- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 15, årgång 1876 /
135

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En naturbild från Tyrolen. Ur en turists anteckningar - Om det kroppslytet, som kallas snedrygg. En liten föreläsning af Herman Sätherberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

135

af de tjusande dalgångarnes sällsamma former och
umgänget med den vänliga befolkningen, greps jag af
sådan hänryckning, att jag saknar ord att skildra
mina intryck och den känsla jag dervid erfor. I
en hänförande skön trakt upphör reflek-tionen och
själen tyckes liksom smälta upp i den varma känsla,
som naturens storhet framkallar i det af undran
betagna hjertat, då man på ett så öfverväldigande sätt
förnimmer sin egen litenhet och skaparens storhet,
makt och vishet.

Från de Noriska alpernas hufvudkam, röjande allt
igenom ett vildt höglands och en söndersplittrad
gletscherverlds sträfva och ogästvänligt hårda,
men på samma gång pittoreskt storartade karakter,
sträcker sig den öfre Zillerdalen, delad i mer än
ett dussin sådana grendalar.

Bland dessa dalar torde den i vester belägna Duxer och
den östligaste, Wilclen Gerlos, vara de i pittoreskt
afseende märkligaste. I den sistnämnda förena sig
på mer än en qvadratmils yta Reiche-, Gerlos- och
Bildkahrspitz m. fl. gletscher och skicka i branta
fall sitt rika vatten till dalens hufvudflod, Ziller.

Vägen leder i dalen på högra sidan om Gerlos
uppåt. Man går vidare och efter en timma har man
hunnit Gerlos’ öfversta parti, Durrenloden. Till
höger öppnar sig WMen Gerlos med Reichenspitz och
dess gletscher i bakgrunden. Fortsättande vägen öfver
Gerlos-bäcken kommer man till gränsen, som skiljer
Tyrolen från Sahlurg, Gerlos från Pinzgau. Intränger
man i Pinzgau, så har man icke långt till den 4,518
fot sig höjande Hohe Gerlos.

Öfverraskande skön är utsigten från Pin zgauer-platån,
men ännu skönare är den från platåkäglan (6,334 fot),
emedan här erbjuder sig ett sällsamt panorama af snö-
och isklädda alper, skogbevuxna höjder och djupa
dalar. Utsigten omfattar i öster Salzachs lopp, Öfre
Pinzgau till bortom Taxenbach, teende sig för ögat
likt en karta. Dalgångarne på begge sidor omslutas
af sig sakta sänkande, löfklädda berg; sydöstligt,
bakom bergen, den fyrkantiga Dreiherrnspitz (10,794
fot); sydligt, i bakgrunden, den långa gletscherkedjan
Krimler Tauern (8,749 fot) med de praktfulla, redan
här synliga, vattenfallen, och djupt nere byn Krimls
röda kyrktorn; syd-

sydvestligt i förgrunden den herrliga hvita
Reichenspitz (9,340 fot) bredvid Wilden
Gerlos-gletscherna i vester, och i nord-vest
Zillerdalens grönklädda berg;

Krimler Tauern-gletschernas vattenlopp, Erimler-Ache,
Tyroleralpernas skönaste och mest storartade
vattenfall, störtar fram i tre afsatser om tillsammans
2,000 fot. Den del af landskapet, som mottager detta
vatten, är i och för sig för stor att på nära håll
kunna Öfverskådas och kan endast från en höjd i ett
helt uppfattas. Endast på afstånd kan man se alla
tre fallen på en gång. En besvärlig väg leder till
de begge öfversta, af hvilka det första störtar
ned i form af en enda majestätisk pelare om 1,000
fots höjd. Vattenmassan gör vidare sitt andra fall,
framskyndar ur ett trångt bergpass och kastar sig
med väldigt dånande brus mellan dels nakna, dels
tallbevuxna bergpartier och uppsänder ur strömgölen
täta moln, som på flera hundra fots afstånd upplösa
sig i ett jemnt duggregn.

Ryckande mig ur de fantasier, hvilka naturen
framkallat, begaf jag mig på återvägen från denna
alpverld, som så mäktigt fängslade mitt sinne och
liksom ville för alltid hålla mig qvar mellan sina
leende ängar, grönskande dalar, sorlande bäckar
och skyhöga berg. Det kostade verkligen på, att
tänka på skilsmessan från denna herrliga nejd, och
med en suck af saknad såg jag bakom mig försvinna
de väldiga alpernas iskrönta hjessor, öfver hvilka
eftermiddagssolen då kastade sin skimrande slöja. -
Huru gerna gåfve jag icke ett år af mitt lif, för
att få njuta en månads frihet i detta land - det
herrliga Tyrolen!

