- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 15, årgång 1876 /
140

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tartinis dröm - Örebro kyrka. G. W. Gumælius

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

140

Den drömscen, som Boilly i sin teckning framställt,
omtalas af fransmannen Lalande i hans »Resa i Italien»
och skall hafva berättats för honom af Tartini sjelf.

En natt drömde Tartini, som just var sysselsatt med
kompositionen af en violinsonat, hvarmed han dock
sjelf ej var rätt belåten, att satan besökte honom,
och, sittande på sängkanten, under hånlöje spelade
sonaten i en fulländning, som väckte Tartinis fulla
beundran. I synnerhet var det en drill på en sträng,
ackompanjerad på en annan, som hänförde Tartini,
emedan detta konststycke förut var honom okändt. När
han vaknade, fattade han ögonblickligt sin violin,
i hopp att kunna återgifva något af hvad han
nyss drömt. Det var då, som han komponerade sin
s. k. »djefvuls-sonat» (le trille du diäblé); den
föreföll honom emellertid så underlägsen den

musik, som tjusat honom under sömnen, att han skulle
krossat sin violin, om han kunnat afstå från den
njutning, som hans konst förskaffade honom.

Detta stycke, som alltid åtnjutit en stor popularitet
bland musikens vänner, sönderfaller i tre partier:
ett larghetto, som tjenar till introduktion; en andra
del i allegro tempo; den tredje delen slutligen,
betecknad med orden: Sogno del autore (Kompositörens
dröm), innehåller trillo del Diavolo al <pie del
letto (djefvulens drill vid sängfoten), det enda
noggranna minne, som Tartini lyckats bibehålla af
sin dröm. Denna sista del, som Ömsevis öfvergår
från allegro till adagio, är omvexlande i 4/4 och
2/4 takt, och djefvulsdrillen är en pikant sats i
mystiska ackorder, som återkomma i olika repriser,
och en klagande adagiomelodi afslutar denna sällsamma
komposition.

Tartinis dröm.

(Teckning af Louis Boilly.)

intet kan på ett mera öfvertygande sätt ådagalägga
Sveriges ringa folkmängd och invånarnes fattigdom
under medeltiden, än de glest belägna, till antalet
få och till storleken och prakten jemförelsevis
mindre betydliga offentliga byggnader, som i
vårt fädernesland uppfördes. Jemför man Sveriges
byggnadsarbeten under denna tid med hvad då i de
rikare kulturländerna i Europa, i Spanien, Italien,
Frankrike, England och Tyskland, ägde rum, der
öfverallt i städerna stora och praktfulla kyrkor,
stadshus, palatser och äfven enskilda boningar
uppfördes, faller skilnaden på ett slående sätt i
ögonen. Sveriges monumentala byggnader från denna
tid äro nästan endast kyrkor, mestadels uppförda
i stiftsstäderna, således på långa afstånd från
hvarandra och endast till ett ringa antal, samt
af enklare byggnadssätt. På Gotland fanns dock
ett större antal vackra kyrkor, särdeles i Visby,
ehuru många af dem numera äro blott ruiner. På
Sveriges fastland förekomma, utom de större
domkyrkorna, t. ex. i Upsala, Linköping, Lund m. fl,,
åtskilliga kyrkobyggnader, hvilka förtjena en större
uppmärksamhet genom vacker och ädel bygg-

nadsstil, t. ex. Värnhems klosterkyrka, Blåkyrkan i
Vadstena stadskyrkan i Örebro o. fl.

Denna sistnämnda hörer till de bäst bibehållna, ehuru
äfven hon fått erfara inflytelsen af de förstörande
krafter, som under tidernas lopp bringat flera sådana
byggnader till förfall, ja rent af till ruiner, eller
åtminstone vanställt och förderfvat dem. Visserligen
har elden varit en af dessa förödande krafter, dock
icke på långt när så mycket, som man vanligen är
benägen att föreställa sig. På fasta stenbyggnader
kunde visserligen tak och innanrede genom eldsvådor
förstöras; sjelfva murarne stodo dock qvar. Men
då byggnaden skulle återställas, fick vandalismen
och okunnigheten fritt spel. Det var då vanligt,
att man, i stället för att återställa, bröt ned det
skadade och på det sättet stympade och förderfvade
byggnaden. Äfven Örebro kyrka har rönt ett sådant
inflytande.

Byggd af ortens ypperliga kalksten under senare
hälften af trettonde århundradet, invigdes hon åt
S:t Nicolaus, handelns och sjöfartens skyddshelgon,
hvilkens bild ända till senare tider stod öfver
dörrfältet å södra portalen, men nu är

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 19:39:29 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/famijour/1876/0144.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free