- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 15, årgång 1876 /
136

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om det kroppslytet, som kallas snedrygg. En liten föreläsning af Herman Sätherberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

136 -

nedres mot dess baksida. Af den öfre bågen får ryggen,
i jemn-höjd med skulderbladen, sin kullriga form, och
af den nedre sin svankighet i ländregionen. Dessa
bågar kunna af vissa orsaker urarta till en
betydligare böjning, och öfverskrida måttet för
det naturliga; de blifva då ämne för ortopedisk
behandling. Men det är icke med dessa krökningar
vi nu hafva att sysselsätta oss. Både kutryggen och
svankryggen äro i flera hänseenden af annan natur,
än skoliosen. Denne sistnämnde består uti sÄkrökning
af ryggraden, hvartill kommer, så snart skoliosen
vunnit någon utveckling, en eller flera vridningar
af nämnde kroppsdel, samt dertill vanskapnad af hela
bröstkorgen. Häraf den betydliga hopsjunkningen af
bålen, och den dverg-artade gestalt, som på ett så
egendomligt sätt karakteriserar den med fullt utbildad
skolios behäftade personen.

Skolioserna äro sins emellan ganska olika till formen,
rnen kunna dock indelas i tvenne hufvudgrupper:
den enkla eller c-formiga, och den dulibla eller
s-formiga. Likväl får man icke taga denna indelning
strängt efter orden; ty der skoliosen, vid en ytlig
iakttagelse, visar blott en eller två krökningar,
kunna finnas ännu en eller annan, som äro mindre
framstående och derföre undgå den oerfarnes
iakttagelse. Naturen sjelf klassificerar ej och
afdelar ej efter strängt begränsade former; det är
blott den vetenskapliga forskningen som måste göra
det, för att man må hafva vissa utgångs-

Fig. 1. C-formig skolios;

punkter att hålla sig vid. Se här några afbildningar,
skurna efter fotografier, hvilka torde kunna gifva
läsaren ett närmare begrepp om de ofvan nämnda tvenne
slagen af skolios.

Figuren l visar oss bilden af den enkla skoliosen,
sådan den ofta förekommer hos minderåriga. Den
utprickade krokiga linien på figurens rygg angifver
läget för ryggradens taggutskott. Hvad som här
isynnerhet förråder skoliosen, är bålens insjunkning
tätt ofvanom den högra höften och ett stycke
uppåt ryggen, samt dess utskjutning i motsvarande
venster sida: begge dessa företeelser så betydliga,
att de ganska lätt kunna iakttagas af den i saken
oerfarne. De ådagalägga på det -tydligaste, att nedre
delen af ryggraden icke allenast bildar en båge,
med konvexitet åt venster, utan ock att ryggkotorna
vridit sig omkring sin axel, hvilket tillkännagifves
af den betydliga fylligheten i venstra sidan ända in
mot bålens medellinie, der ryggkotornas taggutskott
hafva sitt läge. Yi hafva således här för ögonen
en redan utbildad skolios (i dennes första stadium
saknas nämligen ännu ofvan nämnda fyllighet). Att
den ena höften står högre, än den andra, röjer sig
äfven tydligt: en företeelse, som är mycket vanlig
vid denna form af skolios, och hvarom jag längre fram
skall lemna ytterligare upplysningar.

Följer nu i ordningen, att göra bekantskap med den
s-formiga, eller så kallade dubbla skoliosen, af
hvilken här lemnas en afbildning i fig 2.

Läget för ryggradens taggutskott är här, liksom på
fig. l, genom prickar angifvet, och de parallela
strecken på ryggen äro anbringade för att utvisa de
förändringar, som ref benen genomgått, så väl till
deras ställning som deras näringsprocess. (Man
finner, vid betraktande af de nämnda strecken,
att venstra sidans refben äro betydligt smalare,
än den andra sidans, samt sitta liksom hopklämda
mot hvarandra.) Jemföra vi nu de begge bilderna,
så röjer sig en betydlig olikhet dem emellan. Vi se
nämligen af den utprickade linien, att ryggraden
i bilden 2 har tvenne väsentliga krökningar, med
sins emellan motsatt riktning: den ena åt höger (i
jemnhöjd med skulderbladens nedre del) den andra
åt venster (i den så kallade länd-regionen). Yi
finna ock den ena skulderbladsregionen mycket
utskjutande, och deremot den andra insjunken:
en följd af den vridning, som uppstått i ryggraden,
under skoliosens utveckling. Samma förhållande företer
sig äfven med sjelfva bröstkorgens bakre sidor nedom
skulderbladen. Att den ena höften står högre, än
den andra, faller ock tydligt i ögat: en företeelse,
som dock icke alltid åtföljer detta slags skolios.

Jag har nu uppräknat de förnämsta kännemärkena på den
dubbla skoliosen; men så väl denna som den enkla hafva
sina varieteter, och af dessa framställer bilden n:o
2 en, som icke sällan förekommer i verkligheten. Yid
noga betraktande finna vi nämligen att ryggraden
ofvanför den stora

Fig. 2. S-formig skolios.

krökningen icke är fullkomligt rak, utan bildar en
båge, som likväl är temligen flack med konvexiteten
åt venster. Yi se ock, att den venstra skuldran står
något högre, än den högra. Denna öfversta krökning är
uppkommen af den skoliotiska personens sträfvan att
för jemnvigtens bibehållande uppbära hufvudet öfver
kroppens medellinie; och olikheten i skuldrornas höjd
beror af nämnda krökning. I de fall, der ifrågavarande
krökning saknas hos den dubbla skoliosen, der står
vanligtvis den sidans skuldra högre, som motsvarar den
stora krökningens konvexitet. Slutligen återstår att
omnämna bålens ställning, i förhållande till lodräta
linien. De individer, hvilkas under-extremiteter och
bål äro normalt bildade, bära, då de intaga en stående
ställning, bålen i öfverensstämmelse med den lodräta
linien, så framt de nämligen icke för tillfället
hålla det ena benet krökt, och hvila förnämligast
på det andra. Hos de personer deremot, hvilka äro
behäftade med skolios af det slag, som här är i fråga,
finner man ofta en lutning af bålen åt den sidan,
som motsvarar den stora krökningens konvexitet.

Jag har nu i korthet redogjort för skoliosens
allmännaste kännemärken, sådana de visa sig då
densamma hunnit till en betydligare utveckling; och
lärer hvar och en, efter denna beskrifning, lätteligen
kunna i verkligheten igenkänna ifrågavarande
lyte. Svårare är dock, för den oerfarne, att upptäcka
den i sin första utveckling stadda skoliosen, eller
sjelfva an-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 19:39:29 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/famijour/1876/0140.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free