- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 15, årgång 1876 /
201

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sommarfröjd. Helmer - Skildringar ur sjöväsendets historia. Af G. C. Witt. VII. Linieskeppet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

SonowLSur f roj cl.

sommardagen solvarm står Och herrskar öfver land och
vatten, När julisol till hvila går, Hvem tänker då
på vinternatten?

I barnaårens muntra dar,

När intet moln vår himmel skymmer,

Man ingen framtidstanke har För lifvets sorger och
bekymmer.

När sommarfröjd och barndomsro Vi se tillsamman med
hvarandra, Låt oss på lifvets glädje tro Och icke
tingens ordning klandra.

Helr

ti**

Skildringar ur sjöväsendets historia.

Af G. C. Witt.

VII. Linieskeppet.

Skrift, som vunnit pris i Svenska Familj-Journalens
pristäflan 1873.

nnan kompass fanns om bord var det svårt för sjömännen
att våga sig ut på stora haf. Visserligen voro dagens
sol och nattens stjernor goda vägvisare; men om mulen
himmel dolde dem för seglarens Öga, visste han ej,
i hvilken riktning han borde söka målet för sin
resa. Derför skedde sj of är derna för det mesta
utmed kusterna, der man hvarken behöfde eller kunde
använda stora och djupgående fartyg, och der man vid
annalkande dimma eller svårt väder snart kunde komma
i land; men sedan magnetens egenskap blef känd och
tillämpad vågade man sig ut på verlds-hafvet. Der
behof des större, men framför allt starkare och för
strid mot storm och vågor mera passande fartyg, än
förr. Skeppsbyggen och seglingskonst blefvo något
helt annat, än de under årtusenden varit.

Man känner ej när eller af hvem kompassen blifvit
uppfunnen. Den skall hafva funnits i Kina långt
innan den blef känd i Europa, och der, liksom fordom
hos venetianarne, utgjorts af ett i vatten flytande
stycke kork, hvarpå magnetnålen var fästad. Det påstås
också, att den för sina resor i Asien namnkunnige
venetianaren Marco Polo, som år 1295 efter ett
mångårigt vistande i Kina återkom till Venedig,
medfört det allt dittills obekanta instrumentet,
så att vi kanske, när allt kommer omkring, hafva
någon kinesisk trindskalle med lång hårpiska
att tacka för uppfinningen af det vigtigaste
sjöinstrumentet. Neapolitanaren Flavio Grioja var
den förste, som satte magnetnålen på en uppstående
spets, fastade den vid en rund papp-skifVa och
indelade skifvan, efter de olika väderstrecken,
i åtta streck. Detta skedde år 1302. Sedermera
bestämde engelsmännen kompassens missvisning,
holländarne fullkomnade indelningen och benämningen
af väderstrecken, fransmännen tillsatte liljan,
som utmärker nordstrecket.

När krut och kanoner blifvit uppfunna är också
obekant. Man har uppgifvit, att en tysk kemist,
Barthold Schwartz, i början eller medlet af
fjortonde seklet upptäckt den märkvärdiga egenskap,
som finnes hos salpeter, kol och svafvel, när de i
viss proportion blandas tillsamman. En eldgnista hade
händelsevis fallit i den mortel, hvaruti han stött
nämnda ingredienser, hvarigenom morteln blef verldens
första mor sär e och mortelstöten projektil. Andra
förmena, att uppfinningen långt förut varit gjord
i Kina och derifrån blifvit hemtad till Europa,
så att äfven krutet skulle hafva sitt ursprung från
hårpiskans nation med den uråldriga kulturen. Vi,
som icke voro med då krutet fanns upp, veta icke
huru härmed sig rätteligen förhåller; men vi veta,
att ej förr än omkring Hr 1470 krut och kanoner mera
allmänt begagnades i sjökrigen.

Sedan kanoner skulle användas på sjön, måste
krigsskeppen göras större och mycket starkare,
än förr, så att de ej allenast kunde bära den
betydliga tyngden af skjutpjeserna med dertill
hörande kulor, krut m. m., utan äfven motstå den
frestning på skeppssidan, som uppkommer, då kanonen
efter aflossadt skott reculerar och af vid fartyget
fästad brok hindras att gå tillbaka mer än en viss
distans. Vidare blef det nödvändigt att^ intaga
särskild barlast, för att motväga den

" S?.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 19:39:29 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/famijour/1876/0205.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free