Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En naturbild från Tyrolen. Ur en turists anteckningar - Om det kroppslytet, som kallas snedrygg. En liten föreläsning af Herman Sätherberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
135
af de tjusande dalgångarnes sällsamma former och
umgänget med den vänliga befolkningen, greps jag af
sådan hänryckning, att jag saknar ord att skildra
mina intryck och den känsla jag dervid erfor. I
en hänförande skön trakt upphör reflek-tionen och
själen tyckes liksom smälta upp i den varma känsla,
som naturens storhet framkallar i det af undran
betagna hjertat, då man på ett så öfverväldigande sätt
förnimmer sin egen litenhet och skaparens storhet,
makt och vishet.
Från de Noriska alpernas hufvudkam, röjande allt
igenom ett vildt höglands och en söndersplittrad
gletscherverlds sträfva och ogästvänligt hårda,
men på samma gång pittoreskt storartade karakter,
sträcker sig den öfre Zillerdalen, delad i mer än
ett dussin sådana grendalar.
Bland dessa dalar torde den i vester belägna Duxer och
den östligaste, Wilclen Gerlos, vara de i pittoreskt
afseende märkligaste. I den sistnämnda förena sig
på mer än en qvadratmils yta Reiche-, Gerlos- och
Bildkahrspitz m. fl. gletscher och skicka i branta
fall sitt rika vatten till dalens hufvudflod, Ziller.
Vägen leder i dalen på högra sidan om Gerlos
uppåt. Man går vidare och efter en timma har man
hunnit Gerlos’ öfversta parti, Durrenloden. Till
höger öppnar sig WMen Gerlos med Reichenspitz och
dess gletscher i bakgrunden. Fortsättande vägen öfver
Gerlos-bäcken kommer man till gränsen, som skiljer
Tyrolen från Sahlurg, Gerlos från Pinzgau. Intränger
man i Pinzgau, så har man icke långt till den 4,518
fot sig höjande Hohe Gerlos.
Öfverraskande skön är utsigten från Pin zgauer-platån,
men ännu skönare är den från platåkäglan (6,334 fot),
emedan här erbjuder sig ett sällsamt panorama af snö-
och isklädda alper, skogbevuxna höjder och djupa
dalar. Utsigten omfattar i öster Salzachs lopp, Öfre
Pinzgau till bortom Taxenbach, teende sig för ögat
likt en karta. Dalgångarne på begge sidor omslutas
af sig sakta sänkande, löfklädda berg; sydöstligt,
bakom bergen, den fyrkantiga Dreiherrnspitz (10,794
fot); sydligt, i bakgrunden, den långa gletscherkedjan
Krimler Tauern (8,749 fot) med de praktfulla, redan
här synliga, vattenfallen, och djupt nere byn Krimls
röda kyrktorn; syd-
sydvestligt i förgrunden den herrliga hvita
Reichenspitz (9,340 fot) bredvid Wilden
Gerlos-gletscherna i vester, och i nord-vest
Zillerdalens grönklädda berg;
Krimler Tauern-gletschernas vattenlopp, Erimler-Ache,
Tyroleralpernas skönaste och mest storartade
vattenfall, störtar fram i tre afsatser om tillsammans
2,000 fot. Den del af landskapet, som mottager detta
vatten, är i och för sig för stor att på nära håll
kunna Öfverskådas och kan endast från en höjd i ett
helt uppfattas. Endast på afstånd kan man se alla
tre fallen på en gång. En besvärlig väg leder till
de begge öfversta, af hvilka det första störtar
ned i form af en enda majestätisk pelare om 1,000
fots höjd. Vattenmassan gör vidare sitt andra fall,
framskyndar ur ett trångt bergpass och kastar sig
med väldigt dånande brus mellan dels nakna, dels
tallbevuxna bergpartier och uppsänder ur strömgölen
täta moln, som på flera hundra fots afstånd upplösa
sig i ett jemnt duggregn.
Ryckande mig ur de fantasier, hvilka naturen
framkallat, begaf jag mig på återvägen från denna
alpverld, som så mäktigt fängslade mitt sinne och
liksom ville för alltid hålla mig qvar mellan sina
leende ängar, grönskande dalar, sorlande bäckar
och skyhöga berg. Det kostade verkligen på, att
tänka på skilsmessan från denna herrliga nejd, och
med en suck af saknad såg jag bakom mig försvinna
de väldiga alpernas iskrönta hjessor, öfver hvilka
eftermiddagssolen då kastade sin skimrande slöja. -
Huru gerna gåfve jag icke ett år af mitt lif, för
att få njuta en månads frihet i detta land - det
herrliga Tyrolen!
.£ tjs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
