- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 15, årgång 1876 /
158

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Allt af barmhertighet. Berättelse af Emilie Flygare-Carlén - En vårmorgon på sjön. Duettino för fruntimmersröster. Ord och Musik af F. H.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

pretext af allmänt förtroende, behagat pålägga mig ett
riksdagsmandat – såsom ledamot af första kammaren är
jag nu jemt och nätt färdig att i sista stund intaga
min plats!»

»Nå, men jag tillstår helt uppriktigt, att jag aldrig
kunnat gissa, att jag har framför mig en af landets
representanter! Ni tyckte jag såg alltför ung ut att
hafva inhemtat den äktenskapliga erfarenheten, och
jag tycker att ni ser alldeles för ung ut att hafva
ert hufvud fullt med så vigtiga åligganden .. Kan
herr brukspatronen vara tjugofyra år?»

»Ni förtjusar mig med er öppenhet – Jag har tyvärr att
till hösten vänta min tretionde födelsedag. Det är
sjukdomen som tagit bort min manliga bruna färg och
gifvit mig tillbaka mina pojkårs bleka, fina kinder,
såsom min mor påstår.»

»Ack, ni har er mor i lifvet – hur lycklig ni måtte
hafva kännt er af att blifva skött af henne!»

»Åh, bevars, tro aldrig att hon skulle stått ut med
allt mitt kink, som förmodligen var något starkt,
ty tänk er, att min mor fann mig nyckfull, min syster
fann mig odräglig och min fästmö fann mig outhärdlig
allt gick i stigande gradtal, och jag vill af artighet
förmoda, att min fästmö måtte haft den säkraste
måttstocken, ty hon ville ej vidare riskera att låta
mig taga hennes framtid om hand ... Så der, min fru,
har det gått mig, på hvilken minsann ingen slösat
barmhertighet, utom måhända ni, som behagat afstå
från en behöflig hvila och tillåtit er reskamrat ett
uppfriskande samtal. Och jag skulle önska ... Aj,
för tusan, signalen ... nu äro vi strax framme!»
(Forts.)

-

En vårmorgon på sjön.

Duettino för fruntimmersröster.

Allegretto. Ord och Musik af <b><i>F. H.</b></i>

Sång.
illustration placeholder


Piano.



v. 1. Legato.

O, hvilken morgon så skön!
Viken så stilla;
Lärkorna drilla så gladt på sin färd
uti rymden den blå.
Tyst! hörs ej klockan från ön?
Det ringer till morgonbön.

v. 2. Animato.

Se, der i viken vid strand’
Svanorna simma,
Fiskarna stimma och blänka i sol’n
med sin silfrade skrud.
Hör! ljöd ej jagthorn från land?
Ett skott! der flög upp en and.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:30:37 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/famijour/1876/0162.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free