Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - "Inte skola vi vara ovänner för den skull." Ett reseäfventyr från skråtiden, berättadt af H. Engelke. Öfvers.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
152
kunde sålunda icke drabba mig, och det förfelade
skyttegillet var den enda mörka punkten vid
horisonten. Jag fogade mig i mitt öde, blef åter lugn
och med detsamma ånyo hungrig.
I detsamma gingo ett par fruntimmer förbi oss. ’Ack
se den unga gossen’, sade den ena. ’Han har
säkert mördat någon.’
"Inte skola vi vara ovänner föröden skull."
(Teckning af Th. Pöclcli.)
’Ursäkta, herr gendarm5, sade jag, *får jag någOn
mat j Jäg blef1 med ens qvitt mitt dåliga
lynne. Vid tanken i fängelset? Jag orkar knappt
gå längre.’ på att
blifva ansedd som mördare kunde jag icke hålla mig
’Håll truten, arrestant! Han hungrar inte ihjäl så
snart.’ l från att uppgifva ett gapskratt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
