- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 15, årgång 1876 /
186

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jättearbeten utförda af dvergar. (Om sandblästring.) - Allt af barmhertighet. Berättelse af Emilie Flygare-Carlén. (Forts. fr. sid. 185.)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

flussspatssyra, eller ock på fri hand slipa in den, hvilket
kräfde åtminstone tio gånger så lång arbetstid. Nu
kan arbetaren använda hela sin flit på utkastandet af
smakfulla mönster och framställandet af schabloner,
af hvilka en hvar tål att använda fem till tio
gånger och hvilka man ju dessutom kan mångfaldiga på
mekanisk väg. Den lilla maskinen är i stånd att på
en dag lemna femton tusen qvadratfot sådant glas,
mönstren må vara hur komplicerade som helst. Det
behöfves blott en liten förändring af utloppsröret
för att med samma sandbläster äfven förse bugtiga
ytor, t. ex. lampkupor, flaskor och glas med dylika
teckningar och mönster.

Ytterligare försök hafva visat, att man med tillhjelp
af fotografien kan låta inslipa kopior af koppar- och
stålstick, träsnitt m. m. i glaset, om man
framställer den negativa bilden på ett på glasskifvan
utbredt tunnt lager chromlim (en blandning af gelatin
och chromsyradt kali) och härpå låter sandblästern
arbeta. På detta sätt har man sett framställda kopior
af stora träsnitt ur Dorés bibel, slipade med alla
originalets finesser på glasskifvor, som, då de lades
på mörk botten, sågo ut som verkliga träsnittsaftryck.

Luftströmmen behöfver icke hafva någon synnerlig
styrka för att meddela sanden denna verksamhet. En
Sandström, hvars kraft motsvarar ett vattentryck
af fyra tums höjd, är tillräcklig för att på tio
sekunder mattslipa glaset. Lika lätt och hastigt
kunna silfverskifvor andas matta och betäckas med
de sirligaste ornamenter. Metallföremål af alla slag
kunna etsas med dess tillhjelp, deras ytor anfrätas
eller damasceras, urboetter eller nålfat förses med
de finaste graveringar. Vid användning af starkare
tryck, som man lättast erhåller, om man i stället för
luft använder ånga, blifva verkningarna naturligtvis
ojemförligt större. En sandbläster, hvars styrka
likväl icke uppgår till en hästkraft, genomborrar
inom få minuter tumstjocka glas- och stenskifvor;
om de betäckas med en schablon och flyttas af och
an framför sandstrålen, så förvandlar han dem inom
tjugo à tjugofem minuter till ett af de prydligaste
arabesker bildadt gallerverk, sådant man med löfsågen
plägar utsåga i tunnt cigarrlådträ. Och äfven här
gäller åter, att den mest komplicerade teckning kan
på samma tid som den enklaste brytas genom skifvan. De
finaste skuggspelsbilder, som kunna med sax utklippas
ur papper, kunna äfven skäras genom glaset utan den
ringaste fara för att bryta det. I Franklininstitutet
i Filadelfia fanns år 1872 en glasskifva utställd,
hvilken förvandlats till ett fint såll, derigenom
att den, betäckt med en fin trådväf, utsatts för
sandblästern. Hålen i sållen hade en linies vidd och
ett afstånd af tre fjerdedels linie från hvarandra.

Af synnerlig vigt lofvar den nya arbetsmaskinen
att blifva för stenhuggarekonsten för att
åstadkomma ornamenter, inskriptioner m. m., då de
hårdaste stenarter lätteligen låta bearbeta sig af
blästern. Såsom schablonämne har härvid guttaperka och
kautschuk visat sig bäst. En af vulkaniserad kautschuk
förfärdigad schablon af en sextondels tums tjocklek,
som utsattes för en sandbläster af femtio skålpunds
tryck, tillät att man slipade en fjerdedels tum djupt
i femton marmorskifvor utan att kautschukskifvan
undergick någon märkbar slitning, under det stenen
afnöttes två hundra gånger kautschukplattans
tjocklek. På detta sätt kunna icke blott marmor- och
alabasterskifvor utskäras i de präktigaste ornamenter
eller förses med inskriptioner i upphöjd eller djup
stil; äfven gröfre stenarbeten för balustrader och
balkonger kunna på enahanda sätt verkställas endast
med användande af starkare ångtryck.

