- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 15, årgång 1876 /
142

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Örebro kyrka. G. W. Gumælius

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

142––-

Kyrkan har tvänne märkliga portaler, en å
norra, en å södra sidan, båda i tidig gotisk
stil, båda tillhörande de ädlaste alster af
medeltids-byggnadskonst i vårt land. Den förra är
mindre, med en 4 fot bred dörröppning, samt å hvarje
sida derom 4 murhörn, uppbärande 4 utom hvarandra
uppspringande spetsbågar, samt deröfver en spetsbågig
gafvel. Mellan de nedre murhörnen äro å hvarje sida
3 fria kolonner ställda, hvilka hafva ett gemensamt
käpitälstycke af ovanlig form.

Södra portalen är ett betydande arbete. Den
har två fyra-fots dörröppningar med rikt arbetad
midtpost, samt å hvarje sida en fast och fyra fria
kolonner. Midtposten visar upptill tre runda,
delvis sammanväxta kapitäler, hvarje sida fem
dylika. Bågverket är högt, synnerligen rikt, af två
ordningar: den yttre trefaldig, motsvarande de tre
yttre kolonnerna, den inre tvåfaldig och dubbel, det
är en öfver hvarje dörröppning. Dörrfattet (tympanon)
är i midten prydt af en baldakin, i hvilken stått den
numera förlorade bilden af kyrkans skyddshelgon S:t
Mcolaus på en rikt utarbetad bärsten. Bågarne å hvarje
sida derom äro försedda med spetsgaflar, hvilka i sin
tur kröntes af hvar sin korsblomma, konstigt utarbetad
i fyra bladkransar. Portalerna, likasom fönstren, visa
tydliga spår af engelskt inflytande, ty deras listverk
äro i ren tidig engelsk stil (early engtisli stylé).

Af de ursprungliga fönstren återstår nu intet, utom
å vindarna förvarade och i staden kringspridda
lemningar. Dessa gåfvo dock fullt tillräcklig
ledning för utförandet af de nya, troget efterbildade
fönsterna i koret. Yid deras utförande märkte man,
att de ursprungligen ej varit utförda samtidigt med
yttermurarne, ty i dem hade öppningar med rätvinkliga
kanter blifvit lemnade, i hvilka fönsterna något
senare blifvit inmurade.

För halftannat år sedan påträffades å korets
södra sida lemningar efter ett särdeles rikt
arbetadt fyrdelt fönster med smala fönsterljus
(af 12 V4 verktums bredd) och deröfver fint utfördt
rosverk. Hvarje sidopost i detta fönster hade utåt
en och midtposten tre fina rundstafvar, hvilka
motsvarades af två dylika å sidoinfattningarne, som
utanför dessa pryddes af de i den tidiga engelska
gotiken ofta förekommande spetsiga rundstafvarne
mellan två djupa hålkälar. Längs ut funnos breda
skråkanter. Detta praktfulla fönster innehöll
sannolikt glasmålningar - i det sydöstra korfönstret
påträffades lemningar af sådana - och det utgjorde en
prydnad för ett der uppfördt altare. Det är historiskt
kändt, att en »vår frus» altare fanns i Örebro kyrka
och underhölls af »vår frus» gille, som invid kyrkan
hade sin gillestuga - senare skolhus –hvilken ännu
qvarstår och just nu undergår behöflig ombyggnad.

Ibland flere andra, Örebro kyrka rörande
omständigheter, vilja vi inskränka oss att endast
omnämna ett märkligt förhållande. Af de mått, som
blifvit tagna å de äldre lemnin-garne af fönstren,
finner man att dessa till sina indelningar stämma in
med jemna mångfalder af vår ännu gällande måttenhet,
foten med dess underafdelningar. Sålunda var
bredden af ofvan nämnda fyrdelade fönster jemnt 6
fot mellan de större stafvarnes medelpunkter. Under
det nu insatta tvådelade fönstrets botten finnas
lemningarne orubbade qvar och nyss anförda förhållande
kan således tydligen ådagaläggas. Det stora fönstret
på östra sidan var och är till sin plan grundadt på
en måttenhet af 41/2 verktum, indeladt i sex delar,
hvardera 3/4 verktum eller 9 gamla linier. Tolf
gånger detta mått eller 4 Va fot är grundmåttet för
kyrkans plan. Sex dylika mått (-27 fot) innehållas
jemnt i mellanskeppsbredden, räknad mellan pelarnes
midtlinie. Tre dylika (=13J/2 fot) derifrån till
väggar nes insidor o. s. v.

Häraf kunna vi se, att den gamla Örebro-alnen, som
af konung Carl den IX:de anbefalldes till antagande
i hela riket eller antogs till rikslikare, leder sitt
ursprung långt tillbaka, åtminstone ända till medlet
af 1200-talet, hvilket i kulturhistoriskt hänseende
icke saknar sin betydelse.

