Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gotländska anekdoter. VI. Klemens-kyrkan i Visby. (Forts.) C. J. Bergman - Vid Aftons vatten. (Efter Robert Burns.) Prosper Block - En bild ur alpverlden. Anderson-Edenberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
måst söka sig in i sjelfva hvalfvet, under och öfver
de sammanmurade stenarna, hvilka de förmått spränga
åtskils, hvaraf, såsom nämndt är, hvalfvets förstöring
har vållats. Det är nu en nästan lifsfarlig sak,
att der klättra upp och på hvalfkanterna smyga sig
fram, för att få skåda en af stadens mest pittoreska
vyer — en vy, af hvilken på sednare tider mycket få
i verkligheten hafva vågat bereda sig njutningen.
Ett par beskrifvande ord om taflans innehåll må
meddelas. Från den af vilda törnrosbuskar och
ofvannämnda oxel smyckade smala förgrunden ser
man under och framför sig den breda, djupa, fordom
tre-skeppiga, kyrkan. Triumfbågen (mellan skeppet
och koret), hvilken i sitt slag är den vackraste i
Visby, höjer sig öfver kyrkans mellersta parti och
liksom afskärer högkorets trenne höga, rundbågiga,
af tribunbågen (mellan högkoret och koret) och det
endast öfver högkoret
qvarsittande takhvalfvet beskuggade fönster. Till
venster, öfver ruinens norra sidomur, synes på
afstånd dominikaner kyrkan S:t Nikolaus (förut i denna
tidskrift aftecknad och beskrifven), utbredande sig i
sin majestätiska storhet, med vestra gafveln och södra
långsidan i pittoreska förkortningar, och på venstra
sidan derom, öfver stadsmuren, af hvars torn några
äro synliga, ett stycke af det s. k. Galgberget samt
hafvet i fjerran. Till höger deremot om S:t Nikolaus
och den väldiga hvalfkronan af valnötträdet på den
forna klostergården ser man frimurarelogen S:t N:i
trappgaflade, hanseatiska hus, och vidare stadsmuren
med Norderportstornet och andra torn, hvarefter den
vid sin fot af fortlöpande spetsbågiga fördjupningar
prydda ringmuren med berget höjer sig mot söder.
Sådan är i korthet denna tafla af ruiner och
grönska, af tinnar och torn, af berg och haf.
C. J. Bergman.
—
O Afton, flyt lugnt mellan grönskande stränder,
Flyt stilla, en sång till ditt lof jag dig sänder;
Min Mary, hon slumrar vid porlande ström —
Flyt stilla, o Afton, stör ej hennes dröm!
O dufva, som kuttrar så kärligt i dalen,
Du hvisslande koltrast i lummiga alen,
Du vipa, som skrikande far öfver mo,
Jag bjuder er: stören ej älsklingens ro!
Hur stolta de stå, dessa berg, uti qvällen,
Och bäckarne ringla med lust öfver hällen;
Der går jag, när solen på fästet står klar,
Min hjord och min Mary för ögat jag har.
Hur herrligt, se dälder och ängar djupt under,
Der gullvifvan blommar i skuggrika lunder;
Der ofta med Mary i sommarens natt
Jag under den doftande hängbjörken satt.
Kristallklara strömmen så sakta ses glida,
Och Mary sin boning har fäst vid dess sida;
Hur ofta min flicka jag lekande såg
Med hvita, små fötter i glittrande våg,
O Afton, flyt lugnt mellan stränderna gröna,
Du ämne för sången, flyt stilla, du sköna;
Min Mary, hon slumrar vid porlande ström —
Flyt stilla, o Afton, stör ej hennes dröm!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