Alla dessa verkningar af sandblästern kunna
förstås utan vidare förklaring. Den fina sandens
små enstaka, knappt känbara qvartskorn äro alltid
hårda nog att repa marmor, stål och glas, och om
hvarje litet korns stöt också endast qvarlemnar
ett osynligt litet märke, så träffas dock samma
punkt i hvarje sekund af hundra och tusen sandkorn,
och för de förenade krafterna lyckas det otroliga
som ett lekverk. Om någonsin kan man här se det
lillas makt, huru det genom oaflåtligt upprepande
åstadkommer stora verkningar – huru dvergar kunna
förrätta jättearbete. Ovidii gamla lära om att
vattendroppen urhålkar stenen »non vi, sed sæpe
cadendo»
– icke genom våld utan genom ihärdigt
fallande – tyckes särskildt passa till inskription
på vår maskin. Ty det återstår oss ännu att tala om
användningar af sandblästern, vid hvilka qvartskornen
etsa och genomborra ämnen, som äro mycket hårdare,
än de sjelfva. En sandstensbläster med trehundra
skålpunds tryck genomborrade på tjugofem minuter
ett halfannan tum tjockt stycke corund[1], som
föga står efter diamanten i hårdhet, ja, »den
obetvinglige» sjelf, som man hittills blott kunde
bearbeta med diamantpulver, förmådde icke uthärda
sandstrålens oemotståndliga kraft, utan blef inom få
minuter betydligt afslipad. Detta är ju ett vackert
praktiskt exempel på den gamla moralen, att man med
mildhet och foglighet ofta kommer mycket längre,
än med motspänstighet och hårdhet. Sandstrålen,
som ögonblickligt angriper stålet, gör knappt någon
märkbar skada på kautschuksskifvan och framkallar,
då man utsätter handen derför, blott en angenäm känsla
af köld.

Om nu, för att återkomma till diamanten, det första
lilla kornets stöt icke utöfvade någon verkan
på honom, så skulle naturligtvis det hundrade och
tusende lika så litet kunna befordra angreppet; det
lilla sandkornet har således här genom hastigheten i
sin rörelse erhållit en kraft, som rikligen ersätter
dess brist på hårdhet. Om någon skulle försöka, att
med ett talgljus genomborra ett bräde, så skulle en
hvar anse honom för en narr; men företaget lyckas, det
kan hvarje fysiker intyga, om man inladdar talgljuset
i ett gevär och derpå afskjuter detta mot brädet. Så
betjenar man sig i tekniken af små, mycket hastigt
kringsvängande stålhjul, för att skära och gravera
stenar, som äro mycket hårdare än stålet. I sandens,
genom ångan eller luftströmmen meddelade »ursinniga»
snabbhet i anloppet mot den hårda ytan ligger
hemligheten af de små kornens underbara styrka.

-

Allt afbarnhertighet.

Berättelse af Emilie Flygare-Carlén.

(Forts. fr. sid. 185.)

Det är ingalunda meningen att skildra Clarys
första stora utflygt i verlden, icke ens hennes
hjertklappning, då brukspatron Helldorff med
vagn kom att hemta dem, hvarvid hans ögon med ett
tydligen tillfredsstäldt uttryck öfverskådade hennes
toalett. Han hade sett henne blott resklädd, men
i dag lyste Clarys påfallande skönhet, förhöjd af
den mest intagande blygsamhet, i sin fulla glans,
och afgjordt gick ingen detalj förlorad för den,
som beskådade henne.

Emellertid var von Helldorff en allt för finbildad
man för att genom ord uttrycka sin tanke, men han
nickade omärkligt och smålog mycket behagligt medan
han hjelpte på henne kappan, hvarefter han vid sin
arm förde henne ned för trappan – till stor häpnad
för den frånskilda frun, den frånskilde herrn, de
medelålders fröknarna och den gamla mamsellen, hvilka
alla voro närvarande att åse affärden och togo för
fullkomligt gifvet, att brukspatronen skulle ledsaga
professorskan.

Denna visade dock att hon insåg hvilkendera artigheten med
bjudningen var tillärnad, ty hon skyndade ned förut
och var redan genom tit. Jönssons försorg i vagnen,
då de båda unga hunno dit, ledsagade af kamrern,
som tyckte att


[1] Ett
slags halfädelsten med ruggig yta, gröngrå,
blågrå, smaltsblå, sparrisgrön, köttröd eller
rosenröd.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 19:39:29 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/famijour/1876/0190.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free