- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 15, årgång 1876 /
144

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vidunder-fisken - Ett äfventyr i Japan. (Forts. fr. föreg. häfte sid. 110.)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

144

Hvad som än mer bidrager att gifva denna fisk ett
obehagligt utseende, är hans besynnerliga rörelser;
han vrider och vänder sig blixtsnabbt a i alla
riktningar; alla delar af hans nos äro rörliga och
förändra sig oupphörligt, så att det förefaller
åskådaren som han gjorde grimaser emot honom. Man
har också jemfört denna fisks grin och fala miner
med apornas.

Hans vetenskapliga namn är Chimaera
momtrosa. Vanligtvis närmar han sig ej till
stränderna, utan uppehåller sig helst på de stora
djupen i oceanen och föder sig företrädesvis med
krabbor, blötdjur och snäckor. Liksom många andra
nordiska och ännu mera utpräglade ishafsdjur träffas
han emellertid äfven söderut, men då endast på djupet,
t. ex. i Medelhafvets djupare trakter, der han finner
samma eller liknande temperatur-förhållanden, som i
högsta nordens haf.

Det finnes två arter af denna fisk. Den andra,
cJiimaera antarctica, som anträffas i Sydhafvet,
igenkännes på nosens form - den slutar nämligen
med en slags snabel, som är krökt emot munnen
liksom tapirens. Denna egendomliga bildning har
bland sjömännen förskaffat honom ännu ett namn:
elefantfisken.

I Norge lärer man sätta ett synnerligt värde på
haf-musens romm och lefver. Hvad särskildt den sednare
beträffar, lärer den, utom sin läckra smak, äga andra
märkliga egenskaper. »Om den», säger Pontoppidan,
»lägges i ett glas på ett varmt ställe, så löser
den sig småningom i olja, hvarefter denna salva
är så förträfflig för alla slags sår och skador,
att en erfaren apotekare sagt mig, att om han sjelf
råkade "få några yttre skador, så lät han alla sina
medikamenter stå och begagnade ingenting annat,
än detta medel.»

Chimaera möns trosa, eller Vidunder-fisken.

Ett MfVentyr i Japan.

(Forts. fr. föreg, häfte sid. 110.)

skall aldrig förgäta det egendomliga sätt, hvarpå
presidenten (jag är viss om att han gjorde det med
ledsnad) afkunnade min dom.

»Allt detta må vara godt och väl», sade han allvarligt
till mig, »men hufvudsaken är, att ni blifvit gripen
med vapen i hand mot japanska undersåtar; nå väl, om
en japanes dödar en fransman, hvad gör man med honom?»

»Man dömer honom till döden och^låter afrätta honom»,
svarade jag utan tvekan.

»Hvad tänker ni då att man skall göra med er?»

»Antagligen expediera mig ur denna verlden». (Jag
åskådliggjorde mitt svar med en rörelse af handen.)

»Alldeles riktigt!» slöt ordföranden.

Derefter blef jag utan vidare återförd till
mitt’fängelse, der jag icke fick länge vänta
på den stekta kycklingen, min vanliga present
från presidenten. Det förstås af sig sjelft, att
omständigheterna vid förhören blefvo föremål för
lifligt samspråk

med min granne, som rätt mycket intresserade sig
för desamma. Då jag omtalade för honom, att jag
blifvit dömd till döden, blef han ett ögonblick
mycket nedstämd; men snart tog hans sorglöshet åter
ut sin rätt, och som jag sjelf icke var synnerligen
modstulen, dröjde det icke länge, förr än vi åter
befunno oss i bästa lynne.

Efter en i lugn sömn tillbragt natt väcktes jag i
dagbräckningen (det var den 18 Juni 1869) af ett
.starkt buller. Jag blef befalld att komma ut och
mottogs der af en skara yakuniner, hvilka, då de icke
visste att jag talade deras språk och utan tvifvel
önskade taga mig ur alla illusioner, gjorde med handen
en åtbörd som skulle beteckna halshuggning.

Det var intet tvifvel mer, timman för afrättningen
var inne. Jag bad att få säga farväl till mina forna
japanska kamrater. Man ledsagade mig till de burar,
der de sutto inneslutna i grupper, och genom gallren
vexlade jag varma handtryckningar med dem; men,
påskyndad af yakuninerna, måste

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 19:39:29 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/famijour/1876/0148.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free