.£ tjs

*



Vår teckning å föregående sida visar ett af dessa
pittoreska partier, der menniskan gjort den ogynnsamma
naturen en liten anspråkslös plats stridig och eröfrat
den för att bereda en äfventyrlig passage öfver ett
brusande vattenfall.

Tyrolens bigotta befolkning förstår alltid gifva
de romantiska och af naturen gynnade platserna en
viss religiös prägel, genom att öfverallt uppföra
bönkapell och placera helgonbilder; och derför
träffa vi äfven här den i Tyrolen så oundvikliga
kristusbilden bredvid den gamla förfallna gångbron
öfver den brusande vilda Gerlos.

Om döt

En liten föreläsning af

Lvad? En pathologisk afhandling i Familj-Journalen!»
torde någon utropa vid läsandet af ofvanstående
rubrik. »Hvad har väl kunnat föranleda .^Esculapius
att tränga sig in i dessa åt Apollo och Minerva egnade
spalter?» Jo, svara vi; vår åstundan att i någon mån
kunna förena det nyttiga med det nöjsamma; ty dessa
begge ämnen kunna ofta passa ganska godt tillsammans,
liksom i en trädgård de knotiga äppelträden och
de lurfviga krusbärsbuskarna äro, för deras nyttas
skull, väl lidna tillsammans med törnros-buskarna,
dahlierna och hvad de allt heta, dessa Floras vackra
barn, som pryda våra trädgårdar.

Må vi derföre en stund sysselsätta oss med ett ämne,
som i våra dagar så högeligen kräfver uppfostrarens
uppmärksamhet, samt ofta gifver fäder och mödrar
anledningar till stort bekymmer. Vi mena det lytet,
som kallas Snedrygg (på latin ScoUosis).

Man finner, att här hvarken är fråga om dahlier eller
kejsarkronor, men om något ändå bättre, nämligen
sjelfva »kronan i skapelsen», eller vårt eget kära
jag; och på grund af det välbekanta ordspråket:
»man är sig sjelf närmast», vågar jag hoppas, att
läsaren ej skall förlora tålamodet att afhöra min
lilla föreläsning, trots det torra ämnet.

Snedryggigheten är ett lyte, som, för att dömma efter
statistiska öfverslag, hvad talrikheten beträffar,
visar sig i betydligt tilltagande, åtminstone inom
vårt land. Den förekommer vida mer bland qvinnor, än
bland män; dess orsak är icke, annat än undantagsvis,
att söka i någon verklig sjukdom i sjelfva ryggraden,
såsom förhållandet är med t. ex. den

kallas

Herman Sätherberg.

vinkelformiga puckelryggigheten (cyphosis): den är
blott en ombildning af ryggradens naturliga form
till en böjd och vriden; men icke desto mindre är
den af en rätt allvarsam natur, emedan densamma,
efter att hafva hunnit till högre utveckling, inverkar
ganska menligt på de inre organerna, störer kroppens
näringsprocess och gifver åt menniskan ett uttärdt
och åldrigt utseende, samt förorsakar stundom svåra
smärtor i ryggen. Förrädisk till sitt uppträdande,
utvecklar den sig på ett i början omärkligt och,
så att säga, smygande sätt, så att man vanligtvis ej
anar dess tillvaro, förr än den redan börjat ombilda
och rent af vanskapa sjelfva benbyggnaden i så väl
ryggrad som bröstkorg. Jag har sett otaligt många
skoliotiska qvinnor, som, ifrån att hafva varit
formsköna, blomstrande barn, redan före slutet af
utvecklingsåldern genom detta lyte sjunkit ihop till
skepnaden af utlefvade åldringar.

Att motverka utvecklingen af ett sådant lyte är, som
hvar och en finner, af synnerlig vigt. Fullt utbildad
kan skoliosen icke genom någon konstens åtgärd helt
och hållet botas; men i dess första stadium har den
ortopediska läkemetoden, så framt den ej ensidigt
och ofullständigt tillämpas, fullkomlig makt att bota
lytet och förekomma dess utveckling.

Men för att kunna bota det, måste man kunna
igenkänna det; och jag skall derföre här söka att gå
uppfostraren till mötes med några nödiga upplysningar.

Menniskans ryggrad, i sitt naturliga skick, är
icke fullkomligt rak: den bildar hufvudsakligen två
större temligen flacka bågar, i sins emellan motsatta
riktningar, så att den öfre bågens konkavitet vetter
mot bålens framsida, och den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:30:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/famijour/1876/0139.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free