- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 15, årgång 1876 /
181

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bland Radjmahals berg. B.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

181

Indien, som genom sina naturliga begränsningar nästan
bildar en verld för sig, är genom Vindhja-bergen
deladt i två delar, hvilka jemväl till sin befolkning
äro skilda från hvarandra. I det egentliga Hindustan
utgöres befolkningen af ariska indier eller egentliga
hinduer, hvilkas språk är be-slägtadt med sanskrit;
i den andra delen deremot, som hufvudsakligen utgöres
af Dekan, är befolkningen af dravidiskt ursprung,
talande en mängd olika språk, som tillsammans bilda
en egendomlig, från den in do-ariska afvikande
språkfamilj. Men midt emellan båda dessa stora
folkgrupper, som tydligen röja sin härkomst norr
ifrån, träffar man, på sluttningarne af Vindhja-bergen
och på Radjmahals berg strax i norr, några folkslag,
hvilka bestämdt icke kunna hänföras till någondera
af dessa, utan synbarligen utgöra lemningar af ett
ur-folk, som fått vika för de nuvarande , innehafvarne
af landet.

Bland dessa Vind-bja-folk (Bittali-, JiLola-, Gonda-
och IDwnda-slammarne m. fl.) äro de kring Radjmahal
bosatta 8ontals de som skarpast skilja sig från
hinduerna, d. v. s. bäst bevarat den för svarta
racen betecknande typen. Skyddade af sina skogar och
berg hafva de bibehållit sig oberoende af främmande
inkräktare och blicka stolt ned på sina grannar, med
hvilka de hafva ingenting gemensamt, hvarken i språk,
seder eller gudalära. Äfven till yttre gestalt skilja
de sig från sin omgifning. De äro starkt byggda,
småväxta, viga och rörliga med svart hudfärg och
ett hufvud som, i olikhet med hinduens, är nästan
rundt. De bo i byar, som vanligtvis äro uppförda af
bamburör med rundt tak och veranda. Deras dr äg t är
den enklaste man

Bergfolk i Bengalen.

(Teckning af E. Bayard efter croquis af Rousselet.)

vill se: männens en turban och ett skynke öfver
landen; qvinnornas ett stycke tyg, lindadt kring
bröstet och höfterna. De sednare pryda sig dessutom
med halsband af glasperlor och snäckor samt tunga
armband och halssmycken af koppar. Stolta och
oförskräckta till naturen, tyckas sontals vara
mycket Ömtåliga om sitt oberoende, som de flera
gånger vetat att försvara mot så väl hinduerna som
mot engelsmännen. De äro för öfrigt djerfva jägare,
besitta, en ovanlig färdighet i handterandet af sina
vapen (pil och båge) samt hafva på de senare åren
utrotat de talrika elefanthjordar, som oroade deras
trakter och sköflade deras fält.

Likasom till kroppsställning, seder och språk,
skilja sig sontals från sina grannar äfven genom sin
religion. Denna är en grof naturdyrkan; deras afgudar
äro träbeläten, målade med rödockra, och representera
ingalunda några goda och välgörande gudomligheter,
utan idel fruktade andar, som döda boskapen och
förderfva säden, i fall de icke blidkas genom
offer. Dessa, hvilka dock icke äro menniskooffer,
utgöra hufvudsumman af gudstjensten och bestå deri,
att presten eller offermannen med egen hand af hugger
offerdjurets hufvud och bestänker menigheten med det
sprutande blodet.

Slutligen bör anmärkas, att sontals icke såsom
hinduerna äro delade i kaster utan i flera stammar,
som hvar för sig hafva en hufvudman.

Alla de folk, som vi sammanfört under benämningen
Vindhj a-folk, förete i hufvudsak samma

egendomligheter som sontals, må hända med det
undantag, att de andra något mera påverkats af
umgänget med hinduerna. Men lika stark sorn deras
frändskap sins emellan är, lika skarp är deras
skiljaktighet från sina grannar, d. v. s. de folk,
som från de asiatiska högslätterna genom passen i
Himalaya ned vandrat på det stora flodlandet och
undanträngt de gamla bebyggarne. Men om Vindhj
a-folken sålunda alldeles skilja sig från både den
ariska och dravidiska folkfamiljen, så ansluta de
sig så mycket bestämdare till den afrikanska racen
eller snarare den gren deraf, som utgör en del af
Australiens befolkning. Man har således trott sig
kunna antaga, att de med Vindhj a-folk en beslägtade
austra-lierna kommit från Indien, hvarifrån de skulle
blifvit undanträngda. När

denna folkvandring ägde rum kan icke noggrannare
bestämmas, men så mycket står fast, att de urgamla
indiska klipptemplen förskrifva sig, icke från
urinnevånarne utan från de invandrade arierna. Med
stöd deraf kan man med temlig visshet förlägga tiden
för invandringen till mer än tvenne årtusenden f. Chr.

Vindb j a-folken äro visserligen ej enda exemplet på
en folkstam, som undantränges af en starkare. Sådana
hafva vi i våra lappar, Amerikas indianer m. fl. Men
i ett afseende äro de af särskildt intresse: de lemna
ett nytt bevis för påståendet, att Polynesien i likhet
med både Afrika och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 19:39:29 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/famijour/1876/0185.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free