Örebro kyrka är byggd på ryggen af den sandås, på
hvilken staden från början var anlagd. Läget är nästan
midt i staden, -midt för torget, mot hvilket koret är
vändt och hvarifrån det skiljes genom den förnämsta,
midt igenom staden från norr till söder sig sträckande
Drottninggatan. Kyrkans läge är fritt. Hon omgifves
af den forna kyrkogården, numera förvandlad till en
öppen plats, med gräsplaner, genomskurna af gångar
och prydda af busk- och blomsterplanteringar. Sedd
ifrån torget, mot hvilket hennes läge icke är
fullt vinkelrätt, gör hon ett angenämt, ehuru icke
storartadt och fullt harmoniskt intryck. Det sednare
i följd af de vanställande förändringar, hvilka hon i
tidens längd undergått, det förra helt enkelt derför,
att hon icke är någon stor byggnad. Längden inom
murarne är endast 147 fot, således icke hälften af
Upsala domkyrkas.

För att ådagalägga, huru man i förra tider
behandlat kyrkan i afseende på dess yttre, må endast
följande anföras: Efter någon brand, som kyrkan
undergått, bröt man bort den skadade taklisten och
uppförde, omedelbart på murväggarne, ett högrest
spåntak. Sträfpelarnes skadade spetsar borttogos
och de afslutades med en påbyggnad af tegelsten,
hvilket tar sig underligt ut, då det hela är af
kalksten. Södra portalens öfra del stympades, för
att derpå lägga ett vattentak. Emedan murverket
i fönstren, hvilket utgjordes af kalksten, under
tidernas lopp blifvit mycket angripet och skadadt,
särdeles midt-posterna, tog man helt enkelt bort det
skadade, i stället för att återställa det i sitt
förra skick, och bildade om fönster-öppningarne
till rundbågiga, i stället för att de förut voro
spets-bågiga. För att utmärka den förut varande rätta
formen visade man, eget nog, en särskild omsorg,
att utmärka fönstrens förutvarande hvalfspets, genom
att måla den med hvit färg på den nya muren, så att
ingen skulle gå miste om det nöjet att se, hvilken
utbildad konstsmak man genom omskapningen ådagalagt.

Gick man hårdhändt och smaklöst tillväga i afseende på
kyrkans yttre skick, så förfor man än värre i afseende
på det inre, dock icke så mycket genom att förstöra,
som genom fula tillägg och vanställande inredning
- hvilken dock nu blifvit alldeles förändrad. *)
Nytt golf af plansten är inlagdt i förening med
värmeapparat. Predikstol och altarring äro nya och
i öfverensstämmelse med kyrkans stil. Orgelverket
har reparerats och utvidgats, och orgläktaren är
flyttad tillbaka, så att den ej inkräktar på sjelfva
kyrkans fria utrymme. De gamla, tunga läktarne, som
öfverskyggade och förmörkade en stor del af kyrkan,
äro borttagna, och vid inträdet genom vestra dörren
ligger hela rummet öppet för blicken, så att man
kan öfverskåda det inre af byggnaden. De gamla,
fula, båslika bänkarne hafva måst vika för nya,
öppna, i hvilka hvar och en kyrkobesökande fritt
får taga plats efter eget behag. Och slutligen äro
fönsterna i koret återställda till sin ursprungliga
spetsbågsform, med fint arbetade fönsterrosor, poster
och sidobeklädnader af huggen kalksten. Af dessa
fönster äro två af de smärre, på södra sidan af koret,
prydda med glasmålningar, i det ena föreställande
historien om den förlorade sonen, i det andra Jesus
välsignande barnen. Arbetet är ombesörjdt och utfördt
af en f. d. lärjunge i Tekniska skolan, C. Almqvist,
som flera år vistats och ännu vistas i London, för
att hos de skickligaste mästarne utbilda sig till
glasmålare och kyrkodekoratör. Dessa två fönster äro
bekostade af aflidne v. pastor P. A. Pettersson och
bära vittne om hans omsorg om den kyrka, i hvilken
han många år, ända till sin död, tjenstgjorde.

Särskildt bör nämnas, att det restaurationsarbete,
som hittills hunnit verkställas, är utfördt efter
ritning af ritläraren Ad. Kjellström, hvilken äfven
öfver arbetet haft uppsigt. Efter grundläggande
arkitektoniska studier har han inom- och utomlands
studerat en mängd af medeltids-kyrkobyggnader och
derigenom gjort sig förtrogen med de vexlande stilar,
som i dem förete sig. Vid sitt arbete har han satt
sig till mål, att

’*) Vid nuvarande kyrkoherdens tillträde till
pastoratet skall han hafva yttrat sin öfvertygelse om
nödvändigheten att bortrensa åt* skilligt af kyrkans
innanrede, såsom vanprydligt och olämpligt. En af
dem, som voro närvarande då detta yttrades, sade
förundrad: "Jag tycker att allt ärobra såsom det
är. Jag vet iiitetosom behöfver bortrensas. Hvad
kan det vara?" Svaret blef ett kort: "Allt". Ingen
föreställde sig då, att detta svar inom kort, och så
fullständigt som nu skett, skulle gå i fullbordan.
.Red. anm.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 19:39:29 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/famijour/1876/0146.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free