades

Munk och Konvers

(Teckning af

munkarna till kapitel i konventstugan. Sedan priorn
hållit en kort utläggning af någon af klosterregloroa,
eller annan uppbygglig betraktelse, framkallades de
bröder, hvilkas namn för någon förseelse blifvit
upptecknadt på svarta täflan. Under ordens första
tider, då kyrkotukten med allvar uppehölls,
straffades äfven de minsta förseelser ganska
strängt. Hade någon brutit mot tysthetslöftet,
som dock ansågs för ett lindrigare fel, bestod
straffet vanligen deri, att den skyldige fick äta utom
refectorium. Hade en ordensbroder obehörigt anklagat
eller förtalat en annan, dömdes han till gissling
under sex på hvarandra följande dagar. Straffet eller
castigationen verkställdes så, att den brottslige
afkläddes till midjan, knä-föll och erhöll af en
medbroder, dock ej af den förorättade, så många slag
af gisseln, som kapitlet ådömt. Såsom skärpning
i straffet nedflyttades han under en månads tid
till sista platsen bland bröderna. Om en konvers
gjort sig skyldig till sistnämnda förbrytelse mot
klosterordningen dömdes han till sex dagars fasta,
sålunda att han blott erhöll en rätt mat,

som han fick intaga liggande på jorden. Gröfre brott
och laster straffades alltid med bannlysning. Så
länge bannet varade, var den brottslige utesluten
från all gemenskap med klostrets öfriga befolkning;
han betraktades såsom en andeligen pestsmittad,
så att till och med det kärl, hvarur han emottog
sin afknappade föda, såsom orent sönder-slogs och
bortkastades. Han var utskjuten från gudstjensten och
fick bar-hufvad och knäböjande stanna vid kyrkdörreti,
medan bröderna inne i templet för honom höjde böner
till helgonen och försonaren.

Efter kapitlets slut bugade sig alla mot Öster och
afträdde ur konvent-salen, med undantag af priorn
och de, som ville bikta, hvilket alla måste göra
åtminstone en gång i veckan. Hvar och en förfogade
sig härefter till sina arbeten och de mer boksynte
till studier i bokkammaren.

Om en stund ljöd ånyo klosterklockan och
kallade till tertsen, sedermera till messan,
och klockan tolf, eller sjette timman på dagen,
till sexten. Vid tertsen och sexten var abboten
fri-kallad från tjenstgöiing, och priorn ledde i
hans ställe dessa andaktsöfningar. Efter sextens
slut samlades bröderna i refectorium för att intaga
den gemensamma middagsmåltiden. Denna borde, enligt
klosterordningen, bestå af endast tvenne rätter
mat, mest af vegetabiliska födoämnen. Kött, ägg,
mjölk och mera närande spis bestods endast de gamla
eller sjuka. Under måltiden, som intogs under allmän
tystnad, föreläste en af de närvarande stycken ur
ordensboken, och när middagen var slutad, lästes i
tur af bröderna den bön, som be-gynnes: Gratias tili.

Om sommaren, då ansträngande kroppsarbeten mera togo
krafterna i anspråk, var det munkarne tillåtet att
efter middagen njuta en kort hvilostund; men om
vintern användes denna fristund till andliga och
uppbyggliga samtal.

af Cistercienserorden.

C. S. Hallbeck.)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 19:39:29 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/famijour/1876/0136.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free