- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 15, årgång 1876 /
143

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Örebro kyrka. G. W. Gumælius - Vårsång. Mathilda Langlet - Vidunder-fisken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

143

efter förvärfvad noggrann kännedom af kyrkan, såsom
hon verkligen befinnes och såsom hon tydligen varit
tillämnad, med största samvetsgrannhet söka återställa
henne i sitt ursprungliga, oförderfvade skick, och det
måste erkännas, att det skett med framgång. E a plan,
för kyrkans restauration i sin helhet, uppgjordes af
prof. C. Gr. Brunius i Lund, på kyrkorådets anmodan,
och till den sluter sig det verkställda arbetet
hufvudsakligen.

Än återstå många dyrbara och betydliga arbeten,
innan förnyelsearbetet hinner fullbordas. Deribland
är främst att räkna uppförandet af en med kyrkans
stil mera öfverensstämmande tornspira, än den nu
varande, mycket bristfälliga torn-hufven med sin
lanternin. Förberedande steg dertill äro redan
tagna, ritning och kostnads f or slag upprättade
och beslut om utförandet vilkorligt fattadt, ehuru
verkställigheten ännu torde komma att fördröjas.

De på kyrkans återställande i fullkomligare skick
redan nedlagda kostnaderna hafva varit betydliga,
ehuru mindre kännbara, derföre att de utgått efter
hand. Hvad som återstår, kommer nog att kännas
tryckande, då ett enskildt kyrkosamhälle väl icke
kan påräkna något understöd af allmänna medel

för återställandet af sitt tempel, ehuru det är ett
af de her-ligare från vår medeltid bevarade. Men en
dag skall säkert målet uppnås, ehuru ännu aflägset;
och då skall det lända församlingsboerna ej blott
till gagn, utan ock blifva för dem hedrande, att af
egna] krafter, genom ihärdigt bemödande och stora
uppoffringar, hafva utfört ett verk, som för vår
mate-rielt sinnade tid kan synas öfverstiga ett litet
samhälles krafter.

Om också de särskilda för samlingar n e böra sörja
för underhållande af deras enskilda kyrkor, så har
dock staten ett stort åliggande, att sörja för de
stora medeltidsbyggnaders underhållande i värdigt
skick, hvilka äro offentlig egendom, nämligen
domkyrkornas. Sådant har också på ett framgångsrikt
sätt blifvit iakttaget, genom restaurationen af
Linköpings härliga domkyrka, kanske den förnämsta af
våra medeltids-tempel. -Men det största ibland dem,
Upsala domkyrka, påkallar med lika skäl ett dylikt
offentligt understöd och skall, efter en väl utförd
restauration, säkerligen fullt vedergälla detta,
genom att framställa sig i hela sin nu ej anade
skönhet, hvarigenom den i ännu högre grad blefve en
dyrbar nationalegendom.

Gr. W. Grumaslins,

"Vårsång*.

knoppas hvar blomma, nu grönskar hvart strå, Och
björkarne draga sin sommarskrud på, Och granen sig
smyckar, som skogens kung, Med mörkröda kottar,
på manteln tung.

Gladt vågorna dansa i vasskransad vik, Vid stränderna
slå både gädda och sik, Och aborren leker, och not
lägges ut Att göra på leken ett hastigt slut.

I skogen re’n lockar bad’ talltrast och gök Och
bofinken qvittrar så smått, på försök; Och arian,
hon trippar på åkerren - Nu bonden, han är med sin
plog ej sen:

Han plöjer hvar fåra så lång och så rät, Han harf var
hvar åker, så jemn och så slät, Och sår det välsignade
korn i mull Och hoppas på kommande skördars gull.

Han stannar, och ser på den svedjade mark; Förr
växte der furuskog, mäktig och stark, Men nu, der
de svartnade stubbar stå, Skall kornet nog mogna i
höst ändå.

Han stannar och ser på den minskade sjö; Der vågor
förr brusat, nu bergar han hö, Der träffade anden i
djupet dök, Der beta nu bondens oxar och ok.

Men bonden han skådar med fröjd deruppå, Han tänker:
»hur kraftig min arm^är ändå! Med den, och med intet
annat än ’den, Jag odlar väl dubbelt så mycket än!"

Då svarar ett eko ur sjö och ur skog: "Du bonde,
du bonde, när får du väl nog? Du faller din skog och
tappar din sjö, Men glömmer det ordet: ’allt kött är
hö T

Skall icke det höet en gång bergås in? Den kraft, som
du prisade nyss, är han din? Och tror du väl kornet
gror på ditt bud, Om icke välsignelse ges af Gud?»

Och bonden förnimmer den straffande röst; Det är
som den talade djupt i hans bröst; Det bäfvar, hans
hjerta, det bränns, hans blod, Af blygsel står slagen
den bonde god.

Och aldrig han plöjer och aldrig han sår, Och aldrig
han odlar för kommande år, Förutan en bön om Gud
Faders hägn Och nådigt skydd öfver åker och äng.

Jag vet ej - kan hända en villa det är –Dock syns
mig, att gräset är grönare här, Att axet är rikare,
tyngre ändå, Hos bonden, som plöjer och leder också.

Mathilda Langlet.

få kallad af Linné, tillhör denna fisk en familj, som
på grund af sina egendomligheter stälts i en särskild
ordning bland fiskarne, de s. k. hajirmisarnas. Den
gör fullkomligen skäl för sitt namn; ty det är en
af de besynnerligaste och fulaste man vill se: Den
är 3 till 4 fot lång med ofantligt stort hufvud och
en kropp, som småningom utdrages i en smal, ormlik
stjert. Skinnet är glatt, mjukt, slappt, skimrande
i olika färger och betäckt med fjäll så små, att man
knappast är i stånd att känna dem med fingret. Det

bildar långsåt kroppen och synnerligast på hufvudet
en mängd veck och fåror liksom om betäckningen vore
alldeles för vid för den kropp, som den omsluter;
ofvanom och på sidorna om munnen är nosen genomborrad
af en stor mängd hål, genom hvilka utsipprar ett
klibbigt slem.

Bröstfenorna uppbäras af en slags köttig arm. Hannen
är i pannan prydd med ett knotigt framåtböjdt parti;
och framför och bakom bukfenorna sitta på honom två
hängande utväxter, hvilka nästan se ut som tassar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 19:39:29 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/famijour/1876/0147.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free